Första gången jag uppdaterar bloggen via mobilen, så det blir inte så långt inlägg.Java är hemma hos min farsa (tack snälla för att du ställer upp!) och själv är jag inlagd på sjukhuset. Men det är INTE psyk tack och lov, utan jag ligger inne p.g.a magsmärtor. Imorrn ska jag göra en gastroskopi och ärligt talat så är jag livrädd för det! Jag har dock fått höra att man kan få halvsova och det kommer ju jag garanterat att kräva, de får droga mig hur mycket de vill!Det är långtråkigt här vill jag lova, men de vågade inte skicka hem mig eftersom jag har så starka smärtor. Det får räcka för idag, håll tummarna för mig imorrn!

Värdefullt inlägg skulle det vara idag ja, hmm...Det blir inte lätt.

Eftersom Java fortfarande inte får göra nånting så finns det inte så mycket att skriva om, för det händer ju inget. Vi tränar små kort pass inomhus ibland, annars blir det mest vila för oss båda. Just idag mår jag inte så bra så jag sover lite då & då nu under dagen, börjar dessutom få ont i halsen så jag antar att jag håller på att bli sjuk.  Men å andra sidan är det ju bättre att jag blir sjuk nu när Java är "handikappad" än att jag blir det så fort hon är redo att sätta igång fysträningen igen.

En sak jag inte har kunnat sluta att tänka på är hur folk behandlar varann, hur de behandlar mig. Man tror att man kan lita på folk, att man är värd nånting, men det visar sig vara fel gång på gång. Mina så kallade "vänner" försvinner mer & mer, vänskap verkar vara alldeles för komplicerat för mig. Tur att jag har Java, hon är den enda vännen jag verkligen kan lita på, men det är inte alltid det räcker, ibland behöver man en människo-vän att ventilera sig med, men det är verkligen inte lätt! Jag & Jannie är bra kompisar, men hon kommer aldrig att kunna förstå mig på det sättet jag BEHÖVER bli förstådd på, tyvärr.  Jessica däremot förstår mig väldigt bra, men det är ju för att hon själv sitter i skiten. Jag hoppas att hon snart ska få må bättre & att våran vänskap ska växa sig starkare, för det behöver jag verkligen.

Och som alltid när jag tänker på vänner & vänskap så kommer längtan efter min kung fram & det gör extra ont inombords. Varför skildes vi åt så himla tidigt? 4,5 år tillsammans räcker inte, vi skulle ha MINST lika många år kvar, det är fan inte rättvist!  Ingen kan förstå saknaden efter honom, ingen kan förstå vårat starka band, ingen. Jag önskar så att han fanns här vid min sida & kunde stötta mig på alla sätt & vis, precis som han gjorde förr. Nu har jag ju som tur är Java, men Magic kommer aldrig att kunna ersättas, för ingen kommer nånsin att kunna slå honom!

Ute regnar det & Java behöver gå ut & kissa, jadu, hur gör man då?  Det öser ner liksom, men jag har väl inget val, det är bara att bita ihop & ge sig ut, på en gång, sen väntar sängen för min del, min underbara sköna säng, den är bäst!

Vi fortsätter att ta det lugnt, lite korta trickträningspass inomhus & enbart rastningar ute. Mycket av tiden spenderas vid datorn för min del & Java sover mest, så gissa om vi längtar efter promenader?! Och det är en hel vecka kvar innan stygnen ska tas, känns som en evighet. Stygnborttagningen ingår ju i operationspriset, men ingår den även om man måste droga dem? Jag tror verkligen inte att Java kommer att låta dem ta bort stygn där, utan det kommer att behövas drogning eller munkorg plus flera personer som håller henne. Hade det varit här hemma så hade det nog inte varit något problem alls. Men jag kan ju ha fel, jag hoppas att jag har det för det vore mycket smidigare plus att det går betydligt snabbare. Ja, om en vecka har jag svaret, fram tills dess kan jag bara spekulera.

Förut när vi tränade så satte jag på filmkameran & filmade det nya tricket som ännu är namnlöst, puss & pippi (som sen ska utveckla sig till pippi fågel). Hon tycker helt klart att det är skoj med nya trick, så det är bara att jag börjar fundera på vad jag ska lära henne härnäst. Jag brukar ha svårt att lära in nya saker just för att jag själv inte vet hur jag ska få henne att bjuda på rätt beteende, det är mycket lättare när man ska jobba med nåt föremål (som kartongen), så ni får gärna komma med förslag på trick & gärna en beskrivning på hur man lär in det.  Man kan ju i princip lära dem precis vad som helst, det gäller "bara" att komma på HUR!

Ikväll ska jag se på Panic room, en film som jag gillar, annars händer det inte mycket, vi fortsätter att vänta in fredagen.

Idag känner jag mig mycket mer motiverad att göra nånting, så gårdagens svacka har svalnat ordentligt, men helt borta är den inte. Jag har beslutat mig för att åka till Kumla & tävla agility 22 September då de har dubbla starter, så med 4 starter samma dag så är det helt klart värt att åka ända dit. Dessutom ska jag & Mimmi samåka så det blir skoj, agility är ju som sagt den roligaste hundsporten så den är värd att lägga tid & pengar på! Så nu längtar jag bara på att Java's sår ska läka så att vi kan köra igång med träningen igen, är helt klart nervös över slalom (som alltid), kommer hon ihåg det? Eller kommer jag att vara tvungen att backa massa steg nu när vi äntligen kommit framåt med det? Svaren får jag med tiden, men vill inte behöva vänta.  

Igår kväll bet jag faktiskt ihop & tränade lite med skruttan & av nån anledning så fick jag en konstig idé om att lära henne att gömma huvudet i en kartong (den stod nära till hands) & hon tyckte att det var skitskoj att göra nånting nytt!  Jag har verkligen ingen aning om vad det tricket ska vara bra för, men kanske får jag användning för det i framtida freestyleprogram, eller? I vilket fall som helst så var det både roligt & uppskattat!

Om drygt en timme kommer en kompis hit, ska bli skoj med lite sällskap.  Alltid roligt att träffa kompisar, för skulle livet vara utan dem?

Igår satte jag upp massa tavlor så nu är det i princip bara hästrosetterna kvar, plus att jag måste köpa tyg & fixa med, plus att tv:n ska komma, sen kommer det bilder.  Java tycker att livet är väldigt tråkigt just nu, hon vill ut & röja gärnet, leka med nån annan hund, hoppa omkring & helst av allt - simma! Men nej, hon får snällt anpassa sig till en tid i stillhet, känns som en evighet till nästa fredag då stygnen ska tas. Vi har iofs tränat ett litet trickpass även idag & hon tycker att det är så himla skoj!  Synd bara att hennes matte inte är fullt lika engagerad...Jag vet inte vad det har blivit med mig, men jag saknar liksom motivationen, allt jag längtar efter är agilityn, det är helt klart den roligaste hundsporten! Ingenting kan slå det, inte på långa vägar.
För ovanlighetens skull så är jag inte anmäld till en enda tävling (bortsett från Agria Freestyle Cup som vi är kvalade till), vilket känns konstigt, men samtidigt oerhört skönt! För allt jag vill är ju att ha en agilityhund, men varför har mitt intresse för andra sporter dött ut? Eller är det bara en sån period just nu? Kommer motivationen att komma tillbaka eller är den borta för alltid?  Jag som älskat freestyle så djupt, jag trodde aldrig att jag skulle tappa den motivationen, men som sagt, nu är det långt borta.

Förutom agility så längtar jag efter att MOTIONERA med Java, nu när vi har nya vägar att utforska så blir jag otålig & vill inte behöva vänta, så denna veckan som är kvar känns lång, väldigt lång. Och tänk om hon måste fortsätta vila även efter stygnborttagningen, då lär jag hinna dö innan vi får motionera! Nejdå, här ska ingen dö, men jag vill så gärna komma igång så ni anar inte.

Som ni ser på bilden ovan så har Java nu fått "ta över" Magic's gamla underbara säng & hon, liksom min kung, älskar den! Hon sover i den på nätterna & det vill inte säga lite det! Innan hon fick den så fanns det inget ställe som var så skönt som fotöljen, men nu som sagt har hon hittat en ny sovplats nattetid.  Lilla skruttan, hon är bra skön.

Kanske skulle man försöka tvinga sig själv till ett till trickpass? Får försöka locka mig själv med nån form av belöning efteråt, tänk, här är det inte bara hunden som behöver belöning för sitt arbete, utan även matten behöver det! Illa, det här är riktigt illa...

Igår fixade jag massor i den nya lägenheten, allra först fixade jag förrådsnyckeln så att jag kunde tömma mitt förråd i gamla lägenheten. När det var klart så fortsatte jag att packa upp grejer här inne & tänkt - jag blev klar!  Så nu är det bara tavlor & gardiner kvar, sen är allt klart & jag kan bara njuta av min nystart.  

Java har tråkigt, hon vill göra nåt, allra helst springa som en dåre utomhus & jag vill att hon ska få göra det, men just nu är det totalförbjudet! Lilla bruden får inte ens hoppa in i bilen själv...Jag vill bara att veckorna ska gå fort så att vi kan börja gå lite nya vägar snart, & börja gå tillsammans med Mimmi, något jag har sett fram emot! Men men, finns inget att göra nånting åt, vi får försöka hitta på något stillsamt tills stygnen ska tas, sen måste hon ju få börja röra på sig igen.

Resten av dagen är planlös, har ingen aning om vad jag ska göra, bortsett från att försöka få upp lite tavlor & alla rosetterna & kanske även gardinerna? Tur att man har en snäll lillebrorsa som hjälper till!