Super Magic

Alla inlägg under maj 2014

Av Malin Sjöström - 11 maj 2014 18:14

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!  


Av Malin Sjöström - 10 maj 2014 17:33

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem fick inte ens en långis, MEN vi hade inlinespremiär!  Java blev superglad, hon kom ihåg precis vad det innebär. Rally tyckte att inlinesen lät konstigt till en början, men sen sprang hon på så fint så. När vi kom fram till Klasmossen så släppte jag Rally för att kunna köra ordentligt med Java på raksträckorna, & hon sprang snällt efter oss. Java var dock lite olydig då hon ville dra gärnet hela tiden så jag fick höja rösten åt henne vid några tillfällen. Men vi tog oss som sagt levande igenom hela turen & efteråt mådde jag lite bättre.

Idag startade vi med en långis med grannarna & det är alltid lika mysigt. Det känns som att vi hör ihop, hör till samma flock, vår flock. Jag är jätteglad över att ha träffat dem, för tänk vad mycket roligare vi har haft efter det!  Vi har snart känt varandra i 1 år (!!) & när andra sviker så finns dem kvar. Så vi tillsammans har världens bästa flock!



Jag har fortfarande inte fått något svar från Lundehundssällskapet angående Rally. Dem skulle ju ha styrelsemöte igår & besluta det då så jag borde ju få svar snart tycker jag. Visst, jag kommer ju inte att para henne vid det här löpet, men jag vill liksom veta hur dem ställer sig till det. Säger dem att det är okej att jag tar en kull på henne så kommer jag att ÖVERVÄGA det, fundera mycket fram & tillbaka & väga för- & nackdelar. Säger dem däremot nej så finns det ju inget att behöva fundera över.

På tal om löp, Rally ska snart börja löpa igen, för hon är svullen & kissar hur mycket som helst. Vid förra löpet (som var hennes första) så blödde hon ju ingenting så vi får se hur det blir med den saken nu. Bäst vore ju om hon kunde ta hand om allt lika fint som Java gjorde, för hon behövde aldrig krångla med nåt tikskydd. Men vi får se.

Har tränat lite freestyle inomhus med tjejerna idag & dem var duktiga. Min motivation till att träna dem går verkligen i vågor. Nu när Java har varit skadad så länge så har jag bara haft motivation till att träna med Rally, & nu vänder det, så att jag bara vill träna med Java. MEN båda får alltid träna lite ändå eftersom båda taggar upp när jag ska träna dem. Men mitt engagemang varierar kraftigt.

Funderar på att göra om bloggen lite, men vi får se om jag orkar hela vägen ut. Det är ju ganska mycket som ska fixas då. Vad har ni andra för bloggportaler?

Av Malin Sjöström - 8 maj 2014 18:40

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen är som sagt utrotningshotad, men samtidigt vill man ju inte avla på kända fel. Riktigt svårt det här.



Idag har inte tjejerna fått göra sådär överdrivet mycket. Vi har gått en promenad där jag även passade på att träna lite "över" med Java vid några tillfällen. Om vi tävlar nästa helg så gäller det ju att hon kommer ihåg vad orden innebär.  Men det var inga problem alls, hon var så duktig så! Lite tråkigt var det att gå själv med dem, något jag inte brukar göra nu för tiden, men ibland måste man, så är det att vara hundägare.

Jag känner mig inte alls på topp för nånting, gårdagens besked tog hårt. Så tjejerna får klara sig med det dem har fått idag, så hoppas jag att jag ska må lite bättre imorrn & under helgen, så att vi kan träna lite seriöst då.

Av Malin Sjöström - 7 maj 2014 20:03


Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på armbågarna.  Nu är det inte helt klart än, men jag tror att det blir avelsförbud på henne. Jag som har planerat så mycket, letat hanar, drömt mig bort om att kunna starta upp allt, men nej, varför ska nånting gå bra?



Det är den översta raden som jag bara vill radera. ED grad 1. Det behöver inte betyda att hon kommer att lida av det, men med min otur så kommer hon garanterat att göra det.
 
Jag menar, tar det aldrig slut? Jag tror inte att det är meningen att jag ska ha hund överhuvudtaget. Först skiter sig mina avelsplaner & kolla bara på alla fel mina hundar får. Java har varit frisk som längst 6 månader i taget, sen har hon blivit sjuk/skadad igen. Jag vågar inte ens räkna ut hur mycket pengar jag har lagt på henne, men det är en mindre förmögenhet. Och än är det inte slut...
 
Jag är så knäckt, nu när jag har tid över att tänka på det så blir jag bara ledsen.  Fick ju resultatet tidigare idag, men har liksom inte hunnit med att tänka på det fören nu. Jag har skickat iväg ett mail till Lundehundssällskapets avelskommitté & dem skulle skicka vidare informationen till hela styrelsen & så får dem ta ett beslut på om jag får ta valpar på henne eller inte. Jag själv är tveksam på om jag hade röstat för det, faktiskt, för varför avla på en hund som man VET har en defekt? Folk röntgar ju inte lundehundar eftersom "såna fel inte finns i rasen", men jag står på mig på den frågan, för hur kan man veta om en ras har såna fel eller inte om man aldrig kollar upp det? Jag vet att det är en liten ras & att alla friska lundehundar bör gå i avel, men räknas Rally som frisk nu? På andra raser vet jag att det blir avelsförbud direkt, men hur är det egentligen med dem här små raserna (lundehunden klassas ju som utrotningshotad)? Ni andra som har små raser, hur skulle ni ställa er till den här frågan? Hur hade ni gjort? Jag tar tacksamt emot era tankar & åsikter.

Av Malin Sjöström - 6 maj 2014 18:20

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.


(Bild från gårdagens långis.)


Har uppdaterat hemsidan med massor av bilder från långisen på ängarna den 28 April. Bättre sent än aldrig säger man ju.  

Annars så sitter jag här & klurar på freestyleprogram till Java, för OM vi nu kan tävla nästa helg så måste vi ju ha ett program. Jag har 2 stycken att välja på som redan är klara, sen har jag 1 helt nytt, men hon kan inte alla saker där än för att det ska bli så perfekt som jag vill att det ska bli. Så jag lyssnar på låtarna, kollar gamla tränings- & tävlingsfilmer & försöker komma fram till nåt bra. Man blir gött taggad inför tävling när man gör sånt här, vill ju bara åka nu, nu, NU!!

Nej, dags att ge tjejerna mat, sen fortsätter freestyleplanerna.

Av Malin Sjöström - 5 maj 2014 15:47

Nu var det längesen jag skrev om min sjukdom senast, men tro inte att den är mindre aktiv bara för det, ånej, jag har helt enkelt bara inte valt att fokusera på den här i bloggen. Jag har fått byta ut en del mediciner & sånt är alltid jobbigt, man får testa sig fram, får den ena biverkningen efter den andra, & höjer & sänker doserna hej vilt. I slutändan hittar man dock (oftast) rätt & sen är det "bara" att vänta på rätt effekt.

Jag är nu inne i en period där jag mina destruktiva impulser spökar ordentligt, vilket betyder att mina nya färdigheter som jag har lärt mig i DBT:n sätts på hårda prov. Vissa dagar, vissa stunder så är jag farligt nära ett återfall i form av en självskada eller en överdos, men jag kämpar emot det ska ni veta. Det låter plättlätt, för det är väl bara att ge fan i att falla tillbaka, men det är inte fullt så enkelt.  Istället tvingas jag påminna mig själv om vad konsekvenserna blir om jag faller, risken för en inläggning på psyk är stor & risken för att få sån där jävla medicindelning igen är ännu större. Ändå vill en del av mig falla. Förutom att påminna mig om konsekvenserna så tänker jag på mina fina tjejer, dem vill & behöver ha mig här hemma, inte inlåst på nån avdelning! Så om inte annat så för deras skull måste jag hålla i det här, utan att falla.



Nu när Java är skadad så blir allt ännu jobbigare. Jag oroar mig så mycket för henne & förbereder mig på det värsta - att ta bort henne. Jag är inte där ännu, & jag hoppas att jag aldrig kommer att komma dit, men för att försöka dämpa ett eventuellt fall så försöker jag förbereda mig, även om det egentligen är omöjligt. Hon håller inte nu, så vi ska tillbaka till Västerås redan på måndag för undersökning med värmekamera & kanske nånting mer. Sen (om inte värmekameran skulle visa nåt väldigt speciellt) så väntar en ny MR på Strömsholm, & efter det förmodligen en operation. Skulle vi komma så långt, till att hon måste opereras så gäller det för mig att ta ställning till vad som är mest rätt mot min fina prinsessa. Om hon kommer att kunna leva ett normalt liv, kunna springa lös, bada & bara njuta av livet, ja, då finns det ingen tvekan från min sida, utan då är det bara att köra! Okej om vi aldrig mer får köra agility, för en operation innebär ju att hennes agilitykarriär för alltid är över, men hon måste kunna klara av ett normalt liv. Säger dem däremot att hon inte kommer att klara av ett normalt liv, inte kunna gå lös, bada & allt det där, då kommer jag att ta bort henne, hur ont det än gör i mig. För Java är ingen hund som trivs med att gå i koppel, utan hon vill springa, vind för våg, det är livet för henne.

Jag har en nedstämdhet i mig som vägrar att lämna space åt nånting annat. Jag försöker att sysselsätta mig med massa saker, tränar agility, åker iväg så Java får bada, kollar på ponnyhoppning i stallet, går promenader, tränar freestyle osv, men nej, nedstämdheten sitter fast som en igel! Jag gör sakerna, & jag kan skratta & verka glad, men inombords är jag bara ledsen. Inombords rinner tårarna & jag vill bara lägga mig ner & skrika tills rösten tar slut. Jag känner mig så maktlös, så totalt jävla maktlös.

Senast för en timme sen var jag i kontakt med min psykolog via telefon, jag behövde lite peppning till att fortsätta stå emot impulserna, & det fick jag. Hon hjälpte mig att se fler alternativ, plus att även hon påminde mig om konsekvenserna. Men hon tycker inte att det är konstigt att jag är ostabil just nu, för dels sätter jag in en ny medicin, men framför allt för att vi nu går in i fas 2 i DBT:n, trauma-bearbetningen. Så fr.o.m denna veckan så har jag DBT 3 dagar/vecka istället för 2. Att gå in & jobba med trauman är aldrig roligt, jag har försökt med det tidigare, för många år sen, men då var jag inte alls redo för det. Nu tror min psykolog att jag är redo & jag måste ju ge det chansen, även om jag är rädd, rädd för att åter igen misslyckas. Men jag kan inte fly från det för alltid, det förstår ju alla, nån gång MÅSTE jag ju möta det, annars kommer jag aldrig att kunna gå vidare.

Så som sagt, just nu är det kämpigt att heta Malin, men jag gör vad jag kan för att ta mig vidare. Trauma-bearbetningen är mitt nästa steg på vägen mot ett "normalt" liv, & allt jag kan göra är att försöka klara av den på bästa sätt.

Av Malin Sjöström - 4 maj 2014 16:01

Det är svårt att fokusera & gilla träningen när man hela tiden har i bakhuvudet att det kan vara en av dem sista gångerna.  Java ska ju gå för fullt, vilket jag låter henne göra, men hur länge håller hon? Dagens agilitypass blev inte så långt, plus att det var 3 hundar som turades om att köra, så det var ju inte slitsamt i den bemärkelsen, men visst fick dem jobba lite.

Rally gjorde lite som hon själv ville i början, men till slut fick jag ordning på henne, trodde jag, för sen vände det igen. Måste försöka komma igång ordentligt med henne & träna regelbundet, men det är så svårt när jag inte har den rätta motivationen. Vi har 4 månader på oss att bli startklara innan tävlingssäsongen drar igång, så ja, det är hög tid att börja träna.



Java tyckte att det var asroligt att köra! Hon var riktigt duktig, både på låg & hög höjd. Slalom är nog ett av hennes favorithinder numera för jäklar vad det går! Hon är verkligen i sjunde himlen när hon får köra, så att sluta med agilityn vill hon INTE göra, men hon kanske inte har något val.



Efter träningen så ville Java bada så vi åkte bort till "vår" brygga där hon fick hoppa några gånger. Samma sak där, det gäller att passa på, för man vet inte när sista gången kommer.

Som jag skrev på Facebook igår så har jag anmält båda tjejerna till freestyletävlingen den 18 Maj. Fick en fråga från Maria om Java's ben, så jag försöker åter igen förklara det.

Hon ska gå för fullt fram till midsommar & under den tiden skulle vi passa på att tävla så mycket som möjligt, ifall det är vår sista chans. Därför har jag anmält henne till en del tävlingar, ifall vi faktiskt kan starta.

MEN.

Hon visar tecken på smärta & därför kommer jag imorrn att kontakta ReDog & höra med dem om hur vi ska göra. Om vi ska fortsätta såhär eller om vi ska tillbaka till Västerås tidigare än planerat. Tävlingarnas anmälningsdatum går ju ut ett tag innan tävlingen är, därför har jag anmält henne redan nu & inte väntat på svar från ReDog. Skulle det vara så att specialisten säger att vi ska avbryta allt så stryker jag oss bara från tävlingarna & eftersom vi då får ett veterinärintyg så får vi tillbaka anmälningsavgifterna. Så jag förlorar ingenting på det.

Nu idag så har jag ju pressat henne ganska hårt med både agility & bad, så vi får se hur hon rör sig på kvällspromenaden. Jag hoppas såklart på att hon rör sig felfritt, men jag skulle bli väldigt förvånad om hon gjorde det.


Min fina prinsessa, min dyrbara skatt, hon bara måste bli bra.

Av Malin Sjöström - 3 maj 2014 16:38

Vi startade dagen med att åka ut till sommarstugan där "vi" tog bort rost från bilen. Jag lekte mest med Rally & Farro, & städade bilen lite invändigt. Vi gick även bort till den lilla, lilla sjön där Rally självklart var tvungen att spana in området.



Efter några timmar där så kom vi hem, andades lite, & sen mötte vi Clara & Carina. Tillsammans gick vi till stallet där vi kollade på ponnyhoppningen ett par timmar. Både Rally & Clara skötte sig bra där, att Clara gjorde det förvånar mig inte ett dugg, men att Rally kunde vara stilla & framför allt TYST trots att det var andra hundar runt omkring, nej, det hade jag verkligen inte förväntat mig!!



Eller ja, stilla & stilla, emellanåt lekte dem ordentligt, men eftersom det var utomhus & ponnyerna inte verkade bry sig så var det helt okej.  Det kom fram en tant som ville hälsa & hon fick bara en kort hälsning, för sen var dem tvungna att leka vidare.  



Nu är Java på väg hem & om en timme ska vi åka iväg & fixa nya däck till bilen. Efter det blir det pizza till Gladiatorerna. Och imorrn väntar agilityträning på hemmaklubben. Så nej, här ligger vi inte på latsidan!  

Skapa flashcards