Värdefullt inlägg skulle det vara idag ja, hmm...Det blir inte lätt.

Eftersom Java fortfarande inte får göra nånting så finns det inte så mycket att skriva om, för det händer ju inget. Vi tränar små kort pass inomhus ibland, annars blir det mest vila för oss båda. Just idag mår jag inte så bra så jag sover lite då & då nu under dagen, börjar dessutom få ont i halsen så jag antar att jag håller på att bli sjuk.  Men å andra sidan är det ju bättre att jag blir sjuk nu när Java är "handikappad" än att jag blir det så fort hon är redo att sätta igång fysträningen igen.

En sak jag inte har kunnat sluta att tänka på är hur folk behandlar varann, hur de behandlar mig. Man tror att man kan lita på folk, att man är värd nånting, men det visar sig vara fel gång på gång. Mina så kallade "vänner" försvinner mer & mer, vänskap verkar vara alldeles för komplicerat för mig. Tur att jag har Java, hon är den enda vännen jag verkligen kan lita på, men det är inte alltid det räcker, ibland behöver man en människo-vän att ventilera sig med, men det är verkligen inte lätt! Jag & Jannie är bra kompisar, men hon kommer aldrig att kunna förstå mig på det sättet jag BEHÖVER bli förstådd på, tyvärr.  Jessica däremot förstår mig väldigt bra, men det är ju för att hon själv sitter i skiten. Jag hoppas att hon snart ska få må bättre & att våran vänskap ska växa sig starkare, för det behöver jag verkligen.

Och som alltid när jag tänker på vänner & vänskap så kommer längtan efter min kung fram & det gör extra ont inombords. Varför skildes vi åt så himla tidigt? 4,5 år tillsammans räcker inte, vi skulle ha MINST lika många år kvar, det är fan inte rättvist!  Ingen kan förstå saknaden efter honom, ingen kan förstå vårat starka band, ingen. Jag önskar så att han fanns här vid min sida & kunde stötta mig på alla sätt & vis, precis som han gjorde förr. Nu har jag ju som tur är Java, men Magic kommer aldrig att kunna ersättas, för ingen kommer nånsin att kunna slå honom!

Ute regnar det & Java behöver gå ut & kissa, jadu, hur gör man då?  Det öser ner liksom, men jag har väl inget val, det är bara att bita ihop & ge sig ut, på en gång, sen väntar sängen för min del, min underbara sköna säng, den är bäst!