Idag är det en tung dag, jag har sovit galet mycket, så gårdagens alla händelser körde verkligen slut på mig, tur som fan att Allex har haft Java, för inte en chans att jag hade orkat med henne hela dagen idag. Nu är hon dock hemma igen, men även hon är trött, så vi kan sova tillsammans!  

Bortsett från tröttheten så har jag insett att läkaren på vc igår hade helt rätt. Igår kväll kunde jag äta 2 små portioner med kyckling UTAN att få kramper i magen!  Jag blev så glad, äntligen nåt jag kunde äta utan att lida som fan efteråt. Imorse var jag tvungen att testa om jag kunde äta vanlig frukost (med andra ord smörgåsar med varm oboy), men nej, kramperna som kom efteråt var inte att leka med, tur att jag hade Egazil hemma som jag kunde ta som mildrade kramperna såpass mycket att jag kunde hantera dem. Och det var då jag insåg att läkaren hade så rätt hon bara kunde ha.  

Nu vet jag inte alls hur det ska gå, jag tvingas välja bort i princip ALLT jag tycker om & istället ersätta det med saker jag hatar & saker jag aldrig har provat. Jag har alltid ätit det jag tycker om & hoppat över resten, för varför tvinga i sig något äckligt när man inte behöver? Jag har aldrig ätit nyttigt, utan som sagt ätit det som varit gott. Att behöva kasta om det här helt & hållet känns jävligt skrämmande & jag har ingen som helst aning om hur det ska gå till! Jag känner bara för att bryta ihop, eller känner & känner för, det är inte långt ifrån att jag bryter ihop, för jag är verkligen allt annat än säker på att jag kommer att klara det. Visst, jag kommer inte att äta det som utlöser kramperna, men jag är rädd för att jag knappt kommer att äta nånting alls! Jag försöker hela tiden tänka att jag MÅSTE fortsätta äta, vad som än händer, för hur ska jag annars få krafter till att ta hand om prinsessan? Och orka göra andra saker. Ingenting kommer att bli bra av att inte äta, det vet jag mycket väl, men som sagt, det kommer INTE att bli lätt. Usch, det känns bara så hemskt, jag ställs nu inför en utamning så stor att hela jag kan gå under.

Fredrika ringde precis & frågade om jag & Java ville följa med till brukhundsklubben & träna lite & egentligen har jag inga krafter till det, men jag ska försöka iaf. Kanske kan det pigga upp lite grann? Var ju längesen vi tränade agility sist, så både jag & Java kommer nog att tycka att det är roligt, bara jag orkar med det, men som sagt, jag måste ju försöka för att få veta.