Idag fick jag ett litet paket & jag som älskar presenter blev jätteglad & nyfiken!

Det lilla paketet:

Innanför pappret möttes jag av denna gröna lådan:

Och inuti lådan fanns denna fantastiskt fina:

En present från Anna, hon är sjukt duktig på att virka & gjorde denna till mig som en tröst när jag inte kan umgås med min älskade prinsessa. Det fanns även ett litet brev med:

"Hej Malin!
Här kommer en liten virkad Java som jag vill att du ska ha. Hon är liten & portabel - nu hoppas jag verkligen att du ska slippa sjukhusvistelser framöver, men om du skulle behöva åka in så har du nu en mini-Java som du alltid kan ha med dig. Jag hoppas att hon för tur med sig!  :)
Många kramar från mig, Erik & hundarna
/Anna"

Jag kan inte beskriva hur glad jag blev när jag fick min lilla mini-Java & hon kommer att få hänga med på det mesta, helt klart min nya maskot! Så tack så himla mycket Anna, detta gjorde verkligen min dag!  

Dagen har annars varit lugn, jag har varken ätit eller druckit nånting idag, så jag har sluppit kramperna (utom imorse när jag vaknade av dem), men det är liksom inte hållbart att inte äta eller dricka, därför tänker jag snart utmana det hela & äta mat. Jag måste ju prova för att veta om magen klarar av det eller inte, jag förbereder mig på det värsta, men hoppas på det bästa.

På fredag kommer lilla damen hem igen & jag saknar henne hur mycket som helst! Samtidigt är jag jättetacksam för att hundvakterna har kunnat haft henne så länge, jag vet inte hur jag hade orkat med henne under denna tid som varit. Jag vill att det ska vända nu så att jag orkar med promenader & träning, för fan vad jag saknar det! Det yngsta barnet i familjen (Hanna) uppdaterar sin status på facebook & skriver inlägg i sin blogg om Java & hon lägger även ut bilder.  Det känns helt skumt att se MIN hund någon annanstans, men man ser på bilderna att hon trivs så det värmer mitt hjärta att veta att hon har det bra & får det hon förtjänar.

Så som ni kanske förstår så mår jag mycket bättre idag, inte alls lika ledsen & känner inte samma hopplöshet, men visst känns det tufft. Jag behöver allt stöd jag kan få nu & jag är så oerhört tacksam för att jag har min familj & några vänner som alltid finns där för mig!  Så tack!

Nu har det blivit matdags, spännande minst sagt...