Idag var sista dagen jag hade hand om "mina" 2 hästar, Falken & Champis. Eventuellt kommer jag att ha Champis några fler dagar längre på, det beror på när han bli såld. Falken däremot kommer jag ALDRIG mer att ha eftersom han åker till himlen imorrn.  Så idag var det sista gången jag fick krama & pussa honom, älskade fina hästen, fan vad tomt det kommer att bli utan honom, bästa hopphästen!  Men jag får försöka tänka att det är för hans bästa, jag menar, han har inte blivit utdömd utan orsak, utan han har verkligen ont p.g.a spatten. Ibland är livet så jäkla orättvist!

Jag vågar inte riktigt känna nånting nu, därför har jag inte gråtit nånting över Falken, jag vågar helt enkelt inte släppa fram några känslor, jag är rädd att hela jag faller om jag tillåter mig själv att vara ledsen. Samtidigt så vet jag att jag inte kan hålla det inom mig hur länge som helst, det måste få komma ut, men inte nu, jag är för sårbar just nu.

Om typ en timme ska jag & Java åka iväg till vallningslägret! Jag börjar känna mig lite taggad inför det även om det har varit jävligt trögt. Jag hoppas att Java kommer att orka vara med, men jag förstår henne om hon inte gör det. Lägret kommer helt & hållet att gå på hennes villkor, så det är bara att hoppas på det bästa.