Ibland blir man påmind om hur livet snabbt kan förändras, det har jag blivit idag.

När jag var på jakt efter en lundehundsvalp (tik) så hörde jag av mig till en uppfödare i Österrike & efter många samtal med henne så blev det "bestämt" att jag skulle få köpa en valp efter hennes superfina Anuka. Även om jag aldrig har träffat Anuka så gillade jag henne skarpt, hon var en liten, smidig & aktiv lunde, precis som dem ska vara i mina ögon! Jag såg verkligen fram emot en valp från henne.

Men tiden gick, Anuka började till slut löpa & jag blev själaglad!! ÄNTLIGEN skulle min dröm gå i uppfyllelse! Men livet ville annorlunda. Anuka "fejk-löpte" så hon kunde inte paras, därför var det bara att fortsätta vänta på hennes riktiga löp.

Efter några månader så började jag ge upp hoppet om en valp därifrån, för jag ville ju ha en NU, inte om 1 år eller så, därför började jag se mig om efter andra intressanta kullar som var på väg. Men innerst inne hoppades jag hela tiden på att Anuka skulle sätta fart, för då fanns det inga tvivel från min sida.

Sen dök Rally upp, ganska oväntat, som gubben i lådan typ. Jag visade mitt intresse för henne, men samtidigt hade jag visat intresse för 2 andra kullar som var på väg. Jag visste inte riktigt vilken jag hoppades mest på, om jag ska vara ärlig. Men sen, när Nina sa att Rally var min om jag ville ha henne, ja, då kunde jag inte säga nej! Så jag "avbokade" mitt intresse för dem andra kullarna, för jag hade nu hittat min stjärna!

Kan berätta att i ena kullen jag hoppades på så föddes det bara 1 hane, som senare dog. I den andra kullen blev det 2 valpar, en hane & en tik, men tiken skulle uppfödaren behålla själv.

Så det känns som att det var ödet som gjorde att jag fick just Rally. Den lilla röda räven från norra Finland.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta nu är för att Anuka har dött. Hon dog idag & blev bara 4 år, precis som min kung. <3 Och trots att jag som sagt aldrig hann träffa henne så känns det i hjärtat. Kanske för att hon bara blev lika ung som Magic? Jag förstår hur det är att mista sin bästa vän i tidig ålder, det är inte rättvist nånstans. Så idag går mina tankar till Anuka & hennes flock, jag lider med dem. (Klicka på bilden för att komma till uppfödarens hemsida.)

 

Sofie

23 juli 2013 09:28

Vad sorgligt det är när de vandrar iväg för tidigt när det finns så mycket kvar att uppleva i livet. Förstår att det känns sorgligt för dig som så gärna ville ha en valp efter henne. Det där med ödet känner jag igen så bra själv. När jag hade bestämt mig för min yngsta hund så fick jag typ 3 dagar senare ett annat erbjudande på en annan hund och ras men ödet ville som sagt annorlunda. Hade erbjudandet kommit tidigare så hade det blivit en annan ras men det var väl inte ödet :)

http://maysan-astrid.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...