Ikväll, kl 20:00 på TV3 så visas filmen "It's kind of a funny story", & den handlar om en kille som blir inlagd på en psykiatrisk avdelning. Så den måste jag såklart se!

Det som irriterar mig är att nästan alla psykfilmer är komedier!! Är det för att inte skrämma bort alla från att söka hjälp när dem mår dåligt? För livet inlåst på psyk är då fan ingen komedi, det kan jag säga er! Så varför är det så? Nån som vet?

Jag brukar titta på filmer om folk som mår psykiskt dåligt eftersom jag känner mig mindre ensam av att se dem, plus att jag ibland inser hur sjuka vissa saker jag gör är. Och hur allvarliga en del saker kan vara. Så visst är det både bra & dåligt för mig att se såna filmer, men mest bra faktiskt. För i några av filmerna så mår ju patienten bättre i slutet, & då får man lite "tips" om vilken sorts hjälp man kan behöva, även om film & verklighet inte alltid stämmer överens.

Idag har Java fått simträna i älven igen. Jag pressade henne inte så hårt, vilket jag ångrar lite, för visst hade hon mer krafter kvar. Men, men, man behöver ju inte alltid köra slut på sig, & det gäller ju även hundarna. Rally verkar tycka att det är roligt att åka båt, så hon klagar inte.
Jag försöker få Java att förstå att hon kan vila vid båten, att jag håller upp henne i flytvästen, men nope, hon får panik. Men idag gjorde jag en ansträngning & bar faktiskt upp henne helt i båter 2 gånger! Jösses vad tung hon är, eller så är det jag som är så svag.  Haha, men det blir nog bra till slut. Allra helst skulle jag vilja ha båten i en sjö, utan massa strömmar, just för att Java skulle kunna simma längre stunder utan att bli alltför trött. I älven är det ju så strömt att krafterna tar slut fort. Men det är svårt med båtplats, så det blir ingen flytt denna sommaren, men kanske kan kolla upp det till näst år?

Nej, nu ska jag & tjejerna ta en liten promenad, p.g.a värmen så har vi ju inte gått nånting tidigare idag, utan sånt får vi göra kvällstid när det är såhär varmt.