Jag har varit med i många gäng, vissa bra, andra mindre bra. Några av dem bra är fotbollen, stallet & hundvärlden. Att umgås med såna som har samma intresse som en själv är underbart, man får ut så mycket av livet & kan bara vara. När man skiljs åt så börjar man direkt längta efter nästa gång man ska ses. Det är en underbar del av livet som jag skulle vilja känna oftare.

Många gånger ångrar jag att jag slutade med fotbollen, för där hade jag många kompisar, som tyckte om mig för den jag var. Jag har haft så många härliga stunder tillsammans, inte bara träningar & matcher, utan även cuper, bad & "privat". Hur hade mitt liv sett ut om jag hade fortsatt med fotbollen? Hade jag kommit långt? Jag låg ju faktiskt bra till i skytteligan, & jag vet att jag var en viktig spelare på planen. Jag var riktigt duktig & hade nog kunnat komma grymt långt om jag bara satsat allt. Men livet blir inte alltid som man tror...

...När hästarna kom in i mitt liv så försvann fotbollen sakta bort. Jag hade inte tid att ägna mig åt båda mina stora intressen, så jag fick välja, & jag valde hästarna. Oj så många gånger jag har ångrat det valet! Visst har jag fått ut mycket av mitt liv med hästarna, men fotbollen, nej, det var något riktigt speciellt. Jag hade ju kunnat fått en framtid där, varför gav jag upp det?

Det tog iofs inte lång tid innan jag fick kompisar i stallet också, & jag njöt av tiden med mina bästa vänner (hästarna). Visst, det har varit väldigt mycket sorg i mina relationer till hästarna, men dem har även gett mig otroligt mycket. Jag tror att det hade varit annorlunda om jag hade fått min dröm i uppfyllelse - att få en egen häst. För på så sätt hade jag kunnat "skydda" mig från förluster av älsklingshästarna, men nu blev det inte så, utan jag fick ta den hårda vägen.

Sen kom hundarna mer & mer in i mitt liv, & hästarna tynade bort. Åter igen fick jag göra ett val, hästarna eller hundarna? Min tid räckte inte riktigt till båda, så när jag fick veta att min absolut bästa vän, min stora favorit, min guldponny, Champis skulle säljas så var valet lätt. Jag lämnade honom innan han lämnade mig, för det gjorde minst ont så. Sen blev det ju så att han blev kvar på ridskolan, men då hade jag redan klippt så många band att det inte kändes värt att bygga upp nånting nytt. Inte eftersom jag hade Java som mer än gärna tillbringade varje sekund tillsammans med mig. Därför försvann hästarna.

Efter ett tag i hundvärlden så började jag lära känna folk, bilda gäng, träna & tävla tillsammans, umgås i övrigt, ta promenader osv, & det har varit underbart. Jag har aldrig ångrat en sekund att jag valde hundlivet, för jag får ut så sjukt mycket mer av hundarna än jag nånsin fått av hästarna, men det beror nog på att jag som sagt aldrig hade en egen häst. Jag har det verkligen bra med hundarna, visst har det varit förluster även där (som min kung), men inte alls lika många som i hästvärlden. Och jag ångrar absolut inte att jag blev hundägare!

MEN

Nu känns det som att jag är på väg bort från hundarna. Jag älskar dem fortfarande & vill aldrig leva utan dem, men allt det här andra i den världen, alla träningar & tävlingar, alla kompisar som man umgås med, det försvinner. Med största säkerhet känns det såhär nu eftersom Java är sjuk, men jag kan ändå inte sluta fråga mig själv; kommer jag att byta värld ännu en gång?
Jag känner mig inte längre som en medlem i nåt gäng. Man läser om folk som ses & tränar tillsammans, planerar tävlingar & har hur roligt som helst. Och vad gör jag? Jo, jag sitter hemma & blir hur avundsjuk som helst! Jag vill också vara med, bara för att jag inte kan träna & tävla så som alla andra kan, så kan jag väl få vara med ändå? Eller? Är det så att kan man inte göra det som alla andra gör så får man inte vara med alls? Är det så grymt?

Dessa tankar & känslor får mig att ifrågasätta allt som har med mitt satsande att göra. Hur roligt är det att alltid träna & tävla själv? För tänk om jag inte kommer in i nåt gäng, ska jag då åka iväg på allting ENSAM?! Tanken är ju inte sådär jättelockande om jag säger så.
Kanske skulle jag satsa på att bara ha hund, & ingenting mer...? Det är iaf så det känns nu. Bara ta promenader & njuta av hundarnas sällskap. Inga krav, inga framtidsplaner. Men är det verkligen så jag VILL ha det? Innerst inne? Eller är det nånting som bara inte stämmer just nu?

Ibland tror jag att jag åter igen håller på att dyka ner i en depression.  Jag har ökat min antidepressiva medicin i hopp om att mildra fallet. För nej, ingenting känns längre lika roligt som jag borde tycka att saker är. Nu vet jag ju också att Java's mående spelar en stor roll här, för det är sjukt jobbigt när hon är dålig! Men tänk om det inte bara är Java & depressionen, utan att det faktiskt är dags för mig att byta värld igen. Frågan är då; vilken värld kommer jag att hamna i?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...