Åter igen blir jag rörd över hur många människor runt omkring mig som faktiskt bryr sig om mig (& mina djur). Efter att jag skrev gårdagens inlägg så har jag fått en del kommentarer här i bloggen, några mail & flera sms. Nästan varje gång jag läste nåt av det ni skrev så rann tårarna, av glädje. Ni ger mig nya krafter & nytt hopp, ni hjälper mig att fortsätta kämpa i mörkret, ni tror på mig & det får mig att också tro på mig själv! Igår kväll var första kvällen på minst en vecka som jag inte grät mig till sömns, & det är tack vare er! Så tack snälla ni, ni är underbara.  

För er som inte har läst kommentarerna i förra inlägget så kan jag berätta att det är några som gärna skulle hjälpa mig vidare i utredningarna med Java om det behövs. Så dem tyckte att jag skulle starta en insamlingsfond dit folk kunde skänka lite pengar för att hjälpa mig med den ekonomiska biten. Jag blir jätterörd över att folk vill göra detta, för som jag skrev igår, snart är hon utförsäkrad för flera månader framöver & mina pengar är snart slut. Att i värsta fall behöva ta bort henne för att pengarna inte längre räcker till är en tanke som skrämmer livet ur mig. Det har nämligen hänt mig förut & jag vet hur fruktansvärt dåligt jag mådde (lång tid!) efter det. Och att mista Java på samma sätt skulle kunna innebära slutet även för mig, om det vill sig riktigt illa. För jag kan inte beskriva hur mycket hon betyder för mig, min älskade prinsessa, utan henne skulle jag inte orka fortsätta min kamp.
Men för att återgå till det jag skulle skriva, om 2 veckor, onsdagen den 24 Juli kl. 10:20 ska hon göra en ny lungröntgen & då får jag svar på vad som händer efter det. Skulle lungorna vara bra så ska jag fan fira ordentligt! Men skulle dem vara likadana, eller t.o.m sämre, så kommer jag att starta en insamlingsfond & be er om hjälp för att rädda min stora fina tjej. Så jag återkommer helt enkelt om detta längre fram.

Idag har vi vilat en hel del, jag har varit jättetrött & behövt sova några timmar även på förmiddagen/dagen, men så är det ibland. Vi har iaf varit ute i skogen där tjejerna fick springa runt, klättra på stenar & smaka på blåbär. Java var väl inte sådär jättefascinerad av blåbären, men dem gick hem hos den lilla räven!  Magic älskade ju blåbär, han kunde gå & äta massor i skogen, därför var jag tvungen att låta tjejerna få smaka också.

Det här med att hålla sig borta från Facebook går inte så bra. Jag kan inte låta bli att logga in där flera gånger om dagen, så snacka om att vara beroende! Så jag ger det nog ett nytt försök, märker jag att jag blir helt förstörd av att läsa allt så får jag fan bita ihop & hålla mig borta därifrån ett tag. Men en sista chans får det bli som sagt.

Jo, en annan sak som flera personer har erbjudit mig är att komma hem till dem & bara vara ett tag. Det är något jag JÄTTEGÄRNA skulle vilja göra, av flera olika anledningar, för jag tror att det skulle vara bra för mig. MEN, tänk att det alltid ska finnas ett men, jag behöver spara alla pengar jag kan, ifall jag behöver dem till Java. Plus att det inte känns schysst mot Java att dra med henne hem till andra där hon tvingas leva tätt inpå andra hundar, i vanliga fall skulle hon nog älska det, men nu när hon inte mår helt bra så uppskattar hon inte hundsällskap på samma sätt.  Och jag kan inte åka iväg & lämna henne hemma, ånej, det skulle jag aldrig kunna göra i dagsläget. Men längre fram så åker vi gärna bort & stannar borta ett tag, ett litet break från vardagen, men inte just nu som sagt. Jo, en annan del som "hindrar" mig att åka iväg är DBT:n (terapin), det är obligatorisk närvaro 2 gånger i veckan, är man borta för mycket så får man inte gå kvar & jag BEHÖVER gå kvar i den. Att bara vara borta nån vecka är nog lugnt, men det måste planeras i förväg, för DBT-teamet tycker inte om saker med kort varsel. Men när det gäller Java så förstår dem, som när jag sket i terapin för att Java var tvungen att åka in akut till Strömsholm, då tänkte jag att dem fick tycka vad fan dem ville om det, behövde Java mig så skulle jag finnas jag där för henne, oavsett vad jag hade planerat. Så dem accepterar om jag inte kommer p.g.a henne, men i övrigt vet jag som sagt inte...

Jaha, nu har det blivit ännu ett ganska långt inlägg, jösses, orden tar aldrig slut.  Men jag mår bättre av att skriva av mig, få ur mig det jag känner & tänker, & att sen få positiv respons på det är guld värt! Ni anar inte hur några ord från er kan höja mitt mående otroligt mycket, för det är knappt att jag förstår det själv. Så åter igen - tack, ni är bäst!!

 

Anna

10 juli 2013 23:14

Hann inte med att kommentera igår, men vill passa på att skicka över en stor styrkekram ikväll istället. Jag tyckte att det var fint hur du skrev om den där obeskrivliga inre styrkan, den som pushar en vidare även när det känns som att man inte orkar ett steg till. Den styrkan besitter du, Malin, och med dess hjälp kommer du att klara dig igenom det här.

Vi kommer att hålla alla våra tummar och tassar inför Javas nästa röntgen, och vi finns här om vi kan hjälpa till på något vis. ♥

http://fantasium.se/photoblog

 

Elin och Billy

11 juli 2013 06:27

Usch! Styrkekramar från oss! Vi håller tummarna på att lungorna är fina. Hoppas det löser sig!

http://aktivaussie.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...