Under dagen har jag varit i kontakt med Stefan Rosén & ReDog. Fick en tid bokad hos dem i Västerås måndag den 17 Febrauri, & fram tills dess gäller laser + vibb 2 gånger/vecka, samt koppelpromenader. Det blir med andra ord 3 lååånga veckor framöver, inte bara för mig utan även för Java som redan nu är mer vild än tam många gånger när man är ute & går. I Västerås kommer både Stefan & en veterinär att kolla igenom henne, & förmodligen kommer dem att utföra röntgen, medicinering, 4Leg Check, Värmekamera m.m Jag ser pengarna flyga iväg, men vad gör man inte för den som betyder mest av alla?  

Vi får försöka köra mycket hjärngympa, annars kommer hon väl att explodera till slut. Fast det kanske hon gör ändå...? Och alla långpromenader ska ske med BoT-täcket så det är väldigt bra att jag redan har ett, annars hade det blivit ännu en kostnad nu. Jag önskar att pengar inte var ett problem, men det är det, jag har inte obegränsat med pengar, så jag hoppas att det här håller sig på en hyfsat bra nivå & att Agria ersätter det mesta (men det tror jag inte att dem gör). Måste skicka in papperna till dem redan imorrn & sen hoppas på ett snabbt svar så att jag vet om jag ska fortsätta skicka in papper från besök eller om det inte behövs (för ersätter dem ingenting så är det ju helt onödigt för mig att hålla på att skicka in papperna).

I somras/höstas när Java var sjuk så erbjöd sig folk att vilja bidra med en liten slant för hennes veterinärvård & om inte detta går på försäkringen så kommer jag att skaffa ett konto (eller nånting sånt) där folk mer än gärna får hjälpa till lite på vägen. Det känns oerhört fel att "tigga pengar", men jag vill verkligen kunna få Java frisk igen, hon är ju bara 3 år gammal, inte ska väl hennes tid vara slut än? Hon har så mycket kvar att ge, men om vi kommer till ett läge där vi inser att hon aldrig kommer att kunna leva ett normalt hundliv så kommer jag att välja det enda rätta beslutet, hur ont det än må göra. Usch, jag gråter bara jag tänker på det, min fina fina tjej, hon bara måste bli bra.  Om det nu visar sig att det "bara" är en grym överansträngning så kommer jag nog att gråta glädjetårar istället, för då kommer hon att bli bra igen. Skulle det däremot visa sig vara nånting helt annat så har jag ingen aning om hur framtiden kan komma att se ut...