"Min framtida valp är en dröm. Med henne återvänder jag till lundehundsvärlden & där trivs jag som satan! Jag vet ingen annan grupp där jag trivs så bra som jag gör bland lundehundsfolket. Där uppskattar alla varandra för vilka de är, & bäst av allt - alla respekterar varandra!! Det är inte så att alla tävlar om att vara bäst, utan alla hjälps åt & glädjs åt varandra. Och det är inte helt vanligt bland hundfolk!"

Det där skrev jag för några månader sen, & det känns overkligt att jag numera har en egen lundehund igen! Fast nu när hon har varit borta vid några tillfällen så kändes det som om allt bara var en dröm. Men när jag hämtade henne så var lyckan total - för min dröm gick ju i uppfyllelse ännu en gång!!  

Angående lundehundsfolket, kanske håller alla (eller ja, de flesta, det finns ju alltid undantag!) ihop så mycket just för att det är en så liten ras? För rasens överlevnad så är det viktigt att alla samarbetar med varann, så det kan nog ligga mycket i det. MEN, det ändrar inte stämningen! När man åker på utställningar så kan man alltid prata med de andra lundehundsägarna & alla är lika trevliga. Jag har inte upplevt sån gemenskap & vänlighet hos andra raser, men det kanske är för att dem är så vanliga? Nu säger jag inte att annat hundfolk inte kan vara trevliga, absolut inte, men om jag kollar på det i det stora hela så är lundehundsfolket speciellt.

Sen så finns det ju ingen annan ras som är så speciell som lundehunden är! Inte nog med alla deras fysiska specialiteter så är dem VÄLDIGT speciella mentalt. Dem är självständiga små rävar som tänker en hel del själv, så till skillnad från border collie'n som gör det mesta man ber dem om, så anses väl lundehundarna som svårtränade. Men jag håller inte med. Svårtränade är dem inte, men svårmotiverade är dem däremot!! Vill en lundehund lära sig nånting så är den jävligt smart & lär sig oerhört snabbt. När jag hade Magic (lundehund) & Speed (bc) så var det Magic som lärde sig saker snabbast, även om Speed var den som kunde göra om allting hela kvällen om jag så ville.  Så smarthet & vilja att vara till lags är i mina ögon två helt olika saker. (Därför tror jag inte på att bc'n är världens smartaste hundras, däremot världens mest arbetsvilliga ras.)

Jag har haft ögonen på lundehundar i många år, den första lundehunden såg jag i en hundrasbok & jag föll direkt! Efter det så läste jag mycket om dem, hörde mig för lite om vad dem krävde osv. & jag blev bara mer & mer intresserad. Sen åkte jag & min morsa till Ransäter på hundutställningen & där träffade jag för första gången en lundehund irl! Det var inte bara 1, utan hela 3 stycken! Dvalin, Vilma & lilla Tindra (som då var 6 månader) & jag kan ju inte säga att jag blev mindre kär i rasen efter den träffen. Vi pratade mycket med ägarna & fick svar på många frågor. Sen gick vi vidare till dvärgpinschrarna, men det vi fick höra om dem lockade inte lika mycket som lundehundarna gjorde.
Sen fick jag vänta ytterligare nåt år (?) innan lilla Magic klev in i mitt liv! Han stormade in med sin charm & förändrade hela min tillvaro. Han visade mig hundvärlden & hur underbar den kan vara. Han visade mig också vad äkta kärlek verkligen var & ja, han fick in mig i en helt ny värld, en värld jag inte hade "vetat om" utan honom. Jag tänkte ju mest ha honom som min vän, men ju fler kurser vi gick, desto mer insåg jag att min lilla räv kunde bli så mycket mer! Ibland är det konstigt att han blev så duktig som han blev, för han var ju min första hund, vilket innebär att jag gjorde miljontals fel med honom. Men jag lärde mig av mina misstag & se hur bra det blev i slutändan!

Mina mål med Rally är höga, jag tror på att sikta högt för att komma nånstans. Jag blir inte besviken om vi inte lyckas hela vägen, men för att ens ha chansen så måste jag tro på det. Jag har en ungefärlig plan för hur jag ska lägga upp träningen, sen om den funkar är en helt annan sak.  Kanske måste jag kasta om allting, det är sånt som tiden kommer att visa.

Slutligen kan jag bara säga att jag är oerhört glad över att åter igen få vara en del av lundehundsfolket, & det är tack vare Nina Nikurautio (kennel Unique Treasure). Så jag ska försöka att njuta av det här livet nu, att få känna tillhörigheten med resten av folket, & sen utvecklas tillsammans!