För ett par timmar sen så gick jag & Evelina en långis med hundarna i skogen. Det var uppehåll när vi åkte, eller nja, det duggade lite, men vi (eller iaf jag) tänkte att inne i skogen så märker man ju inte regnet, så regnbyxor behövdes inte. Jo, tjena du. I skogen gick det helt okej, lite blött om fötterna, men när vi kom ut på ängarna, ja, då blev vi SJÖBLÖTA!! Vi var verkligen som 2 dränkta katter när vi till slut kom fram till bilen. Hundarna var inte så mycket torrare, men dem brydde sig nog inte lika mycket om det som jag & Eve gjorde. Så direkt jag kom hem så blev det en skön dusch, inte för att jag kunde bli så mycket blötare, men lite renare.  

Eftersom jag & Java inte kunde tävla i lördags, & inte heller kunna tävla på Karlstads dubbeltävling i början av November, så funderar jag på att dra till Motala den 22 November. Som det ser ut nu så kommer jag isf att åka ensam, det är därför jag tvekar. Är det värt det? Jag älskar ju att tävla, men att åka såpass långt för en start, helt själv, nja. Eller ja, om jag inte får med mig nån kompis så kommer Nikke & Loppis att följa med som sällskap, vilket känns oerhört bra då jag tycker att det är jobbigt att köra i mörker.

Men ska jag åka eller inte? Anmälningstiden går ut om 1 vecka, men varför vänta till sista dagen om man kan bestämma sig innan? En sak som jag inte kan låta bli att tänka är att OM vi planerar att åka iväg, kommer Java att bli sjuk igen då? För det verkar vara ödet, så fort vi ska tävla så slutar det på djursjukhuset. Eller har det "bara" varit slumpen ALLA gånger?!

Ikväll blir det iaf hockey & det ser jag fram emot!  Hoppas att Färjestad kan ta en seger hemma mot HV, men förutom "rätt" reslutat så hoppas jag att det blir en BRA match!

När det regnar ute så kan man leka inne.  Bira har världens tålamod med Rally inomhus, & Rally, ja hon fjäskar så mycket hon bara orkar. Java vill ju aldrig leka inomhus, men Bira har ingenting emot det, till Rally's stora glädje.

Jag har varit i stan på terapi & det var en väldigt jobbigt samtal med mycket tårar & viktiga insikter. Det kommer att bli bra till slut, det vet jag, men vägen dit är inte lätt. Jag måste kämpa som satan för att ta mig igenom jobbiga stunder, men så länge jag har hopp & vilja så kommer jag att lyckas. Min terapeut tror på mig, & ja, det får mig att också göra det. Jag är så himla glad över att jag har fått just henne som terapeut, efter alla år med mindre bra terapeuter. Så jävla trist bara att hon försvinner om några månader, men det är inget jag tänker tänka på nu.

Om en stund blir det eventuellt en promenad i regnet, har inte bestämt mig än. Kan ju inte påstå att det lockar att sätta på sig regnkläder & reflexer & ge sig ut, haha. Tjejerna överlever en dag utan långpromenad, bara dem får mat så är dem nöjda.  Speciellt Java!  

Imorrn blir det en tripp till Hund- & kattspecialisten där jag ska köpa tikskydd till Rally, så att jag har ett när hennes löp sätter igång. Jag TROR ju att det är på väg, men jag kan ha helt fel. Hur som helst så kommer hon nån gång att börja löpa, så tikskyddet kommer jag ju att behöva nån gång, även om det kanske tar lite längre tid innan.

När Bira var här under dagen så gick vi bort till den stora fotbollsplanen där dem fick springa lösa. Och jag kan säga att Java, som inte har rört på sig ordentligt på en vecka, hade oerhört mycket energi.

Nu under kvällen så blev det en långis med Elin. Både Leo & David tycker att Rally luktar VÄLDIGT gott, så kanske är det löp på g? Hon är lite svullen, & ja, hon är 7 månader, så det kan mycket väl vara så. Jag längtar efter första löpet, för jag har inbillat mig att hon blir mer mogen efter det.  Sen om jag har rätt vet jag inte, det kommer att märkas, haha.

Nån dag nu under veckan så måste jag åka iväg till en djuraffär, blir nog hund- & kattspecialisten, & köpa tikskydd till räven, så att jag har ett när det är dags. Hon kommer ju inte att växa ur det om jag köper ett nu, så jag kan få shoppa lite.  

Har även bestämt mig för att åka iväg på en freestyletävling den 22 November i år! Eftersom vi inte fick tävla i lördags, & inte får tävla på Karlstads dubbeltävling om 2 veckor, så känner jag att jag är redo att åka lite längre för att få tävla. Jag hade ju sett fram emot lördagens tävling så sjukt mycket, så ja, jag blev jätteledsen när jag insåg att vi inte skulle kunna delta. Så håll nu tummarna för att Java får vara frisk framöver så att vi kan lägga pengarna på tävlingar istället för veterinärvård!!

Nu är vi hemma i Karlstad igen, & ja, jag saknar redan Ida. Vi har haft det så bra tillsammans & jag ångrar som sagt inte en sekund att jag åkte dit, även om besöket var spontant & anledningen inte var positiv från början.  

Imorrn kommer Bira igen & allt blir "som vanligt". Man kan säga att Java är frisk, men hon går fortfarande på ett par mediciner, & sen är det ju en månads karens efter det. Så nope, inga tävlingar den närmsta tiden. Eller jo, 1 December är det en agilitytävling här & den hoppas jag verkligen att vi kan vara med på! Men jag blir inte förvånad om nånting händer så att vi inte kan vara med.

Förutom besöket hos Ida så har jag fått ett riktigt bra besked!!  Jag har ju fått ersättning från mitt försäkringsbolag Trygg Hansa tidigare, då för inläggningar & ärr, men nu har jag även fått för en av mina diagnoser! Det var mycket pengar jag fick, exakt hur mycket väljer jag att inte gå ut med (men det ligger under 100 000:-), men jag kan säga att jag aldrig har haft så mycket pengar!!

Så nu ska jag lägga undan MASSOR & spara, ifall man behöver dem vid nåt speciellt tillfälle, så som jag behövde sist. Då la jag ju undan 40 000:- som jag skulle köpa en lundehund för plus att resten skulle sparas. Jag köpte min lundehund, & sen blev Java sjuk & nästan alla pengarna gick till veterinärvård...Mindre roligt minst sagt, men hade jag inte haft dem pengarna sparade så hade jag inte haft kvar Java, för det hade jag inte haft råd med. Därför prioriterar jag verkligen att spara nu också, även om jag såklart hoppas att vi kan lägga dem på nånting roligare än veterinärbesök.

Nu ska jag se på hästhoppning på tv:n, & betala en räkning som jag har glömt, tack & lov har inte förfallodagen varit än. Sen så måste jag förmodligen ringa till Strömsholm imorrn & påminna dem om att dem inte har betalat tillbaka summan dem är skyldig mig, vilket är strax över 2 000:- För ja, hos mig är alltid pengar efterlängtade & välkomna!!  

Jag ångrar absolut inte att vi åkte hit! :D Ida är hur trevlig som helst & vi kommer jättebra överens. Båda hundarna gillar henne, Java hade lite svårt i början, men nu är det inga problem längre. Hon sitter i knät på henne & allting, så ja, hon har verkligen släppt in Ida i vår flock.  

Vi gick en promenad förut, men eftersom vädret inte är så bra så tog jag inte med kameran. Dels för att det var risk för regn, men också för att ljuset inte är så bra. Så tyvärr, inga fler kort än dessa 2 som ni kan se i det här inlägget. Men vi hade fin utsikt över typ hela Göteborg.

Imorrn åker vi hem till Karlstad igen, vilket känns både bra & mindre dag. När vi kommit hem så blir det vila, så att jag orkar med veckan som kommer. Nu när Java får leva som vanligt igen så kan jag ha Bira hela veckan, vilket om inte annat får mitt samvete lite bättre.  Exakt vad vi kommer att göra vet jag inte, men nåt ska vi väl hitta på.

Eftersom vi inte kan tävla imorrn så har vi dragit ner till Ida i Göteborg, & här stannar vi tills på söndag. Imorrn ska vi gå en promenad på något fint ställe, så då ska jag leka lite med kameran har jag tänkt.  Annars så har jag inte så mycket att berätta idag, utan jag tänkte sova snart så att jag orkar med morgondagen.

Dagen har i stort sett bara handlat om DBT:n. Startade dock dagen med att dammsuga hela lägenheten & sen duscha, & ja, det var skönt att komma igång & få det gjort direkt.

På DBT:n, som idag var gruppterapi, så blev det väldigt jobbigt en sväng. Vi gick igenom hemläxan & just nu jobbar vi med känslor & då skulle vi beskriva vilka känslor & tankar vi hade i vissa situationer. Jag valde att ta en situation som jag lätt kan förstå, även om den var sjukt jobbigt, & det var Java-situationen. Att vi, för hundrade gången, äntligen kommer igång med seriösa träningar & har många tävlingar i sikte, & så slutar det med djursjukhuset.  Det knäcker mig, fullständigt, så ja, jag grät inför alla i gruppen, & skämdes som fan. Men jag vet att dem flesta i gruppen har djur, så dem förstår hur värdefulla djuren kan vara, & de dömmer en inte för allt, utan de försöker bara förstår.

Jag har gått i gruppen i cirka 5 månader & det är först nu som jag börjar känna mig trygg där. Jag har haft jättestora problem med själva situationen, att man ska sitta där & prata om jobbiga saker, inför allihopa, nej, det har inte känts helt okej alla gånger. Visst, vi går inte in i detaljer i sånt vi pratar om där, utan det gör var & en av oss i individualterapin. Men man berörs ändå av det som kommer fram i gruppen. Mina tidigare erfarenheter av grupper är ju inte bara positiva, utan det finns tyvärr alltför många negativa upplevelser. Så man kan säga att jag får terapi genom att gå i terapi, om ni förstår vad jag menar?  

Fick precis kortet ovan från Therese, hon som passar Rally några dagar nu. Rally & Foxie älskar varann, dem går verkligen efter "lika barn leka bäst". Jag är så glad över att det finns ett sånt ställe, & dessutom såpass nära, där hon trivs & där jag kan lämna henne & bara släppa tankarna en stund, få en liten paus. Missförstå mig rätt nu, jag älskar henne, men ibland behöver jag lite "semester" & bara få ta det lugnt. För ja, det är ansträngade att ha en valp, men jag skulle ändå inte vilja byta bort henne, absolut inte.  

Imorrn startar vi dagen med djursjukhuset där Java's dränering ska tas bort, om den nu ser tillräckligt bra ut, men det tycker jag att den gör. Det är rent runt omkring, bortsett från kanterna där den sitter fast, för där är det lite kletigt, men det är ju för att det inte har hunnit läka än. Och hon är inge påverkad psykiskt, ånej, hon är pigg & glad. Så håll tummarna för att allt gått/går som det ska, så att vi kan börja göra saker igen!

Nu kom jag på att jag har glömt hennes mediciner nu på kvällen, satan i gatan!! Tänk hur snabbt man kommer ur sina vanor, när hon gick på massa olika mediciner så glömde jag aldrig nån, men nu, haha, jösses. Så det är bara att resa på sig & fixa det direkt, innan jag glömmer det igen.  

Upptäckte att jag aldrig berättade vad det var för fel på ögat, så jag börjar med det nu.  Hon har en liten skada på hornhinnan, som kan bero på om hon fått nåt skräp eller en pinne i ögat. Veterinären räknar med att hon blir helt bra med hjälp av ögonsalvan/dropparna som hon får nu ett par gånger om dagen.

Annars så kämpar vi på, Rally har åkt på semester hos sin bästa polare Foxie, & hon kommer hem först på fredag eftermiddag. Jag är glad över att Therese med familj kunde ta henne, så att Java får vara ifred ordentligt nu när hon går med tratten.

Hon får ju inte springa nånting, eller hoppa massor, men träna lite fotgående kan man göra! Hon var taggad & ville verkligen, så attityden & fokuset var det absolut inga fel på! Men possitionen...Jösses, snacka om att ha tappat den helt. I våras, innan hon blev sjuk, så hade hon en näst intill perfekt possition, men nu som sagt finns det inte ett spår kvar av den...Men jag tänker positivt, har den en gång funnits så kan man hitta den igen! Och så länge hon har rätt attityd så är jag övertygad om att possitionen kommer att rätta till sig.

Imorrn ska vi bara ta det lugnt, eller ja, Java ska göra det. Själv har jag gruppterapi som jag ska iväg på några timmar. Så länge allting går som det ska här hemma, & att min lillebrorsa kan vara hemma med Java under tiden, för jag tänker INTE lämna henne ensam när hon har tratten på sig, hon är så osäker med den på & då vill jag inte lämna henne helt själv. Så sällskap ska hon ha!

Nu däremot ska vi laga mat, jag är döhungrig, & Java, ja, hon är alltid hungrig!