Ja, hur är det egentligen med det? Är alla lika mycket värda eller är det bara nånting man säger?!

I hela mitt liv har folk behandlat mig som om jag inte var värd ett skit & då är det inte så konstigt att även jag har tyckt & tänkt så om mig själv, för jag har helt enkelt trott att "alla" har rätt. Men den senaste tiden har jag ifrågasatt det här ordentligt, är jag verkligen mindre värd än alla andra? Och vem har i så fall bestämt det? Vissa verkar tycka att jag är mindre värd bara för att jag är psykiskt sjuk (eller lider av psykisk ohälsa om ni så vill), men det är FEL! Bara för att jag är sjuk så ska jag inte behöva ta en massa skit från andra, för jag har fan lika mycket rätt att leva ett bra liv & vara lycklig som alla andra! Att trycka ner nån som redan mår dåligt är så fruktansvärt fegt & de som har gjort det kommer jag aldrig att glömma, just för att jag inte vill riskera att låta dem få chansen att göra om det ännu en gång.

Jag anser att alla har ett värde, men för mig är alla olika värda, jag ska försöka förklara hur jag menar. Alla är lika mycket värda, men för mig & mitt liv så är vissa viktigare än andra & därför mer värda för just mig. Svårt att förklara, hoppas ni förstår hur jag menar. Jag har inte alltid behandlat folk så som de förtjänar att bli behandlade, det vet jag mycket väl, men genom mina misstag så har jag lärt mig. Tänk vad skönt det vore om alla bara slutade trycka ner andra för att hävda sig själva, tänk hur annorlunda allt skulle bli.

Den senaste månaden har jag kommit otroligt långt med mitt dåliga mående, jag har t.ex inte ens varit nära att skada mig (även om impulserna har funnits där några gånger) & jag har endast haft riktig ångest EN gång! Detta är framsteg kan jag lova, & jag hoppas att det ska fortsätta åt det här hållet. Jag känner mig själv mycket bättre än jag gjort tidigare & det känns som om jag kommer längre & växer för varje dag som går, & det är en härlig känsla! Vissa förändringar är bra även om de är jobbiga, men min känslighet med just förändringar hör ju till min AS-diagnos, något jag kommer att få leva med resten av livet, men hej, det går att lära sig att leva med det på ett sätt som inte behöver betyda att det blir jobbigt jämt, utan jag kan lära mig att hitta sätt att hantera dem på ett bra sätt.

Foto: Hanna Karlstam

För att helt byta samtalsämne så kan jag säga att jag är mäkta STOLT över min prinsessa som numera inte har några som helst problem att slappna av hos familjen Karlstam! När hon är med mig så har hon inga problem med passiviteten, men när jag inte är med så har hon tyckt att det varit lite jobbigt, men nu som sagt går det jättebra, & det är så himla skönt!

När vi ändå är inne på passivitet så måste jag bara berätta att det var en på agilitytävlingen i Tidaholm i torsdags som berömde oss för att Java var så lugn & sansad, hon sa att de flesta border collie:s hon har sett har varit mer eller mindre galna, men inte min brud. När det väl är hennes tur så ger hon gärnet, men när vi sitter bredvid & tittar så är hon helt avslappnad. Det värmer att få beröm, speciellt när det gäller en sån sak som många andra har svårt med & som jag verkligen har jobbat med från start, men som numera inte är något problem alls.

Hur som helst, det är tomt här hemma utan Java, men jag får verkligen en chans att ta igen mig & samla lite krafter, gårdagens jobb i stallet känns i kroppen idag om jag uttrycker det så.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...