Idag blir min lilla sprätt 7 månader!  Snart utställningsmyndig & efter det tillräckligt gammal för att börja tävla på riktigt. Spännande, jag undrar hur hon kommer att bli som vuxen, kommer hon att bli lättare att träna eller kommer hon att fortsätta vara så svår som hon är nu? Jag kan verkligen inte minnas att min kung var lika svårtränad, men jag kanske bara har "glömt" det nu när jag har blivit så bortskämd med Java? I vilket fall som helst så har jag inte gett upp, ånej, inte på långa vägar. Vi har bara tagit en liten paus.

Jag är fortfarande helt slut efter helgen, har sovit grymt mycket under både natten & dagen, & ja, jag känner mig fortfarande trött. Så tjejerna har inte fått göra nånting idag, inte ens en långpromenad, men så är det ibland. Dem dör ju inte av att vara oaktiverade ibland, även om dem själva tror det.  

Java har tvättat sig ovanligt mycket mellan bakbenen idag, så nu efter att dem hade fått kvällsmat så kände jag där med handen för att se om jag kunde känna nåt. Fick en smärre chock när jag kände en stor knöl!!  Hon fick då lägga sig ner & så kände jag lite på den, då sprack en del av den & blodet rann. Jag vet inte om hon har ont eller inte, för hon visar ingenting sånt hemma, utan här får jag göra precis vad som helst med henne utan att hon säger ifrån.  Jag vet inte vad knölen beror på, det kan vara efter en fästing, för det var nånting väldigt litet & svart som satt i mitt på knölen, men jag tycker inte att det såg ut som en fästing (det kan lika gärna ha varit en liten skorpa). För att vara säker på vad det var så skulle jag behöva ett mikroskåp & nej, något sånt äger jag inte.  Så nu tänker jag hålla koll på detta, hon får inte bli sjuk igen!  Jag vet mycket väl att en knöl fylld med massa blod inte behöver betyda in till djursjukhuset, men rädslan för att det ska bli så är så otroligt stor. Det har hänt alltför många gånger att vi har fått åka in, & varken jag eller Java tycker om det. Så håll tummarna nu för att knölen bara försvinner av sig själv, för säkerhets skull kommer jag att tempa henne. Jag har lärt mig ett & annat under alla år med sjuka hundar, & genom att kolla såna saker så kan jag upptäcka nåt innan det blir väldigt allvarligt.

Detta förstörde kvällen.  Jag var bara astrött jämt nyss, men så hittade jag bölden & nu har jag målat fan på väggen. Det är en del i min sjukdomsbild - katastroftankar. Minsta lilla grej kan jag blåsa upp till att världen nästan ska gå under. Så ja, jag är jättebra på att skrämma skiten ur mig själv.  

Ska försöka få tyst på alla tankar nu, & det ska jag göra genom att se på tv. Hoppas bara att det funkar. Katastroftankar försvinn.