När vi var i skogen idag så var Java (som alltid) som en duracellkanin & bara sprang runt, runt, runt som en galning. Och Bira, ja, hon ville mest gå & nosa för sig själv. Så dem var inte riktigt glada på varandra, eller nja, dem var inte arga eller nånting, men dem ville inte riktigt samma sak.

Efter att vi kom hem från promenaden så ville Bira tugga på grisen (en leksak), så jag gav henne ett ben istället. Hon accepterade det & låg glatt & tuggade på det - & Java låg & vilade i hallen. Sen gick jag ut i köket & då följde Bira med, & Java var inte sen att kasta sig in i rummet & tog benet. Sen ville Bira ha tillbaka sitt ben, men det tyckte inte Java. Så då tog jag fram ett till ben så att dem fick varsitt, men nej, det dög inte åt Bira, utan hon gick då tillbaka till grisen! Jag tog bort grisen & ställde den på bordet & Bira var inte långt efter att ta den, så jag fick helt enkelt lägga ner den i en byrå-låda. Sen tog hon det andra benet, så till slut låg dem båda två nöjda & tuggade på ett varsitt ben. Men man kan ju undra hur svårt det kan vara att bara nöja sig med ett ben från början?!

Nu har vi ätit kyckling, var supergott, lite för gott, för nu är jag nästan illamående, så mätt är jag. Java & Kissen fick såklart också smaka en del & de är så jävla söta när de sitter nedanför bordet & tiggar så fint. Haha, inte alls bortskämda!  

När vi gick dagens promenad så mötte vi några andra som var ute med hundar & båda brudarna var lösa & kom direkt när jag ropade, trots att de hade sett dem andra!  Precis så man vill att det ska vara. När vi var på väg hem igen så hörde Mary-Ann av sig & frågade om vi ville träffa henne, Markus & Sheldon en stund & självklart ville vi det! Vi har ju inte träffat dem sen i vintras, vilket märktes lite på Sheldon som inte var lika tuff som han brukade vara. Men efter en stund så lekte dem precis som förut, så jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi träffas nästa gång.

Nu har jag & Java precis kommit hem efter att ha varit hos Lina & Charlie några timmar. Det var längesen vi träffade dem också, så det var riktigt roligt! Som vanligt så pratade vi en massa, & så bestämde vi ett datum då vi ska ses nästa gång, så att det inte går för lång tid emellan.  Förhoppningsvis kan även Natalina följa med, var ju längesen vi träffade henne också, jag vet inte varför det blivit så, men det ska vi försöka ändra på!

Imorrn har jag terapi igen & ja, jag ser faktiskt fram emot det. Jag trivs jättebra med min nya terapeut & den nya behandlingen, så jag tror att detta blir super, mitt liv är helt klart på väg åt rätt håll!!

Idag har det inte hänt ett skvatt, inte för hundarna iaf. Jag har varit på läkarmöte samt städat förrådet. Båda sakerna gick bra & jag känner mig nöjd, speciellt med förrådet.  Brudarna fick vara med nere i källaren & "lilla" Bira tyckte att bildäck med gula påsar runt om är ganska läskiga, dem ska man INTE lita på!!  *Asg* Efter städningen där så fick de röra lite på sig ute, & sen har jag inte gjort så mycket mer. Java har vilodag & då får även Bira ha det tråkigt, men det blir bättre imorrn när vi tar nya tag igen!

Annars så håller jag på att planera framtiden, mycket snart sker det en förändring & det ska bli oerhört spännande att se hur det hela slutar. Nån gång måste man "göra slut" med sitt gamla liv & starta upp nånting nytt, & det är precis vad jag ska göra!

Det sägs att man ska sluta när man ligger på topp, men riktigt så gör inte jag & Java. Idag gick det inte alls på agilitytävlingen, vi fick 4 disk av 4 möjliga, så absolut ingenting att skryta med. Vi gjorde lite tabbar båda två, så jag är ändå nöjd med prinsessan som alltid gör så gott hon kan i agilityn, även om det inte alltid blir rätt.

Det här var ju det sista tävlingen för oss, för nu tar vi tävlingsuppehåll på obestämd tid. Riktigt tråkigt när jag hade sett fram emot en härlig agilitysommar, men Java's hälsa måste få gå i första hand. Så beroende på hur snabbt hon blir frisk så kanske vi kan starta några tävlingar iaf, men det är inget jag räknar med.

Annars så traskar livet på som vanligt. Förutom att ha varit på tävlingen hela dagen så har jag (med hjälp av Loppis) städat klädkammaren, så numera kan man inte bara komma in, man kan t.o.m röra sig där inne!  Inte alls dåligt!

Imorrn kommer Bira igen så då blir det väl full rulle. Java är ju (än så länge) inte ett dugg påverkad rent allmänt av sin sjukdom, så därför kan vi fortsätta köra på så länge det går. Hon kommer dock att börja med medicin imorrn så då får hon ju inte tävla något mer.

Nu under kvällen så har vi varit hemma hos farsan & grillat, supergott var det! Hoppas att det fortsätter att vara såhär fint väder så att man kan grilla oftare. Java tycker dock att det är lite för varmt, men hon klagar inte när hon får bada.  

Väskan inför morgondagen är packad & klar, så nu ska vi bara sova innan vi åker iväg på DM i agility. Jag hoppas att både jag & Java vaknar på vårt bästa humör så att vi kan ge dem andra på tävlingen en bra match!

Igår kväll kunde jag inte somna p.g.a hög ångest, så jag fick ta lite lugnande medicin, & eftersom jag tog den såpass sent så har effekten suttit kvar i stort sett hela dagen idag.  Det är ju nackdelen med att ta lugnande, men jag behövde det verkligen igår kväll. Så Java har tyckt synd om sig själv idag, hon har haft riktigt tråkigt & jag har mest vilat.

Men vid 19-tiden så åkte jag & Elin iväg till sandtagen & tränade kondis! Java & Leo var helt galna, de skulle ha leksaken till varje pris, samtidigt som David mest gick i sin egna värld, haha. Jag & Elin fick också ta i när vi gick hela vägen upp, det är fan sjukt jobbigt!!

Efter att vi tränat där ett tag så packade vi in oss i bilen igen & åkte till Skutberget där hundarna fick svalka av sig i vattnet. Java & Leo hoppade/simmade glatt efter tennisbollen gång på gång, haha, att de aldrig ger upp! De skulle nog ha kunnat stanna där hela kvällen, vattendjur!  

Vi hann inte vara hemma nån lång stund innan veterinären ringde. Java's urinprov ser perfekt ut - än en gång. Så nu är det "bara" att invänta en tid till Strömsholm för MR eller CT, men medan vi väntar på det så kommer Java att gå på penicillin, vilket då betyder att vi måste stryka oss från tävlingarna vi är anmälda till. Tråkigt, men absolut inte oväntat.
Enda tävlingen vi kör är DM i agility på söndag, för om hon börjar med medicinen imorrn eller på söndag spelar inte så stor roll. Så vi kör vår sista tävling där på ett tag, sen blir det ett långt uppehåll, exakt hur långt beror på hur Java mår & vad som händer med henne. Om hon måste opereras så blir vi nog borta från tävlingsbanorna ganska länge, så det är inget jag kan svara på idag, utan vi får helt enkelt vänta & se vad som händer...

Jag & Evelina bestämde oss för att gå ner till Alster & låta hundarna bada lite & sen gå hem igen. När vi nästan var framme & gick på en grusväg så ringlade en huggorm ut framför oss & jag både skrek & hoppade! Stackars Evelina fick nästan en hjärtattack av mitt skrik, & när hon fick syn på ormen (som högg efter oss) så skrek hon ännu mer! Vi skyndade oss därifrån & snacka om att vi gick på helspänn sen!

Men vi kom fram till badplatsen till slut & kunde slappna av igen. Vi kastade massa pinnar till dogsen & jag tror att vi alla njöt lika mycket av tillvaron, att bara kunna vara. Efter en stund så satt vi oss där & då fick hundarna spel, haha! De sprang som galningar, runt, runt, runt, ner i vattnet, över oss osv. herregud vad dem sprang! Och självklart så skällde Bira som en galning hela tiden, typisk schäfer.  

När vi skulle gå hem så tog vi en annan väg för att (förhoppningsvis) slippa möta någon orm, speciellt den stora aggressiva huggormen, & till en början gick det bra. Sen stannade Evelina till & då fick jag syn på ormen! Jag skrek inte den gången, för ormen låg helt stilla - tills Java trampar på den!!  Då ringlade den snabbt ihop sig & ja, då var jag inte särskilt lugn längre. Som tur var så hann den aldrig bita henne, & hon själv, nej hon märkte ingenting (förutom att jag blev galen).
När vi sen kom ut på asfalten så kändes det MYCKET bättre, även om vi fick gå & smälta bort i solen, i uppförsbackar hela vägen hem så var det helt klart bättre än att gå på grusvägarna med ormarna!!

Väl hemma så dök jag in i kylskåpet efter min efterlängtade Coca Cola, jag & Evelina pratade om målbilder på vägen hem & vi båda valde Colan, haha. Det är fan asvarmt ute, & att då gå långt, i princip bara i uppförsbackar, utan nånting att dricka, ja, då är det jobbigt! Men jag klagar inte, jag vill ju att det ska bli varmare i vattnet så att jag också kan bada, men det dröjer nog ett tag till.

Nu är både jag & brudarna helt slut, jag är nog mest trött i hjärtat efter att ha haft det i halsgropen på tok för många gånger längs vägen. Usch, jag är verkligen livrädd för ormar, speciellt de små snabba satarna! Att huggormen dessutom högg efter oss gjorde ju knappast saken bättre! Så nu ska jag stanna inomhus resten av dagen, vågar fan inte närma mig en skog igen, för det finns gränser för vad man klarar av på en & samma dag!

Igår åkte ju jag & Java iväg & kollade på en Canvas-bur & det blev så att vi köpte den. Jag tycker synd om Java som får tränga ihop sig i tygburen från Ö.B, men nu har hon rena lyxen!  Tyvärr fanns det ingen bra botten på buren, bara själva "skalet", så jag använde min fantasi & fixade en egen.  Underst är det ett vattenavvisande tyg, sen en playwoodskiva, sen vadd & överst ett tåligt kamouflagetyg. Jag blev riktigt nöjd med hela projektet, jag har ju aldrig sytt nåt liknande förut, vilket gör att det känns ännu bättre! Direkt jag ställde upp buren & la in min gjorda botten så skyndade Java sig in & la sig genast tillrätta & det tog inte många sekunder innan hon somnade. Det måste väl ändå vara ett bra betyg från damen?!

Den här dagen startade med ett trevligt samtal från Försäkringskassan. Min handläggare berättade att min sjukskrivning förlängs t.o.m November 2014!  Så himla skönt, för det betyder ju att jag kan gå i DBT-behandlingen utan problem! Ni förstår inte vilken lättnad det var att få detta besked, för som sagt så kan jag fokusera på behandlingen & sen satsa på att börja plugga/praktisera när sjukskrivningen går ut, ett mål som kan vara fullt möjligt.

Jag & Elin gick en timme i skogen med alla hundarna också, så det har varit en bra dag. Det är verkligen terapi för själen att gå tillsammans med någon & ha alla hundarna lösa & se dem springa omkring & bara vara. Många gånger är jag riktigt avundsjuk på hundarna som bara kan leva här & nu, de bekymrar sig inte om vad som ska hända, eller på det som har varit, utan de lever verkligen för stunden, något jag skulle behöva lära mig lite av.

Haha, Java ligger nu helt utsträckt i buren, jag kommer fan att få dåligt samvete när jag ska fälla ihop den & ställa in den i klädkammaren.  Men jag har ju inte plats att ha den uppe här hemma, så Java får nöja sig med att ha den på tävlingar/kurser. Så inget mer "tycka-synd-om-Java-när-hon-ligger-ihoptryckt-i-buren", utan hädan efter kommer att njuta av att få ligga i buren!