När vi var i skogen idag så var Java (som alltid) som en duracellkanin & bara sprang runt, runt, runt som en galning. Och Bira, ja, hon ville mest gå & nosa för sig själv. Så dem var inte riktigt glada på varandra, eller nja, dem var inte arga eller nånting, men dem ville inte riktigt samma sak.

Efter att vi kom hem från promenaden så ville Bira tugga på grisen (en leksak), så jag gav henne ett ben istället. Hon accepterade det & låg glatt & tuggade på det - & Java låg & vilade i hallen. Sen gick jag ut i köket & då följde Bira med, & Java var inte sen att kasta sig in i rummet & tog benet. Sen ville Bira ha tillbaka sitt ben, men det tyckte inte Java. Så då tog jag fram ett till ben så att dem fick varsitt, men nej, det dög inte åt Bira, utan hon gick då tillbaka till grisen! Jag tog bort grisen & ställde den på bordet & Bira var inte långt efter att ta den, så jag fick helt enkelt lägga ner den i en byrå-låda. Sen tog hon det andra benet, så till slut låg dem båda två nöjda & tuggade på ett varsitt ben. Men man kan ju undra hur svårt det kan vara att bara nöja sig med ett ben från början?!

Nu har vi ätit kyckling, var supergott, lite för gott, för nu är jag nästan illamående, så mätt är jag. Java & Kissen fick såklart också smaka en del & de är så jävla söta när de sitter nedanför bordet & tiggar så fint. Haha, inte alls bortskämda!