Jag & Evelina bestämde oss för att gå ner till Alster & låta hundarna bada lite & sen gå hem igen. När vi nästan var framme & gick på en grusväg så ringlade en huggorm ut framför oss & jag både skrek & hoppade! Stackars Evelina fick nästan en hjärtattack av mitt skrik, & när hon fick syn på ormen (som högg efter oss) så skrek hon ännu mer! Vi skyndade oss därifrån & snacka om att vi gick på helspänn sen!

Men vi kom fram till badplatsen till slut & kunde slappna av igen. Vi kastade massa pinnar till dogsen & jag tror att vi alla njöt lika mycket av tillvaron, att bara kunna vara. Efter en stund så satt vi oss där & då fick hundarna spel, haha! De sprang som galningar, runt, runt, runt, ner i vattnet, över oss osv. herregud vad dem sprang! Och självklart så skällde Bira som en galning hela tiden, typisk schäfer.  

När vi skulle gå hem så tog vi en annan väg för att (förhoppningsvis) slippa möta någon orm, speciellt den stora aggressiva huggormen, & till en början gick det bra. Sen stannade Evelina till & då fick jag syn på ormen! Jag skrek inte den gången, för ormen låg helt stilla - tills Java trampar på den!!  Då ringlade den snabbt ihop sig & ja, då var jag inte särskilt lugn längre. Som tur var så hann den aldrig bita henne, & hon själv, nej hon märkte ingenting (förutom att jag blev galen).
När vi sen kom ut på asfalten så kändes det MYCKET bättre, även om vi fick gå & smälta bort i solen, i uppförsbackar hela vägen hem så var det helt klart bättre än att gå på grusvägarna med ormarna!!

Väl hemma så dök jag in i kylskåpet efter min efterlängtade Coca Cola, jag & Evelina pratade om målbilder på vägen hem & vi båda valde Colan, haha. Det är fan asvarmt ute, & att då gå långt, i princip bara i uppförsbackar, utan nånting att dricka, ja, då är det jobbigt! Men jag klagar inte, jag vill ju att det ska bli varmare i vattnet så att jag också kan bada, men det dröjer nog ett tag till.

Nu är både jag & brudarna helt slut, jag är nog mest trött i hjärtat efter att ha haft det i halsgropen på tok för många gånger längs vägen. Usch, jag är verkligen livrädd för ormar, speciellt de små snabba satarna! Att huggormen dessutom högg efter oss gjorde ju knappast saken bättre! Så nu ska jag stanna inomhus resten av dagen, vågar fan inte närma mig en skog igen, för det finns gränser för vad man klarar av på en & samma dag!