Jag har blivit sviken fler gånger än det går att räkna, & givetvis har även jag svikit andra. Varför måste livet innehålla så många svek? Varför kan man inte bara våga lita på folk utan att vara rädd för att bli sviken? Varför håller inte alla vad de säger? Folk kan vara jävligt snabba med att lova saker & ting, men hur många håller egentligen löftet?
Den senaste tiden har jag blivit sviken på så många sätt, & riktigt hemska sätt. Jag blev lovad en ny framtid & sen helt plötsligt försvann det löftet & kvar finns bara ett tomrum. Jag känner ett hål inuti mig & jag vet inte alls vad jag ska göra för att fylla det.

Jag har kollat på en del filmer på min kung & jag inser att jag aldrig mer kommer att få tillbaka honom, hur hemskt det än känns så MÅSTE jag sluta hoppas, sluta be & sluta önska att han en dag kommer tillbaka, för det kommer inte att hända. När jag får tag i en lundehundsvalp så kommer inte det betyda att jag får tillbaka min kung, något jag är väl medveten om, men ändå inte VILL förstå. Ingen kan ersätta honom, aldrig någonsin.

Det är dagar som denna som jag bara vill gömma mig & glömma livet, jag mår inte alls bra & tänker tankar som är förbjudna. Jag vet inte hur jag ska göra för att vända den här dagen, för egentligen förstår jag inte alls varför jag mår som jag gör då det har varit en bra dag. Jag har tränat agility med Java & sånt piggar alltid upp mig, men ändå kunde jag inte känna den där underbara känslan, men det beror nog mer på mig än hur Java skötte sig, även om hon inte riktigt lyssnade på mig idag.

Det finns så mycket inom mig som behöver komma ut, känslor som i åratal har trängst undan för att kunna överleva, ingen kommer någonsin att kunna förstå allt jag har gått igenom, lika lite kan jag sätta mig in i andras mående. Jag önskar att jag kunde (eller rättare sagt vågade) lätta på trycket & bara låta allting rinna ut, låta någon komma innanför de välbyggda murarna som har skyddat mig i så många år. Utan de murarna så hade jag inte levt idag, det vet jag, men nu när jag vill gå vidare så hindrar de mig & jag vet inte hur jag ska bli av med dem. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än skriver, det som behöver komma ut sitter fortfarande fast längst där inne.

Varför måste saker & ting vara så komplicerade? Varför kan inte livet bara få vara lätt & roligt ett tag? Varför alla dessa motgångar? Varför hoppas på saker som aldrig kommer att bli sanna? Vem är det egentligen man försöker lura? Sig själv eller andra?

Jag har svikit mig själv väldigt många gånger, men de sveken är ingenting mot andras svek. Jag vill så gärna kunna stå stadigt på mina ben, oavsett vad som än händer, men ärligt talat så faller jag så fort jag får lite motgångar, så ni kan ju tänka er vart jag befinner mig nu...Ja, just det, väldigt långt ner i backen. Jag måste hitta styrkan, men jag vet inte vart jag ska börja leta, det känns som om jag står & stampar på samma plats utan att komma nånstans & så vill jag inte ha det! Jag vill komma framåt, mot ett friskare liv, men just nu har alla motgångar fått mig att stanna upp. Än så länge går jag i alla fall inte bakåt så man får väl försöka glädjas över det. Hur blir man starkare? Hur gör alla ni andra? Jag tror ju inte att alla andra bara glider genom livet utan det är klart att alla genomlider saker man skulle kunna ha klarat sig utan, så hur överlever ni? Vad har ni för hemligt knep? Kan ingen dela med sig det till mig? Snälla?
Många säger att jag är stark, mycket dels beroende på att jag nu har vågat vara så ärlig & öppet berättat om svåra saker i mitt liv, men idag känner jag mig inte ett dugg starkare.

Det är så mycket som jag vill göra i livet, jag har såna planer, såna drömmar, men kommer de någonsin att besannas? Eller går jag runt här & hoppas helt i onödan? Jag känner mig mest förvirrad, vet inte alls vilket håll jag ska gå åt eller vem jag kan lita på, utan jag känner mig bara tom...& ensam...

 

Stackars dej

18 april 2012 20:58

Så jäkla ruttet att du blev lovad valp och sedan drogs det bort, skulle ju varit bättre om du fått nej från början istället för ett löfte, ett hopp, ett ljus. Det måste vara en person som tror man vet bättre än alla andra och försöker vara seriös men det verkar vara mera psykiska problem än vad du har - men det där är INTE seriöst på en fläck att göra så. Stackars dej Malin och jag lider med dej - vet hur det är att få en hink med iskallt vatten över sig gång på gång. Kämpa på!!

 

trolltyg

18 april 2012 21:18

Svek kommer alltid att finnas..tyvärr!! Det viktiga är att kunna rusta sig, skaffa verktyg för att inte helt tappa fotfästet när det händer. Givetvis blir man påverkad, ledsen och arg... men det får inte gå överstyr.

Jag har varit rak och ärlig mot dig när det kommer till valpfunderingar.. För jag ser ett tydligt mönster, som jag själv har haft och kan trilla dit för ibland.. detta "om jag bara skaffar denna valp så kommer det få mig att må bra och bli frisk".

Man kan jämnföra med vissa par som tror att om vi bara skaffar barn så kommer vårt förhållande bli perfekt utan bråk. Det funkar ju inte så.. Jag tror att du skulle behöva gå in djupare in i var det riktiga problemet sitter, bearbeta det, få förståelse och kunskap över hur du kan leva utan att behöva vara destruktiv. Ingen valp kan hjälpa dig med det...

Tyvärr är jag rätt anti mot psykiatrin, då dom inte alltid har resurser eller kunskaper för viss problematik. Jag valde och kämpade för att få komma till ett behandlingshem, och det är det bästa jag någonsin gjort.
För det finns hjälp och det går att kunna leva utan ångest 24/7.. Försök hitta något som passar dig... ett behandlingshem är vård och behandling, att vara inlåst på psyk är endast förvaring..

Trolltyg

http://trolltygensgalenskap.bloggplatsen.se

 

Maria

18 april 2012 23:06

Känns konstigt att säga det, men jag saknar också Magic.
Jag skulle ju hinna träffa honom och som jag såg fram emot det... Men jag hoppas på att träffa Java, det är bara min sociala fobi och resångest och ekonomi som sätter stopp.
Men en dag kommer jag till Karlstad och då för att träffa er båda, eller gärna alla tre. För en Rally ska du ha!

http://missmanic.se

 

Malin G

19 april 2012 12:51

Utan att bli för personlig så kan jag själv utgå ifrån mina erfarenheter. Efter att jag bestämde mig i höstast att bearbeta mitt liv så hamnade jag i en ljup deppression ( ursäkta stavfel) och fick många ångest och panikångest attacker och idag mår jag bättre. Jag tror du ska inse att det tar tid att bli helt "fixad" jag har givetvis långt kvar jag med. Men det kan vara bra att du förstår och inser dina små framsteg du har gjort, jag tycker verkligen du har kommit jättelångt och du måste berömma dig själv för det. :)

Sedan tror jag som "Trolltyg" skrev att du borde söka någon annan form av vård. Själv har jag världens bästa terapheuth och jag tror det kan vara viktigt att hitta en proffesionell att samtala med som du verkligen känner förtroende med. :) Sedan vill jag också dela med mig av att processer går upp och ner och man får acceptera det och faktiskt berömma sig själv för de småstteg man har gjort:) och också andas och försöka lugna ner sig :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...