Hundar överallt kan nog sammanfatta den här dagen. På långisen så var dem fan hopplösa, dem skulle rulla sig, leka, dra, vägra gå osv. hela tiden, snacka om att tålamodet sattes på prov många gånger!! Vi gick cirka 5,6 km, vilket är den längsta sträckan på några dagar (Tingeling får ju som sagt inte gå hur långt som helst). Tiden ska vi dock inte prata om då vi stannade MÅNGA gånger, bland annat för att hämta Rally, när hundarna skulle göra sina behov, plus när man fick tala allvar med dem.

Om typ en timme ska jag köra tillbaka Rally till Evelina & sen rullar bilen till tågstationen där vi ska släppa Em & hennes hundar, för det är dags för dem att åka hem för den här gången.  När jag & Java kommer hem igen så blir det storstädning då hundarna har dragit in väldigt mycket skit dem senaste dagarna, jävla skitväder! Sen så behöver det dammsugas ändå.  Så det är vad jag ska roa mig med ikväll.

Imorrn väntar terapi på dagen & långis efteråt tillsammans med Carina & Clara. Vet inte alls vart vi ska gå, men det är sånt som märks då. Jag har börjat bli duktig på att sätta på Runkeeper VARJE dag (på långisen) för att mäta sträckan vi går, vilket jag sen antecknar i Java's kalender. För på så sätt har jag mer koll på hur mycket hon rör på sig i dagsläget, ifall det är av intresse för Stefan nästa måndag. Jag skriver även upp vart vi har gått, för då vet jag även underlag.  Så ja, det blir lite skrivande varje dag, men jag har väldigt mycket bättre koll nu för tiden.

Idag kom Bira igen & det blev nästan fullt hus. 3 stora hundar & 1 minihund.  Vi gick en ny runda med allihop, men det var tyvärr kortare än jag trodde. Så vi får hitta en längre tur imorrn.

Java har även varit på sin näst sista laser & vibb, iaf för den här omgången. Nu är det ju faktiskt bara EN vecka kvar till Västerås, så ja, tiden går sakta framåt trots allt. Träffade Madde på Solstaden & vi pratade lite kort om försäkringar & vad dem ersätter & inte. Hon har ju varit hos Stefan i Västerås många gånger & då dessa undersökningar "ingår" så trodde hon att försäkringsbolaget skulle ersätta dem. Folksam hade iaf gjort det, så det är bara att hoppas på att Agria också gör det. Men något helt klart besked får jag nog inte fören på måndag på plats...

Imorrn blir det helt fullt hus! För då kommer räven att vara hemma under dagen.  Så 5 hundar blir det, ett halvt hunddagis, haha. Vi får väl se om Rally & Tingeling kommer att gilla varandra, det BORDE dem göra iaf. Men men, man vet inget säkert än, utan det får vi se imorrn.

Ute är det åter igen bara massa slask.  Kan det inte bara sluta snöa & börja torka upp? HATAR när det är såhär.

Dagens promenad blev ungefär samma som igår, 3,1 km på asfalt. Java blir allt bättre på att gå i koppel, så det kanske finns hopp trots allt?  När man tvingas ha henne i koppel så är det klart att det blir träning på just det, & efter 2,5 veckor så är det skönt att det äntligen börjar visa lite resultat.

Har även sytt in magspännet på hennes BoT-täcke då det var lite stort för damen. Det var lite krångligt, men det gick, till slut. Så nu hoppas jag att det sitter lite bättre, även när hon rullar sig, haha.

Imorrn är det dags för näst sista behandlingen med laser & vibb, för den här gången. Vad som väntar oss (eller ja, Java) efter besöket i Västerås har jag ingen aning om just nu. Jag hoppas ju såklart att hon ska få börja röra lite mer på sig, men ska jag vara ärlig så tror jag inte det, för hon har fortfarande ont.  Min stora skräck är att hon inte ska kunna bli helt bra, för det finns så mycket som kan gå fel i ryggen, kolla bara på min kung (även om jag redan vet att Java INTE har samma fel!). Ryggen använder man ju till allting, hela tiden, så att få problem med den ställer helt klart till livet.

Vi startade dagen med att åka till Dog-o-rama & kolla på freestyletävlingen. Träffade (som alltid) många som man aldrig träffar när det inte är tävlingar, så det är alltid lika roligt. Men visst blev jag sugen på att starta själv, men har man ingen frisk & skadefri hund så blir det svårt.  Nån gång hoppas jag att vi kan komma tillbaka till tävlingsbanorna, men just nu vågar jag inte tänka så långt. Jag är rädd för att hon ska vara skadad för alltid & att jag tvingas ta bort henne, DET är mina tankar nu för tiden.

En promenad på 3,1 km har vi avverkat idag, blev inte längre eftersom lilla Tingeling är med, hon får ju inte gå så långt.  Men det gör inget att få några "vilodagar", vi tar igen det sen, haha.

Dagens lunch blev en pizzarulle & som ni ser på bilden nedan så var det nån som ville ha min.  

Imorrn vet jag inte vad vi ska hitta på, vi får ta dagen som den kommer. Vi har dock bestämt att vi inte ska åka till Dog-o-rama igen, för då måste ju hundarna vara ensamma hemma & det är inte alltid så poppis.  Så ja, vi får se vad som händer helt enkelt.

Imorse kom Em, Goofy & Tingeling hit, så vi har inte direkt varit ensamma under dagen.  Dem kommer att stanna här tills på tisdag eftermiddag/kväll, även om Java nog önskar att dem fyrfotade kunde åka redan idag...Hon är inte jätteglad över att ha dem här, men hon har blivit bättre ju längre dagen har gått, så vi får väl se hur hon är i slutet av denna tiden.

Under dagen har det regnat & snöat, så nu har jag (åter igen) ingen ursäkt till att inte mäta hennes steglängder i början & i slutet av långisarna. Även om det inte blev någon långis idag så gick vi ändå en sväng som får räcka för idag.

Imorrn ska vi åka till Dog-o-rama & kolla på freestyletävlingen, sen lär vi väl hitta på nåt med våra vilddjur.  Java får ju inte göra sådär skrämmande mycket, men vi kan nog slipa lite på fotgåendet om inte annat. Det är ju så svårt att veta vad som är ansträngande för ryggen & inte, jag har fått en del tips, som att spåra, men det är svårt när det bara är slask överallt.  Vi ska nog komma på nåt, exakt vad får vi se.

Även om hon är vild, även om hon är leksugen, även om hon fortfarande är lika hungrig, ja, även då märker jag så väl på henne att hon inte mår bra. Det är dem små sakerna som är avgörande, små små detaljer som ingen som inte känner henne ordentligt ens skull reagera på. Som att hon gömmer sig bakom mig när Bira vill leka (utom idag då hon var sjövild!), att hon enbart sträcker på framdelen av kroppen, att hon föredrar att ligga i duschrummet när Bira är här (& där inne ligger hon bara om det är nåt fel, typ när hon är rädd eller inte mår bra) & att hon är argare mot andra hundar än vanligtvis. Nu låter det som att hon är aggressiv & det är hon verkligen inte, men hennes humör har sjunkit en del.

Det gör ont inombords av att gå runt & veta att hon har ont. Jag tycker att dagarna går hur sakta som helst, kan det inte bara bli den 17:e så att man (förhoppningsvis) får veta vad det är för fel?! Och vad man kan göra åt det. Behöver hon mediciner så ska hon självklart få det, jag gör allt för min prinsessa.  (Även om det blir svindyrt.)

Jag vill bara att hon ska bli bra igen, & få vara frisk. Varför är det för mycket begärt? Som LÄNGST i sitt lite mer än 3-åriga liv har hon varit frisk cirka 6 månader i sträck, sen har det blivit nånting nytt. Varför? Varför kan inte min tjej få njuta av livet, så som hon vill göra? Är det för att hon är min? Jag menar, se bara hur det gick med Magic, & sen Speed, nu Java & längre fram kanske även Rally? Är det inte meningen att jag ska ha hund, eller vad är det frågan om?

Jag blir bara så ledsen, det gör så fruktansvärt ont, hela jävla tiden. Och så dyker det upp folk som säger att jag ska vara glad över att vi kan göra så mycket, träna & tävla osv. men sanningen är den att det kan vi inte alls. Det är ingen hemlighet att jag köpte Java som främst tävlingshund (förutom bästa vän) så visst känns det när vi aldrig kan få starta mer än några tävlingar innan vi åter igen tvingas avbryta allt. Vi hinner liksom aldrig komma in i det & få någon rutin.  Så här måste jag verkligen berömma min underbara tjej! Trots våra usla tävlingsförhållande så presterar hon väldigt bra. Kolla bara på agilityn förra året. 5 tävlingar, 3 pinnar. Det säger en hel del, för ni ska veta att vi även måste avbryta träningarna när hon blir sjuk, så vi går från ingenting till max, för att sen falla tillbaka till ingenting.

Java är allt jag önskar mig, hon är bland det bästa som har hänt mig & jag ångrar inte för en enda sekund att jag valde just henne (trots vårt första möte, haha). Det var meningen att det skulle bli vi två, & jag minns kvällen den 3 November 2010 när jag fick ett sms från Ann (hennes uppfödare) där det stod "Java är född". Den lyckan, den glädjen, nej, den går inte att beskriva. Hon är så fantastisk, på alla sätt & vis. Visst, hon har sina brister, men det har vi alla, ingen är helt perfekt, även om hon är så perfekt för mig som det bara går att bli.

Skulle nog kunna skriva om henne i all oändlighet, men det vill ni nog inte läsa.  Det jag ville få fram är min kärlek till min svartvita vän & hur smärtsamt livet just nu är för oss. Jag mår dåligt av att hon mår dåligt, men självklart är det mest synd om henne. För det är ju hon som går med den fysiska smärtan, det är hon som inte får göra sånt hon älskar allra mest, & det är hon som inte förstår sambandet. Och inte kan jag förklara det för henne heller.  

Jag önskar bara att allting kan få bli bra, en gång för alla! Eller är det verkligen för mycket begärt?

Idag har det verkligen varit fullt upp. Tog en lång sovmorgon (vilket behövdes), åkte till IKEA & köpte en kulbana (tack Lisa för tipset!!), sen till djursjukhuset för laser & vibb, sen hade jag terapi, efter det blev det lite träning med kulbanan, & nu har vi precis kommit hem efter en långis. Men det är skönt med såna här dagar emellanåt, så att man håller igång & inte bara fastnar vid datorn.

Java tyckte att hennes nya hjärngympaövning var superskoj!  Hon började med att slå på den med framtassarna, när inte det funkade så gick hon runt & bar på den. Det gav inte heller någon utdelning & då började hon bita i kulorna & DÅ kom första belöningen! Jag körde bara några minuter åt gången, för hon blev snabbt trött. Passade på att filma vårat 2:a pass:

Imorrn antar jag att Bira kommer, & förutom det så har jag terapi (för tredje gången den här veckan!) innan det blir en långis på kvällen. Har även tänkt att ta minst ett träningspass med kulbanan även imorrn, både jag & Java gillar den ju, så why not?

På fredag kommer bästa Em hit & sen blir det full rulle hela helgen!  Så det lär inte bli mycket datortid, men jag ska försöka att uppdatera bloggen varje dag ändå. Vet vem, det kanske kommer att finnas massor att skriva om.?  

Igår hade vi vilodag, mycket tråkigt tyckte Java, men idag har vi varit igång igen!  Jag & Carina gick nästan hela Edsgatan & hem igen, så det tog ett tag. Och jag själv mår så mycket bättre nu än innan, så en långis gör stor skillnad även för mig! Sen att Java måste gå i koppel hela tiden är ju lika med pesten, men vi har inte mycket att välja på just nu.  Jag är mest glad för att hon fortfarande får (& helst ska) gå långa promenader så gott som varje dag. Om det blir som jag tror så kommer vi snart inte att få gå så långt, & det skulle bli väldigt tråkigt.

Clara hittade en god pinne som Java sen snodde.  På kortet ovan står Clara snällt & väntar på att Java ska släppa den så att hon kan ta tillbaka den, för nope, hon vågar inte ta den från Java - än. Till slut så släppte Java pinnen & det var en mycket nöjd Clara som gick iväg med svansen på topp! Haha.

Om ett par timmar är det dags att åka till hockeyn, & idag blir det extra kul eftersom Jonna ska med!  Vi har ju inte sett på kanske 2(?) veckor, så det ser jag fram emot att få göra igen. Vi kommer bra överens, så mer sånt sällskap önskas.

Under natten som var så sov jag asdåligt, så egentligen skulle jag behöva vilo en timme, men jag vet inte om jag ska göra det. Jag känner mig trött, ögonen svider, men jag vill inte. Eller jo, en timme får jag faktiskt spendera i sängen, annars kanske jag inte orkar med hockeyn på ett bra sätt, plus att jag faktiskt ska köra både dit & hem. Så ja, jag får helt enkelt lyssna på kroppen nu, & den säger vila!