För 1 år sedan kom dagen jag aldrig trodde skulle komma, dagen då jag hade varit självskadefri i 1 år!  Jag ville så gärna klara det, att bli fri, men jag trodde som sagt aldrig på det fullt ut. Men dagen kom, & tänk idag, ja, idag är det 2 år sen jag skadade mig senast!!  Tiden går & det känns underbart! Konstigt, men hur härligt som helst. Jag känner mig så långt ifrån rakbladen det bara går att komma, visst finns tankarna där ibland, men jag kommer nog aldrig falla för dem impulserna igen (anledningen till att jag skriver nog är ju för att man aldrig kan vara helt säker).

Annars då? Jo, jag & Java gick tillsammans med Carina & Clara runt Kroppkärrssjön & det är en promenad på exakt 8,3 km. Det var riktigt skönt även om sista uppförsbacken var i jobbigaste laget.  Haha, det känns i benen om man har vilat, om så bara för en dag. Men vi alla blev nöjda så helt klart värt det!

Ser fram emot helgen & vad den har att erbjuda. Ensamtid med Rally har jag nog aldrig haft, så det ska bli roligt. Vi behöver nog det, hon & jag. Det kommer att bli en långis under morgondagen & på söndag småhundsträff på Sörmon. Är det fint väder på söndag så åker kameran med, men solen har man ju inte sett till på länge, så hoppet om att den ska visa sig då är ju inte jättestort. Vi får helt enkelt vänta & se.