Den här dagen har varit jättebra!  Igår kväll skickade jag ett mail till ReDog där jag frågade om lite prisuppgifter på dem undersökningarna som Java ska göra på måndag, & redan imorse fick jag svar. Jag hade räknat med runt 15 000:-, så döm av min förvåning när jag läste 5 000:-!!  De skrev även att priset kunde höjas eller sänkas lite beroende på vad de hittar, & det är ju helt förståligt. Men ändå, 10 000:- MINDRE än vad jag tänkte mig, så nu känner jag mig mycket mer hoppfull inför besöket, för stämmer denna kostnaden så kommer jag att kunna fortsätta med fler undersökningar om det behövs. Och det känns väldigt bra.

Vi har nu precis kommit hem efter Java's sista laser & vibb, för den här omgången. Jag tänkte först be Ida (hundfysioterapeuten) att klämma igenom Java så att jag vet ungefär hur det egentligen ligger till, men när jag satt i väntrummet & väntade så såg jag på Java att hon kände sig helt okej. Hon gick runt, nosade & kollade på allt, men ingen stress, ingen oro, nej, ingenting sånt. Så då bestämde jag mig för att inte riskera att förstöra hennes bild av rehabavdelningen. Hon HATAR ju djursjukhus & är extremt misstänksam & osäker på såna ställen, så att hon nu börjar känna sig lite tryggare där är RIKTIGT STORA FRAMSTEG!! Och det vill jag som sagt inte förstöra.

Under själva lasern så la hon sig ner för första gången!!  Några gånger la hon sig även platt på sidan, så gissa om jag blev både glad & förvånad?! I början var hon lite orolig, ville inte sitta stilla, men sen bara la hon sig ner, helt otroligt. Då var jag ännu gladare över att jag inte bad Ida klämma på henne, för då hade hon aldrig slappnat av så mycket. På vibben ville hon gå därifrån i början, men sen släppte det även där & hon låg stilla, iofs med huvudet i luften, men ögonlocken blev tunga emellanåt.  Så bara positivt där idag!

Jag fick ett sånt gulligt sms igår från Kristina & jag blev helt rörd, det stod såhär: "Hanna pratar mycket, frågar & längtar. - Mamma tror du att vi kommer få passa Java nån mer gång. Det kan man ju inte riktigt svara på. Här håller vi alla tummar som går & följer dig slaviskt på bloggen.". Dessa personer hör alltså till familjen Karlstam, dem som brukar ha Java emellanåt, & Hanna, ja, hon är nog Java's största fan!  Så även om Java inte är deras hund så betyder hon mycket även för dem, dem har liksom följt henne sen hon var 10 veckor gammal, & Java älskar dem också.

Eftersom jag ska ha Rally lördag-söndag den här veckan så frågade jag helt enkelt Kristina om dem vill ha Java under den tiden, & JA, det vill dem! Hon skrev att Hanna kommer säkert att gråta av lycka & jag förstår dem verkligen, för Java är speciell. Java tycker ju ändå inte om Rally, så hon är nog mer än gärna hos den familjen istället för hemma med snorvalpen. Sen så kan jag & Rally behöva lite ensamtid, plus att vi ska på småhundsträff på dagen på söndag.  Så det här blir nog bäst för alla, Java har ju sina regler för vad hon får & inte får göra, men familjen Karlstam är rutinerade numera & tar hand om henne på bästa sätt, så jag är inte ett dugg orolig!