Nej, jag tror fan inte att jag blev nåt klokare idag.  Både Stefan & Linda (veterinären) TROR att Java's fel sitter i muskulaturen, men dem är inte säkra. En sak Stefan (& vi) dock kunde konstatera var att hon hade ondare idag än sist han klämde på henne.  Sen så stämde det som både Em & familjen Karlstam sa, hon går inte "normalt" med höger bakben, & förmodligen så sitter det ihop. Muskeln i höger bak var kortare än den vänstra, & hon gick som en krabba står det i journalen. Och det kan bero på att hon har väldigt ont i höftböjarmuskeln.

Hon röntgades även, men inget avvikande där, vilket kändes både bra & mindre bra. Självklart vill jag inte att det ska vara nåt allvarligt fel, men ju tidigare man hittar felet, desto bättre är det ju. Att gå runt som nu, & inte veta, är det allra värsta.

På vågen "4 leg check" så belastade hon benen som en normal border collie, lite sämre på nånting, men jag kommer inte ihåg vad. Sammanfattningen var iaf att det ser helt okej ut.

Fr.o.m nu på kvällen så ska hon gå på 2 olika mediciner, en antiinflammatorisk & smärtstillande, samt en muskelavslappnande. Rimadyl ska hon ha 2 ggr/dag i 30 dagar, & Ortoton ska hon ha 2 ggr/dag i 20 dagar.

Hon ska även fortsätta med laser + vibb 2 ggr/vecka, samt börja simma 1-2 ggr/vecka när hon har gått på smärtstillande i 1 vecka. Så ja, det blir mycket att hålla reda på, tur att jag redan har en kalender.  När det kommer till promenader så får hon fortfarande gå samma sträcka, men i flera omgångar. Så flera mindre promenader om dagen istället för en jättelång, lite tråkigt, men vad gör man inte?

Jag blev rekommenderad att låta henne spåra, så ja, nu ska vi banne mig sätta igång med det! Både hon & Rally ska bli stjärnor i spåren, haha, hur nu det ska gå till.  Vi ska göra ett försök iaf, så får vi se hur det går.

Om 1 månad ska vi tillbaka på återbesök & om inget är bättre då så blir det fler undersökningar & förmodligen en ct-röntgen.

Skulle jag sammanfatta dagens besök så är jag ärligt talat lite besviken, för jag hoppades verkligen på att dem skulle hitta felet. MEN samtidigt är det skönt att det inte var något stort skelettfel. Jag blir bara så galen när man inte får veta klart & tydligt vad det är för fel, alla dessa "kanske beror, vi tror, kanske kan vara" osv ger mig gröna hår.  Men, men, bara att hoppas på medicinerna att dem gör det dem ska & att hon kan få bli bättre innan nästa återbesök (istället för sämre som det har blivit nu).