Idag har det varit en jävlig dag för mig. Jag startade dagen med terapi & där fick jag veta att min terapeut väntar barn & därför kommer att vara mammaledig en lång tid. Roligt för henne, men för jävligt för mig. Jag litade på henne, hon fick mig att känna mig trygg, & så kommer en sån här grej.  Alla sviker mig, förr eller senare så förlorar jag alla som jag vill ha kvar. Alla som jag känner att jag behöver. Detta får mig att bara vilja ge upp. Det går inte att räkna alla tårar jag har gårtit under dagen, & än är dem inte slut.

Jag kommer att få en ny terapeut under tiden, men det känns så fel. Hur ska jag våga lita på nån annan? Och vem kan ens komma i närheten av att vara lika bra som hon är? Så nej, jag vet inte hur det kommer att bli med min DBT-behandling framöver. utan det är något jag måste ta ställning till när det här har sjunkit in lite mer.

Annars har vi gått en långpromenad med Elin & hennes grabbar. Det var skönt att komma ut & göra nånting annat än att gråta. Tjejerna uppskattade också promenaden så det är nånting jag MÅSTE göra varje dag nu framöver, även om jag kanske inte känner för det.

Efter promenaden kom morsan hit med deras valp Farro, så jag hjälpte dem att klippa klorna på honom. Han var jättesnäll, så det borde inte ta många gånger att få honom att ligga helt stilla utan att behöva hålla i honom. Han & Rally lekte även lite, väldigt försiktigt dock, Rally är ju inte alls van att vara den tuffa, haha.  

Imorrn sent på eftermiddagen blir det en promenad med Evelina. Vad som händer innan det vet jag inte, jag har ingenting planerat, så jag får nog ta dagen som den kommer.