Mycket tråkigare dag än såhär kan nog inte Java få, jag har haft möte, pierc'at läppen & varit på hockey, så hon har fått vara ensam en hel del, fast jag fixade lite hjärngympaövningar till henne nu på kvällen plus att vi har tränat lite freestyle. Så hon överlever nog även om hon gärna hade velat sprungit massor, men ibland är det bra att ta det lite lugnt, speciellt efter gårdagens intervallträning.

Imorrn blir det ordentlig lydnadsträning mitt på dagen, vi är ett gäng som ska träffas & träna tillsammans & jag kommer att få kommendering plus platsliggning med främmande hundar, med andra ord bästa tänkbara inför lydnadstävlingen på söndag!

På tal om söndag, det är även klubbdressyr i stallet då som jag ska vara med på, så kl 10 sitter jag på hästryggen & rider mitt program, sen är det fort av & in med hästen & styra bilen mot Torsby där lydnadstävlingen väntar. Ni kanske undrar varför jag ska vara med på klubbdressyren när jag ändå ska tävla lydnad den dagen & det är helt enkelt för att jag vill vara med på de klubbtävlingar jag kan, nu innan sommaren när jag kommer att sluta med hästar. Dessutom har jag MINST en rosett med varje häst jag nånsin tävlar - UTOM FALKEN! Så jag kan ju inte bryta trenden, & hoppning får han ju inte tävla mer, så då gäller det att satsa på ALLA klubbdressyrer!

Idag blev det en lugn start på dagen, jag & brudarna tog en långpromenad i koppel på drygt 2 timmar, lite över halva vägen fick vi dessutom sällskap av världens bästa grabb - min lillebrorsa!    Java tyckte att detta med koppel borde förbjudas, men hon måste lära sig, för det är inte alltid man kan hunden lös (även om det är väldigt skönt att ha det).

På kvällen var det träff i fysträningsgruppen & på dagens schema stod det intervallträning i en brant uppförsbacke, så där sprang vi upp & ner massor med gånger!   Först med hundarna i koppel & sedan fick de springa lösa & Java drog gärnet kan jag säga, helt jävla galen den hunden alltså! *asg*

Blir inte så mycket mer skrivet idag, ska försöka lägga mig snart, men bjuder på en film från lördagens agilityträning:

Idag hade jag som sagt inget planerat, försökte få någon att följa med på en promenad, men nej, det gick inte. Så jag bestämde mig för att uppdatera galleriet på hemsidan, något jag har dragit mig för i typ 1 år. Jag har nu fixat det för detta året, de andra åren ska också bli klara, men det får vänta, tyckte att detta året var viktigast!

Mitt under uppdateringen så drog jag & Java iväg & vallade lite. Jag kan väl säga såhär om dagens vallning - hon har iaf fått göra nånting idag. Så mycket mer än så finns väl inte att säga, för så dåligt gick det.

Imorrn kommer Sirpa igen så då blir Java glad, hon gillar att ha hundkompisar, hon blir lika glad varje gång hon får träffa någon av sina kompisar & hade hon fått bestämma så hade ALLA hundar varit hennes kompisar! Men trots det så vet hon mycket väl att hon INTE får springa fram till främmande hundar, så här måste jag berömma min prinsessa som är så duktig & lyssnar på mig trots att hon själv vill precis raka motsatsen! Ibland kan hon den lilla damen.

Längtar till våren & alla tävlingar som väntar då, eller ja, vi kör ju ett par lydnadstävlingar inom en snar framtid, men jag de blir fler under våren plus att vem längtar inte till våren liksom?! Jag vill åka inlines med Java, för nu har jag gett upp mina "skid-tankar", & så kan Java få bada igen & simma som den späckhuggare hon är. Ja, här väntar vi på våren, det är en sak som är säker!

Häst eller hund? Vad ska man välja? Kan man välja båda?

Mitt svar på det hela är hund. Visst har hästarna funnits i mitt liv sen jag var 7 år, men de senaste 11 åren är det Champis som alltid fått mig att stanna kvar i stallet, trots att jag många gånger velat sluta helt med hästar. Och nu när han försvinner så tar han med sig mitt häst-intresse. På nåt sätt så känns det ändå inte så hemskt, utan snarare skönt, inte att han ska försvinna, men att jag ska sluta med hästarna, för som det är nu så går det åt så mycket energi i stallet & med tanke på mina sjukdomar så är min energi väldigt begränsad & det medför i sin tur att Java inte får allt hon behöver - för jag orkar helt enkelt inte. Så genom att lägga ner hästarna så kommer Java att få ett bättre liv, det liv hon förtjänar. Och skulle jag nån gång ändra mig så finns ju stallet kvar, men det är såhär jag känner nu.

Jag ska dock försöka få tag i hans nya ägare (vilka det nu blir) så att jag kan få komma & hälsa på honom ibland, för även om han försvinner & jag slutar med hästar så kommer han alltid att finnas i mitt hjärta. Honom kan jag inte bara släppa, det är omöjligt, han betyder för mycket för mig!

Under gårdagens ridpass hoppade jag Stjärnan & även om det gick bra (han stannade bara en gång & då stukade jag ena tummen) så kunde jag inte känna den där glädjen som annars brukar komma. Antagligen beror det på att jag vet att det snart är slut, men jag skulle vilja avsluta vår tid tillsammans med glädje & lycka, sånt som vi var upplevt tillsammans i så många år. Jag ska rida han varje fredag fram tills dess att han blir såld, så jag har fler chanser på mig att få uppleva känslan av att vi är ett tillsammans!

Idag har det varit agility- & lydnadsträning ute i slasket & nog fan snöade/regnade/haglade nästan hela tiden, så det var inte så mysigt, men man måste lära sig att träna i alla väder, för när tävlingarna drar igång på allvar gäller det att ha en hund som struntar i vädret, så att man inte har det problemet (som jag hade med Herr Magic). Jag kan lugnt säga att JAG är betydligt mer påverkad av vädret än vad Java är, hon brydde sig inte alls utan körde på som vanligt.   Hon tog 12-pinnars slalom flera gånger utan problem, sen blev det såklart fel några gånger också, men det har verkligen blivit en förbättring & det är skönt när man får lite bevis på att det går åt rätt håll. Vi tränade gungan en hel del & hon är inte det minsta rädd för den, nästan för orädd fakiskt, det skulle inte skada om hon tog det liiite lugnare.   Min lilla plutt.

När det var dags för lydnaden så gick hon hyfsat bra fot, läggandet däremot hade varit minst en 10:a på tävling!!!   Hon bara kastade sig ner så det sprutade snö runt henne, så jävla snabbt! Hoppas att hon gör likadant på tävlingarna framöver! Ställandet gick sådär, inte riktigt nöjd då jag vet att hon kan bättre. Apporten gick strålande! Trots att vi var ute & tränade med nån annans apport så höll hon den så fint så länge som jag ville!   Så här finns det hopp gott folk!  

Imorrn har jag inget alls planerat, snön verkar ju utebli för gott så det blir nog ingen skidtur denna "vinter", tyvärr.   Jag som har längtat så mycket efter det! Fast helt kört är det ju inte än, så man får hoppas på det bästa, antingen snö & kallt eller så kan snön försvinna helt & så kan vi få vår, detta mellanting är det värsta.     

Idag har vi varit i Kil där vi träffade Nathalie med Ella, Haylie & Armani. Java & Ella är ju superkomipsar & ÄLSKAR verkligen att springa runt med varandra, så självklart fick de gör det en stund.   Efter ett ordentligt race så tränade vi lydnad & freestyle, & efter det så gick vi en tur i skogen, så Java har fått göra lite av varje idag. *Känns bra*

Jag är skitsugen på att åka skidor med Java, men jag tvekar på att det kommer att gå då det är för varmt ute, så snön liksom bara försvinner...   Så jag får nog snällt vänta till helgen & se om det blir kallare igen så att man kan åka, för annars blir det nog jävligt slitsamt att ta sig runt spåret, vilket det iofs kommer att bli ändå.   Så kort sagt, mer snö & kyla eller vår, så vill jag ha det! 

Vad skulle jag göra utan min prinsessa? Hon håller mitt huvud över vattenytan, hon får mig att fortsätta kämpa för mig mitt liv trots alla motgångar. Det har varit ett tufft dygn, jag har gråtit massor & mest önskat att jag kunnat stanna upp mitt liv för en stund. Men som sagt, min underbara brud var min kraft & motivation som gjorde att jag orkade reda ut allt det jobbiga än en gång, så tack vännen, du vet inte hur mycket du betyder för mig!  

I fredags åkte jag & Java ner till Jörlanda där hennes uppfödare bor, det var en resa med många tårar då Stjärnan var i mina tankar hela vägen. När jag väl kom fram till Ann & hon gav mig en kram så trodde jag att jag skulle gå sönder, så ledsen var jag. Men vi såg till att sysselsätta oss direkt så att jag fick annat att tänka på & det hjälpte, så tack snälla Ann!

På kvällen kom även Elin, Christoffer & Apollo dit, vilket var väldigt skoj! Alltid roligt att träffa Java's kullsyskon. Vi åt tacos & pratade hundar i flera timmar, precis så det ska vara.  

På lördagen startade vi tidigt & åkte iväg till Orust där vi skulle träffa ett gäng halvsyskon till Java & äntligen skulle jag även få träffa henne pappa Loki! Själva vallningen gick jättebra, hon var så duktig så min prinsessa!   Jag fick även en hel del beröm från Katia (Loki's ägare) & att döma av det jag har hört om henne så säger hon inte att nånting är bra om det verkligen inte är det, utan hon är hård & ärlig, precis som man vill att en instruktör ska vara, för hur ska man annars kunna lära sig något?

Även söndagen bestod av vallning för hela slanten, efter första passet med Java var inte tårarna långt borta & jag ville allra helst gå & gräva ner mig nånstans, så dåligt gick det.   Jag försökte få Ann att gå nästa pass med henne, men alla andra stod på sig & sa att det var klart att jag skulle försöka igen, jag var ju trots allt där för att lära mig. Så det var bara att lyda & ge sig ut till fåren igen. Denna gången var hon sådär duktig igen & vi avslutade med en underbar känsla som har ökat min vallningsmotivation jättemycket! Och nu har vi ju massa saker att träna vidare på själva i fårhagen, så denna helgen har verkligen varit precis vad jag behövde!   Jag hoppas att det blir fler såna.

Tänkte lägga ut ett par filmer från vallningen & även mer bilder, men jag är för trött för att orka sätta ihop något vettigt nu, plus att filmerna inte blev sådär jättebra..."Tyvärr" kom ingen av mina vurpor med, för JA, jag låg ner på backen 2 gånger, första gången så bara vek sig benen på mig & andra gången blev jag översprungen av tackorna, haha. Hade faktiskt vart skoj att ha det på film, men men, inte mycket att göra nånting åt.

Idag har jag varit jättesliten, men trots det så åkte jag & Java iväg & träffade fysgruppen (som idag bara bestod av mig & Sofia) & där joggade vi 2,5 km i snöovädret. Jag trodde inte att jag skulle orka hela biten, men det gjorde jag, så jag känner mig lite duktig nu.   Ska verkligen försöka komma igång med motionerandet igen, Java tackar ju inte nej till nånting så det är bara min lata sida som behöver få sig en riktig omgång!

På ett sätt visste jag att våra vägar nån gång skulle sklijas åt, men nu när det väl är här så känns allt bara för hemskt!   Vi har hållt ihop i snart 11 år, tänk er - 11 ÅR!!!! Han är DEN ENDA som ALLTID har funnits vid min sida & det går inte att räkna alla timmar jag har suttit hos honom & bara gråtit för att livet har varit för jävligt.

Han har inte bara hjälpt mig, utan även mina andra fyrfotade vänner har han snällt ställt upp med att hjälpa, allt från att nosa på dem, låta dem sitta på hans rygg, tvätta hovarna & haft dragkamp med svansen. Finns ingen häst som är så jävla snäll mot ALLA andra djur!

Jag kan verkligen inte beskriva vilken smärta jag känner inombords just nu, om psykisk smärta kan få hjärtat att brista på riktigt så kommer mitt snart, väldigt snart, att göra det. Jag kan knappt andas, så ont gör det. Fan vad jag älskar honom!

Vi har tävlat en hel del ihop, både i hoppning & dressyr med bra placeringar. Vi har vunnit ton-vis med klubbtävlingar & även värmlandsmästerskapen i dressyr! Han & jag är bäst tillsammans, det bara är så , det vet alla, ALLA vet att vi hör ihop, han & jag, nu & för alltid!

Jag har tillbringat många timmar på hans rygg, & jag glömmer dem aldrig. Nu tänker väl alla bara säga att jag ska tänka på de positiva minnena istället för att gräva ner mig i sorgen, men de som säger det förstår inte alls. Han är inte bara en häst för mig, utan hans hjälp hade jag inte funnits här idag, han har räddat livet på mig många gånger, han har visat mig att äkta kärlek faktiskt finns & vad det innebär.

Han & Magic blev bästa vänner, de myste tillsammans, åt tillsammans & busade tillsammans. De fick ett sånt starkt vänskapsband mellan sig & det räckte med att titta på dem tillsammans för att själv bli glad, men de ögonblicken kommer jag aldrig mer att få uppleva. Magic är ju (som ni redan vet) död sen en tid tillbaka & nu försvinner även Stjärnan...

Med honom kan jag känna mig helt fri, som om vi svävar fram tillsammans, han & jag, & det finns ingenting som kan stoppa oss just då. Även om han blir vild emellanåt så gör det ingenting för mig, för det visar bara att han lever & är ett djur med egna åsikter, han är ingen jävla maskin som bara gör som man vill, & det är just det jag älskar med honom!

Jag kan inte räkna alla gånger Magic har fått följa med på skritt-turer med mig & Stjärnan & då har vi njutit alla 3. Jag & mina grabbar var oslagbara, men nu slipptras vi, för alltid. Det kommer aldrig att bli som det var förr & det får ångesten inombords att öka allt mer. Hur ska jag klara mig utan dem?!

Jag vet inte så mycket mer jag kan skriva just nu, egentligen finns det hur mycket som helst, men det har liksom tagit stopp i huvudet, allt jag kan tänka på är att vi nu skiljs åt. Kanske, men bara kanske, om jag har en jävla tur så får jag träffa honom igen efter att han har blivit såld, men det är inget jag kan räkna med.

Som ni ser på bilden ovan så litade Magic & Champis verkligen på varandra, för hur många hästar tillåter att det ligger en hund mellan öronen? Och hur många hundar vågar gå med på nåt sånt?! Visst, jag stöttar Magic på bilden, men det var för att han inte skulle ramla ner då det var lite väl smalt att ligga där uppe.

Till & med Speed's rädslan jobbade Svampen bort, det tog tid, men det gick. Samma sak med Java, hon var också jätterädd för hästar förut, men nu har hon ingen respekt alls för dem (vilket iofs inte alltid är så bra), så Svampen lyckades verkligen bra även denna gång. Det är ju det jag säger - han är BÄST!

Jag har alltid sagt att när han blir pensionär så ska jag köpa honom, men nu blir det inte så eftersom jag helt enkelt inte har råd att köpa häst. Det svider, det gör förbannat ont, för vi skulle ju alltid hålla ihop, han & jag, always and forever! Så vad händer nu? Kommer vi att ses igen eller är vår tid helt slut?

Jag fick reda på allt det här i fredags, så det var detta det handlade om då, men jag fick inte föra det vidare för stallpersonalen, därför berättade jag inte allt då. Jag vet att en del blev mer eller mindre arga på mig för att jag inte bara kunde säga vem det var jag syftade på, men hur ska man kunna göra det när man inte får?!

Att Champis flyttar förändrar mycket i mitt liv, för inte nog att mina tävlingsplaner helt läggs ner (bortsett från klubbtävlingar i dressyr på Falken) så kommer jag även att sluta med ridningen efter sommaren. Champis är den som har fått mig att stanna kvar, men nu när han försvinner så försvinner även min motivation till allt som har med hästar att göra. Kanske ändrar jag mig nån gång i framtiden, det vet man ju aldrig, men som det ser ut nu så är jag inne på min sista termin...