Några dagar utan någon uppdatering, men det har sina orsaker, men det är inget jag tänker gå in på här & nu. Jag känner mig fortfarande slut i kroppen, har blåmärken lite överallt & krafterna är som bortblåsta.    Men jag återhämtar mig säkert snart, bara jag får vila lite.

Imorrn åker jag & Java ner till Jörland där vi ska spendera helgen tillsammans med Ann (Java's uppfödare) & många timmar i fårhagen!   Jag har längtat så mycket efter denna helgen att det känns overkligt att den äntligen är här.

Så det lär väl bli en tidig kväll antar jag, dels för att jag behöver sova & dels för att jag vill ha en ny dag!

Java är redo för kvällens promenad.

Idag har vi gått en hel del, först en hyfsat lång (& jobbig!) promenad med morsan & Sirpa, & nu under kvällen så var första träffen i fysträningsgruppen & då gick vi ett motionsspår. Under första promenaden var Java lös hela tiden & under den andra gick hon i sele hela tiden, så hon har både fått rusa av sig ordentligt & jobbat med hela kroppen i selen (för i uppförsbackarna fick hon allt dra mig kan jag säga, haha). Nu ligger hon utslagen här bredvid mig, det tar på krafterna att röra sig, även fast jag vet att hon med glädje skulle studsta upp om jag reste mig & vara redo för ännu en tur. Hennes krafter tar liksom aldrig slut, hon har alltid massa i reserv, tänk vilken lyx om man själv kunde ha det nån gång, vad mycket roligare allt skulle vara då!

Imorrn har jag ett möte mitt på dagen, utöver det finns inga planer, så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Brudarna vill säkert ha en promenad innan mitt möte & det ska väl inte vara helt omöjligt att genomföra. Men sen vill förmodligen Java ha nånting mer efter mötet & det är där det uppstår problem - för vad ska man göra då? Det är så himla tråkigt att träna själv, så jag har ingen vidare lust med det. Och inte är det tillräckligt med snö så att man kan åka skidor heller. Och där är min tankeverksamhet nerlagd, jag kan inte komma på något mer man kan göra...

Sådär gick det på dagens klubbhoppning med bäste Herr Svamp! Och vad säger man, han är ponny med allt vad det innebär, så jävla envis, men jag vann till slut kampen.   Och bäst av allt - jag åkte inte av, trots att det var nära!

Angående gårdagens inlägg, jag önskar att jag kunde berätta vem det gäller, men jag FÅR INTE göra det, annars hade jag gjort det redan igår. Men jag kan berätta att det inte är nån som kommer att dö, men våra vägar kommer ändå att skiljas åt, förmodligen för gott & det gör jävligt ont inombords!

Igår släppte "chocken" & jag grät hur mycket som helst, t.o.m på hockeyn, i den fullsatta baren så rann tårarna, men jag antar att jag behövde få ur mig det. Och idag mår jag mycket bättre, känner mig stark inombords, jag kommer att klara det här, det kommer att bli bra, trots att det är svårt att se det nu.

Bortsett från dagens klubbhoppning så har jag, Java & morsan gått en promenad på 2,5 km där Java fick gå med benvikt-manschetterna & som vanligt så brydde hon sig inte om dem, hon är van att få på sig massa saker, haha. Hon var helt vild ute, sprang som om hon blivit tokig & inte brydde hon sig om att det var halt på många ställen, ånej, hon sprang lika fort hela tiden. Min underbara energibomb, lilla duracell-kaninen, mitt vilddjur.   Finns ingen som är som hon!

Imorrn kommer Sirpa igen & jag & morsan ska gå en promenad med brudarna på dagen. På eftermiddagen är första träffen för fysträningsgruppen & det ser jag fram emot väldigt mycket, powerwalk står på schemat då!   Så Java kommer nog att bli nöjd imorrn när hon får spendera så mycket tid utomhus, men det förtjänar hon efter några tråkiga dagar.

Igår fick jag 2 jobbiga besked, riktigt jävla tuffa besked.   Att tvingas ta farväl av en mycket nära vän är aldrig lätt, men åter igen har jag inget val, hade situationen sett annorlunda ut så kunde vi ha fortsatt våra liv tillsammans, men nu är det inte så, våra vägar kommer att skiljas & det finns inget jag kan göra åt det. Jag vill inte att det ska vara sant, det får inte vara sant, hur fan ska jag klara detta?!

Medans mitt hjärta brister & min själ gråter så åker jag på hockey i hopp om att kunna "glömma" det här en stund, även om jag tror att det blir oerhört svårt...!

Idag har Java varit helt gratis. Hon har verkligen gjort mig vansinnig & ett tag klarade jag inte av att ha henne i samma rum som mig & då gott folk har det gått långt!!!

Jag tänkte vara snäll mot henne & trotsade kylan för att åka & valla med henne, men tror ni att hon ens ville valla?! Nej, hon var bara helt knäpp & flamsade runt & gjorde mig bara förbannad. Såhär har hon varit några gånger & jag TROR faktiskt att det beror på MIG & INTE HENNE. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra & så känner hon att jag blir irriterad & då ballar hon ur, vilket medför att jag blir vansinnig & då blir Java ännu knäppare. Hon vill egentligen valla, för hon älskar det, men hon är så rädd att göra fel att det till slut blir det enda hon gör...Vi har verkligen hamnat i en ond cirkel & därför har jag beslutat att inte valla nåt mer förens vallningshelgen hos uppfödaren, där kommer jag att få RÄTT HJÄLP & förhoppningsvis får Java fram sin vallningssida igen. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, även om jag gärna skulle valla nästan varje dag, men som sagt, nu får det bli såhär.

Efter den korta vallningen så åkte vi hem & så gick vi en kort promenad där Java fick dra en kätting som väger 4 kg. Jag tänkte först att det kanske var en för tung startvikt, men det visade sig att Java knappt brydde sig om den!   Hon gick helt obehindrat & försökte t.o.m leka med Sirpa flera gånger, fast det fick hon inte för mig. Så nu måste jag försöka hitta en tyngre kätting, för tanken är ju att det ska vara lite jobbigt för fröken, inte att det ska gå sådär lätt.  

Trots att jag gjorde dessa saker tidigt med Java idag så valde jag att inte uppdatera bloggen tidigare eftersom jag har varit så rasande på henne, & man ska inte skriva när man är arg, för det brukar aldrig bli bra då. Nu när jag har lugnat mig & har kunnat tänka igenom allt lite mer så känns det bättre, för jag vet att det inte bara är Java's fel, utan till stor del även MITT fel, & på så vis försvinner ilskan mot henne (även om jag då istället blir galen på mig själv, men det är en annan sak).

Vid halv 5-tiden så lämnade jag henne ensam hemma & åkte till stallet där jag har ridit & sådär, & jag kom inte hem förens för en liten stund sen, alltså var hon ensam ungefär 5,5 timmar & det verkar ha gått bra!   Hon trodde nog att jag hade övergivit henne för gott, för hon stod på fönsterbrädan & tittade ut när jag kom, haha, så jävla söt! Mitt hjärta smälte där kan jag säga, min brud är bäst!   Trots alla fel hon gör...

Imorrn vet jag inte vad som händer, mer än att jag ska på hockey på eftermiddagen, men när det gäller Java's del så har jag som sagt inte den blekaste aning om vad jag ska hitta på.   Hade tankar på att åka & valla, men det blir det ju inget med, så nu är jag helt nollställd. Det enda jag vet är att det blir en skön sovmorgon & jag hoppas att Java tänker detsamma!   Haha.     

Dagen startade med en långpromenad på typ 1,5 timmar i skogen tillsammans med Elin, Jasmine & alla hundarna. Java sprang hur mycket som helst & njöt av att ha så många lekkamrater att välja mellan!   Sen att det inte uppskattades lika mycket av de andra är en annan sak...

Efter det åkte vi hem & hann inte vara hemma länge innan Anna ringde, när vi hade pratat klart så var det bestämt att vi skulle åka till ridhuset & träna agility med henne & Per. Sagt & gjort, bara att lasta in brudarna i bilen & köra iväg.

Java var duktig måste jag säga, jag är jättenöjd med henne! Hopptekniksövningen gjorde hon superbra, hon rev nåt enstaka hinder några gånger, men annars gjorde hon allting rätt, t.o.m när vi utmanade hundarna genom att korta ner avstånden mellan hindrena så var hon uppmärksam & skuttade fram som om hon aldrig har gjort annat, det är min tös det!   När vi sedan körde tajta-svängar-övningen så visade hon åter igen upp en helt fantastisk sida. Hon är en mycket uppmärksam hund som läser av mig mer än jag själv tror, så det gäller för MIG att göra rätt så att även hon gör det. Både Per & Anna var med & hjälpte mig med tips på hur man kunde köra & så, så ett STORT TACK till er!

Fick lite filmat, så här kommer en film:

Nu ligger Java som en klubbad säl bredvid mig i soffan, hon är helt slut, haha. Men eftersom det är hockey ikväll, vilket innebär att Java kommer att vara ensam hemma några timmar, så är det bra att hon är så trött som möjligt, för säkerhets skull.

Idag har vi varit & vallat igen, ett pass jag inte alls är nöjd med då Java var helt fläng & knäpp. När vi kom dit så hade fåren rymt så fick vi valla tillbaka dem till hagen, något hon gjorde riktigt bra! När alla fåren var inne så var det dags att få in dem i den lilla hagen, & här fick vi problem då Java inte lyssna på mina kommandon utan gick mer efter "kan bäst själv". Till slut satte jag på henne linan & då gick det mycket bättre.

När fåren var på plats så fick morsan prova att valla för första gången & hon tyckte att det var roligt - men samtidigt läskigt då hon hade så stor respekt för fåren, haha. Det gick ändå ganska bra till slut & Java fick träna i både höger- & vänstervarv.

Efter en stund var det dags för mig att ta över & fåren släpptes ut i den stora hagen. Java var ganska trött vid det här laget & riktigt fläng! Hon gjorde några bra saker, men som sagt, jag är inte nöjd med henne då jag vet att hon kan så mycket bättre. Men man kan inte vara duktig jämt, alla har vi bra & dåliga dagar.

Bjuder ändå på en liten film från vallningen.

Senare idag blir det en promenad med benvikts-manschetterna som kom igår! Undra vad hon kommer att tycka om dem? Hon brukar reagera på saker de första minutrarna, sen går hon på som vanligt. Ska försöka få ihop ett träningsschema till henne idag, & sen gäller det bara att följa det!