På ett sätt visste jag att våra vägar nån gång skulle sklijas åt, men nu när det väl är här så känns allt bara för hemskt!   Vi har hållt ihop i snart 11 år, tänk er - 11 ÅR!!!! Han är DEN ENDA som ALLTID har funnits vid min sida & det går inte att räkna alla timmar jag har suttit hos honom & bara gråtit för att livet har varit för jävligt.

Han har inte bara hjälpt mig, utan även mina andra fyrfotade vänner har han snällt ställt upp med att hjälpa, allt från att nosa på dem, låta dem sitta på hans rygg, tvätta hovarna & haft dragkamp med svansen. Finns ingen häst som är så jävla snäll mot ALLA andra djur!

Jag kan verkligen inte beskriva vilken smärta jag känner inombords just nu, om psykisk smärta kan få hjärtat att brista på riktigt så kommer mitt snart, väldigt snart, att göra det. Jag kan knappt andas, så ont gör det. Fan vad jag älskar honom!

Vi har tävlat en hel del ihop, både i hoppning & dressyr med bra placeringar. Vi har vunnit ton-vis med klubbtävlingar & även värmlandsmästerskapen i dressyr! Han & jag är bäst tillsammans, det bara är så , det vet alla, ALLA vet att vi hör ihop, han & jag, nu & för alltid!

Jag har tillbringat många timmar på hans rygg, & jag glömmer dem aldrig. Nu tänker väl alla bara säga att jag ska tänka på de positiva minnena istället för att gräva ner mig i sorgen, men de som säger det förstår inte alls. Han är inte bara en häst för mig, utan hans hjälp hade jag inte funnits här idag, han har räddat livet på mig många gånger, han har visat mig att äkta kärlek faktiskt finns & vad det innebär.

Han & Magic blev bästa vänner, de myste tillsammans, åt tillsammans & busade tillsammans. De fick ett sånt starkt vänskapsband mellan sig & det räckte med att titta på dem tillsammans för att själv bli glad, men de ögonblicken kommer jag aldrig mer att få uppleva. Magic är ju (som ni redan vet) död sen en tid tillbaka & nu försvinner även Stjärnan...

Med honom kan jag känna mig helt fri, som om vi svävar fram tillsammans, han & jag, & det finns ingenting som kan stoppa oss just då. Även om han blir vild emellanåt så gör det ingenting för mig, för det visar bara att han lever & är ett djur med egna åsikter, han är ingen jävla maskin som bara gör som man vill, & det är just det jag älskar med honom!

Jag kan inte räkna alla gånger Magic har fått följa med på skritt-turer med mig & Stjärnan & då har vi njutit alla 3. Jag & mina grabbar var oslagbara, men nu slipptras vi, för alltid. Det kommer aldrig att bli som det var förr & det får ångesten inombords att öka allt mer. Hur ska jag klara mig utan dem?!

Jag vet inte så mycket mer jag kan skriva just nu, egentligen finns det hur mycket som helst, men det har liksom tagit stopp i huvudet, allt jag kan tänka på är att vi nu skiljs åt. Kanske, men bara kanske, om jag har en jävla tur så får jag träffa honom igen efter att han har blivit såld, men det är inget jag kan räkna med.

Som ni ser på bilden ovan så litade Magic & Champis verkligen på varandra, för hur många hästar tillåter att det ligger en hund mellan öronen? Och hur många hundar vågar gå med på nåt sånt?! Visst, jag stöttar Magic på bilden, men det var för att han inte skulle ramla ner då det var lite väl smalt att ligga där uppe.

Till & med Speed's rädslan jobbade Svampen bort, det tog tid, men det gick. Samma sak med Java, hon var också jätterädd för hästar förut, men nu har hon ingen respekt alls för dem (vilket iofs inte alltid är så bra), så Svampen lyckades verkligen bra även denna gång. Det är ju det jag säger - han är BÄST!

Jag har alltid sagt att när han blir pensionär så ska jag köpa honom, men nu blir det inte så eftersom jag helt enkelt inte har råd att köpa häst. Det svider, det gör förbannat ont, för vi skulle ju alltid hålla ihop, han & jag, always and forever! Så vad händer nu? Kommer vi att ses igen eller är vår tid helt slut?

Jag fick reda på allt det här i fredags, så det var detta det handlade om då, men jag fick inte föra det vidare för stallpersonalen, därför berättade jag inte allt då. Jag vet att en del blev mer eller mindre arga på mig för att jag inte bara kunde säga vem det var jag syftade på, men hur ska man kunna göra det när man inte får?!

Att Champis flyttar förändrar mycket i mitt liv, för inte nog att mina tävlingsplaner helt läggs ner (bortsett från klubbtävlingar i dressyr på Falken) så kommer jag även att sluta med ridningen efter sommaren. Champis är den som har fått mig att stanna kvar, men nu när han försvinner så försvinner även min motivation till allt som har med hästar att göra. Kanske ändrar jag mig nån gång i framtiden, det vet man ju aldrig, men som det ser ut nu så är jag inne på min sista termin...