Precis när jag var klar med mitt DBT-möte så hörde Elin av sig & frågade om vi skulle träna lydnad, & självklart ville jag det!!  Det är ju så grymt roligt med lydnad så det nästan är löjligt, haha.

Vi tränade igenom de flesta momenten från lydnadsklass 3, fast vi gjorde vår egna variant av dem.  
Inkallning med ställande var nog det enda momentet som vi gjorde tävlingsaktigt & idag stannade hon mycket snabbare än sist, så det momentet känns klart (sen finns det ju alltid saker att pilla på, men ni förstår nog hur jag menar).
Sättande under gång håller vi fortfarande på att lära in genom att jag går baklänges & hon följer mig. Jag testade att ha henne i fotposition en gång & visst funkade det också, men vi återgick till inlärningsfasen eftersom jag vill ha snabbare sättanden.
Metall-apporteringen gick sådär, idag hade hon inte bara dålig fart i, utan även dålig fart ut.  Jag vet ju hur mycket hon avskyr den, men det hjälper inte, hon måste acceptera den ändå, vilket hon snällt gör, men ja, jag vill ha mycket mer fart! Farten in tränade vi på idag & vi gjorde som Ann tipsade mig om, så det ska vi helt klart fortsätta med & se hur det går. Kanske kan det öka hennes fart ut också?
Fjärren blir bättre & bättre. Skiftet mellan sitt - stå är det svåraste just nu då hon gärna vill flytta bakbenen något steg - vilket inte är okej! Jag jobbar med att hon ska ha låsta bakben & jag har hopp om detta momentet. Tack vare tips från Malin så har vi verkligen kommit framåt, så tack.
Sen den omtalade rutan...Även här har jag fått tips av Malin & idag tog jag tillvara på det & jäklar vad bra det gick!!  Visst, jag gjorde det lätt för henne, men hon utförde det ändå strålande. I slutet av passet så ville jag ta kort på henne i rutan (det ni ser högst upp) & skickade henne då mot rutan (utan belöning i sikte) som stod en bit snett framför oss. Hon gjorde det klockrent!  Jag tänkte att det var nog mest tur, så därför var jag tvungen att testa igen.  Och döm till min förvåning när hon gör det PERFEKT ännu en gång!!! Så det ser inte becksvart ut längre, utan jag kan se en liten ljusglimt, även om den är en bit bort.

Hon är så underbar att träna med, jag är så himla stolt över henne, & över mig, för tillsammans har vi kommit så otroligt långt! Förhoppningsvis kommer vi att lyckas med mitt mål att få LP3 innan årets slut, ett mål som jag ser som helt rimligt. Ja, så länge inge oväntat händer eller att mitt mående försämras, men vi får hoppas att jag fortsätter att vara såhär stabil, för då tror jag verkligen på oss!