Jag har länge tänkt på att meddela SKK att min kung inte längre finns här, men jag har inte riktigt klarat av det, fören nu. Så numera ser hans sida på Hunddata ut såhär:

"Hunden avliden" svider ordentligt i hjärtat, min älskade kung.  Jag har så oerhört svårt för att gå vidare, jag försöker att tänka tillbaka på alla våra fina minnen (& ibland de jobbiga  ) & allt han har lärt mig, men det hjälper inte, hjärtat gråter ändå.
Både på sbktavling.se & hundaktiv.se så finns han fortfarande kvar, & det är av den enkla anledningen att jag inte klarar av att radera honom. Det känns som att jag släpper taget om honom om jag trycker på "radera" & då riskerar att glömma honom, vilket inte får hända! Nu tror jag ju inte på fullaste allvar att jag nånsin glömmer honom, men nej, jag kan ändå inte ta bort honom. Så varje gång jag ska anmäla Java till en tävling så dyker hans namn upp, vilket är jobbigt för jag vill så gärna kunna anmäla mig & han & sen åka & tävla! Så ja, jag BORDE verkligen radera honom, men jag är så rädd.
Ni andra som har haft hundar tidigare, hur har det varit för er? Har ni också kvar hundarna på tävlingskontona eller har ni raderat dem?

För att helt byta samtalsämne & fokusera på nånting mycket roligare så kan jag ju skriva lite om vad bruden har fått göra idag. Eftersom jag inte har varit på topp rent fysiskt så har hon haft en lugn fysisk dag, däremot har hon fått träna huvudet massor! Vi nöter vidare med fjärren & vittringen, med högst blandade resultat. Ibland blir jag vansinnig inombords, vilket Java känner & då vill hon inte vara med längre. (Nånting hon har ärvt av sin far.) Så jag får jobba mycket med mig själv, så att jag tar några djupa andetag innan jag blir för irriterad för att saker & ting inte går klockrent. Jag vet att det är HELT OREALISTISKT att hundträning alltid går felfritt, men önskan om att det gjorde det finns ju kvar ändå.

Nej, seriöst, imorrn kommer Bira hit & jag hoppas att jag ska ha mer krafter då, för min brud vill motionera!! 2 dagar utan ordentlig motion för kroppen, ja, det är riktigt tufft! Men hon blir nog nöjd imorrn, min älskade svartvita dam.