Dagens äventyr var en timmes dragpass för Java, & en timmes hålla-balansen-&-lyckas-svänga på längdskidor för min del. Java var supermegataggad i början & kunde inte alls dra, utan snurrade bara omkring & skällde. Hon gör ju likadant när man åker inlines, men där kan jag ändå bryta henne betydligt snabbare än jag kunde idag. Att åka längdskidor är fan inte lätt, & även om jag inte behövde åka själv så var det jobbigt för benen att hela tiden parera & hålla balansen, jisses, det var några gånger jag verkligen höll på att stupa. Java blev lite trött, men jag tror att hon hade kunnat köra ett pass till, men det tyckte inte mina ben.  

Java vill köra mera.  

Kroppen skötte sig UTMÄRKT under hela åkningen & domnade inte bort en enda gång!  Kan det bero på att jag plockade bort Olanzapinet igår kväll? Kan det vara så bra? Idag har jag fått "klartecken" från min läkare på psyk att jag kan sätta ut den medicinen & istället ta en annan sömnmedicin för att se om det blir bättre. Även om inte läkaren hade gått med på detta så hade jag slutat med Olanzapin eftersom min läkare på vårdcentralen tror att mina fysiska besvär beror på den. Men, men, otroligt skönt att läkaren på psyk är på min sida & att jag nu har fått en annan sömnmedicin, en jag har haft förut & fått väldigt lite biverkningar av. Så nu är det bara att hoppas på att bortdomningarna försvinner!

Vad som händer imorrn har jag ingen aning om, men nåt får det ju bli. Kanske kör vi ännu ett pass med skidorna, det beror på hur kroppen känns imorrn, just nu känns den helt okej, men man vet ju aldrig efter natten.  

Resten av dagen/kväll kommer det inte att hända nåt, jag känner mig trött då jag inte har sovit ordentligt inatt. Tänk bara om Kissen kunde lugna ner sig, hon är helt galen! "Tur" att Java försöker hålla reda på henne, haha.

En timmes promenad tillsammans med Elin & hennes hundar är ungefär det enda vi har gjort idag. Jag trodde att vi skulle komma iväg på promenaden mycket tidigare än det blev, så det är därför det inte har blivit något mer gjort. Eller nja, jag har sytt om Java's reflexväst så att den sitter bättre.  Varför måste många "kläder" vara alldeles för stora?! Den reflexvästen Java har är "rätt" storlek på själva västen, men banden att sätta fast den med är på tok för långa, så det är dem jag har sytt om.

Jag vill sy mer grejer, men jag vet inte VAD. Vore roligt att sy nånting annat än halsband, men Java använder ju inte direkt någonting annat...Så är det nån som har något roligt tips på vad man kan sy så får ni gärna hojta till!

Imorrn gäller det, då riskerar jag åter igen livet, denna gång på längdskidor! Vi ska dock åka på ett ställe som är plant så att vi slipper alla livfarliga nedförsbackar!! Jag hoppas att Java ska komma ihåg hur man drar, men också att man måste LYSSNA på matte HELA TIDEN!  Kan bli spännande, minst sagt, jag får nog vara glad om jag klarar mig levande & hel därifrån, haha.

Börjat tagga inför MyDog också!  Musiken är inskickad, lika så speaker-underlaget. Nu är det inte många veckor kvar, shit alltså! Haha. Jag hoppas att Java kommer att lyssna på mig & göra sitt bästa, är fan livrädd för att vi ska skämma ut oss.  Jag vill kunna njuta på planen, eller rättare sagt; jag SKA njuta inne på planen, för i vilket fall som helst så har vi ju lyckats kvala in oss i finalen - 2 gånger dessutom!! Så jag får försöka tänka på det när nerverna sätter igång på allvar.  Längtar som en galning gör jag iaf, kan det inte bara bli Januari snart?!

Som vanligt på tisdagar så har jag varit på terapi, så då fick ju Java stanna hemma. Min lillebrorsa var också hemma så jag trodde att hon skulle sköta sig, men nej. När jag kom hem så låg en brödpåse tom på golvet, & limpan som varit i den fanns det inte ett spår av.  Hon är helt makalös, t.o.m när min brorsa är hemma!! Så hädan efter kommer ALLT ätbart att vara instängt JÄMT (!), för nu får det vara slut på såna där dumheter. Hon ska inte festa loss direkt man släpper henne ur sikte. Så hårdare regler framöver.

Nu har vi precis kommit in från vår promenad i snön. Java var störtsöt - hon rullade sig som en galning hur många gånger som helst under promenaden, snacka om att älska snö!! Sen kastade vi såklart lite snöbollar, eller ja, jag kastade snöbollarna till henne & hon försökte fånga dem i luften.  Vi gick även bort till elljusspåret & kollade hur det såg ut med spår där, & visst fanns det ett spår, men det var inte mycket att hurra för så vi får väl se om det kan bättras på snart.
I 2 år har jag ju längtat efter att kunna åka längdskidor med bruden, så jag hoppas verkligen att jag ska kunna göra det denna vintern! Det som hindrar mig är ju min kropp, med alla bortdomningar.  Men jag ska utmana den, jag tänker åka skidor om spåret blir bättre eller om jag hittar nån annanstans att åka. För jag tänker INTE låta kroppen få hindra mig från allt det roliga.

På tal om kroppen & allt kring den. I måndags pratade jag med min läkare på vårdcentralen & hon skickade en remiss till sjukgymnasten för en vidare utredning där. Sen tyckte hon även att jag skulle prata med min läkare på psyk för att hon trodde att det kanske ändå kan vara biverkningar av min sömnmedicin - Olanzapin. Läkaren på psyk är dock OMÖJLIG att få tag på, & jag ska inte träffa han förens i slutet av Januari & så länge tänker jag inte vänta. Jag vill byta ut den sömnmedicinen mot en annan så fort som möjligt, jag behöver "bara" få ett recept på den nya medicinen jag vill ha. Om jag inte får nåt meddelande från psyk denna veckan så kommer jag att sluta med Olanzapin utan att ha någon annan nattmedicin, för ju fortare jag blir av med mina fysiska problem, desto bättre! Jag tänker inte ha dem en dag mer än absolut nödvändigt!
Jag hade misstankar om att det kunde bero på en annan medicin, nämligen Lamotrigin då jag har hört att den kan framkalla olika typer av fysiska besvär. Men jag kanske har fel. Om det inte försvinner när Olanzapinet är borta så kommer jag att byta ut Lamotriginet också. Jag tänker bli av med det här, det har förstört tillräckligt mycket i mitt liv!

Lite senare idag ska vi köra lite freestyle!  Det var längesen sist! Det blir ett ganska kort pass där jag ska kolla av så att hon kommer ihåg alla grejer.  

Jag kunde inte hålla mig längre, så jag tog med mig Loppis & åkte till Anna & Erik i Sunne & hämtade min älskade Java! Där borta mötte jag en överlycklig Java & ja, jag var lika glad över att träffa henne som hon var över att träffa mig.  Hon har även gått ner lite i vikt, helt plötsligt ser man midjan & hoppet lever, haha. Hon har haft det bra där borta, det råder det inga tvivel om, men det är ändå skönt att ha henne vid min sida igen, jag har saknat min andra hälft.

Men nu är det nya regler här hemma, varken Java eller Kissen kommer att bli sådär bortskämda som de jämt har blivit hittills, alltså genom att de får smaka precis allting. Nu blir det striktare regler för att förhindra att hon lägger på sig massa fett igen.  

Imorrn ska vi sätta igång med träningen igen, något som Java har verkat sakna eftersom hon för några dagar sen började "valla" Sirius i brist på annan mental träning. Hon är ju ändå van att träna huvudet så gott som varje dag så jag är inte förvånad över att hon hittade en sån "ovana", men jag tycker ändå att hon klarade sig utan ganska länge. Jag menar nästan 2 veckor, det är inte så illa för att vara min lilla brud.

Resten av kvällen blir lugn, eftersom jag har haft bilen så måste jag hämta min lillebrorsa på jobbet efter att han har slutat, & direkt vi kommer hem därifrån så ska vi gå & lägga oss. Jag hoppas på en natt med mycket sömn, men ändå inte för bra, för då kommer jag bara att känna mig trött hela dagen imorrn. Så lagom mycket sömn & en pigg morgondag! Tänk om det ändå var så lätt.

Både igår & idag har jag tittat på NM i freestyle & jisses vad sugen man blir på att tävla själv!! Samtidigt som man undrar hur fan man vågade gå ut på en sån stor mässan & tävla...Om 3 veckor är det dags att entra scenen, då på hundmässan MyDog, en mässa jag aldrig har varit på förut, men jag hade ju inte varit på Älvsjömässan innan AFC-finalen förra året heller så.  Blir nervös bara jag tänker på det, herregud.

Det var roligt att se alla ekipagen, vissa imponerade mer än andra, men så är det ju alltid. Upptäckte även att jag har tävlat ett par gånger mot en del av de som tävlade (från Norge) & jag vann dessutom över dem!  Det ni, ibland kan vi, jag & min brud.  

Som alltid när man kollar på massa freestyle så blir man inte bara sugen på att tävla, utan också att träna, men det kan ju inte jag göra nu eftersom jag inte har någon hund hemma. Men på onsdag kommer hon hem & då drar vi igång med träningen igen!

Kan meddela att min handled är MYCKET bättre nu!  Den är fortfarande blå/grön/gul/röd, men jag kan röra alla fingrarna utan problem. Så snart behöver jag väl inte ha bandaget på längre, för lite jobbigt är det att ha det när man typ måste ut (svårt med vantar) eller bara en sån sak som att tvätta händerna. Men jag är mest glad över att jag inte bröt den, så en stukning kan jag leva med ett tag.  

Imorrn har jag telefonsamtal med min läkare på vårdcentralen & jag hoppas att hon åter igen skriver en remiss till neurologkliniken & att de försöker hjälpa mig sen! Min tanke när jag skickade iväg Java var ju att under tiden hon var borta få hjälp med kroppen, men nej, det sket sig. Men hellre hjälp nu än aldrig.
Jag har mina egna gissningar på vad det kan vara för något fel, & jag tänker dela med mig av de tankarna till läkaren imorrn & höra vad hon tror om dem. Det är illa att man ska behöva leta efter tänkbara "sjukdomar/skador" själv när man söker vård hos de professionella. Men jag ger mig inte, jag SKA hitta orsaken till mina besvär & jag SKA bli fri från dem!

Nu ska jag däremot mysa ner mig i Java's fotölj & titta på Marley And Me, The Puppy Years.

Dags att utvärdera målen jag hade för detta år, samt presentera nästa års mål. Men, men, vi börjar med årets.

Agility:
Debutera i agility + hopp
Pinne agility
Pinne hopp
Pinne agility
Pinne hopp
Uppflytt. agility
Uppflytt. hopp

Lydnad:
Debutera
1:a pris klass 1
1:a pris klass 1
LP1
1:a pris klass 2
1:a pris klass 2
LP2

Freestyle:
Uppflytt. p. klass 1
FD1
Uppflytt. p. klass 2
Uppflytt. p. klass 2
FD2
Kvala Agria Freestyle Cup

Vallning:
Träna vidare
Vallhelg hos uppfödaren

Övrigt:
MH
Ögonlysning

Som ni ser så uppnådde vi inte alla målen, men det beror till stor del på att Java var så sjuk såpass länge, så det var MÅNGA tävlingar som försvann då. Så med tanke på hur lite vi ändå har tävlat när hon har mått bra så är jag supernöjd med året! Hon är så himla duktig min lilla prinsessa.

I agilityn så uppnådde vi ju hälften av målen eftersom vi lyckades flytta upp oss till klass 2 i hopp. Tyvärr fick vi dock ingen pinne alls i agilityn, men så är det ibland.

Lydnaden började jättebra, sen gick det utför i samband med att hon blev dålig.

Freestyletävlingarna har verkligen gett olika resultat! Allt från katastrofala poäng till riktigt bra. Även här fick vi ju ställa in tävling p.g.a Javas hälsa.

Vallningen kom vi verkligen igång med, tog mycket privatlektioner & vallade flera gånger i veckan under vintern/våren. Men så blev hon ju sjuk & ville inte valla mer, så dåligt mådde hon. Och i samband med att hon kastrerades så tappade jag mycket av min vallningsmotivation & därför har vi inte kört igång med det igen. MEN det har jag tänkt att vi ska ta tag i nu.

MH't gick ju inte sådär jättebra, men det skrev jag ju om i min årsresumé. Anledningen till att det inte blev någon ögonlysning är för att jag har haft dåligt med pengar & den undersökningen ligger inte som prio ett.

Vi tar med oss erfarenheterna vidare till nästa år & då är planerna såhär:

Agility:
Pinne agility 1
Pinne hopp 2
Pinne agility 1
Pinne hopp 2
Uppflytt. agility 2
Uppflytt. hopp 3

Lydnad:
1:a pris klass 2
LP2
1:a pris klass 3
1:a pris klass 3
LP3

Freestyle:
Uppflytt. p. klass 2
FD2
Uppflytt. p. klass 3
Uppflytt. p. klass 3
SE FreeCH
Kvala Agria Freestyle Elite Challenge

Vallning:
Ta upp träningen!
Hålla igång träningen

Övrigt:
Ögonlysning
Kennelträff Trollyckes?

Så visst har vi en del att jobba på, men så ska det vara! Man måste ha höga mål för att komma nånstans, det är iaf så jag fungerar. Sen är det ju inte hela världen om man inte skulle lyckas uppnå alla mål, men jag tänker verkligen försöka & jag hoppas att även Java gör sitt bästa, hehe.

Så jag ser fram emot året som väntar, hoppas bara att alla skador & sjukdomar håller sig LÅNGT borta!!

Jag håller på att leta bland neurologiska sjukdomar för att kanske kunna hitta nånting som påminner om mina besvär.

Hittade de här raderna när jag läste om dystoni: Dystoni uppträder ibland som en oönskad biverkning av behandling mot psykisk ohälsa med mediciner s.k neuroleptika. Man brukar då tala om sekundär dystoni.  I det stora flertalet fall är emellertid dystonins orsaker okända. Man talar då om oförklarad eller idiopatisk dystoni.

OM det skulle vara så så betyder det att det är min ena medicin som är boven i dramat & isf BORDE ju det innebära att besvären försvinner om man sätter ut medicinen, eller? Nu när jag tänker tillbaka till slutet av förra & början av det här året så kan det faktiskt stämma. Under min inläggning på psyk i slutet av förra året så bytte jag ALLA mina mediciner, så det skulle ju faktiskt kunna vara så.

Men jag läser även om Neuromuskulära sjukdomar, & det är en bred kategori som innefattar sjukdomar som antingen direkt genom att drabba musklerna eller indirekt genom att drabba nerverna påverkar muskelapparaten.

Jag vet att man egentligen inte borde leta efter sjukdomar själv, för då kan man helt plötsligt lida av det mesta, men eftersom hjälpen jag får är så dålig för tillfället så känns det inte som om jag har så mycket att välja på. För som jag skrev senaste igår; jag tänker inte fortsätta ha det såhär om jag inte måste! Så finns det NÅNTING jag kan göra för att det här ska försvinna så kommer jag att göra det, utan att tveka.
Bara en sån sak som att kunna ta en promenad utan att kroppen domnar bort, kunna springa, kunna cykla eller t.o.m kunna simma utan att riskera livet. DET är vad jag längtar efter! De flesta tar dessa saker för givet, det gjorde jag innan det blev som det är nu, men ni som tar det för givet, försök att vara glada över att ni kan röra er utan problem, för det är inte så jävla givet!

Förutom dessa problemen så har jag ju även lågt blodtryck, vilket gör att jag blir yr, illamående & att det känns som jag ska svimma när jag reser mig eller stå uppe länge (värst är det som det är varmt också). Så hockeyn känns ju sådär, jag älskar egentligen att vara där, men inte i samband med lågt blodtryck. Numera har jag lärt mig att känna av symtomen innan jag tuppar av så för det mesta hinner jag motverka det, vilket jag har fått lära mig den hårda vägen. Så jag hoppas att jag kan få någon medicin som höjer blodtrycket lite, men det återstår ju att se.

När vi ändå är inne på mediciner så kan jag berätta att jag just nu håller på att sätta ut en av de jag har, mitt mål är ju att nån gång bli medicinfri, så jag måste ju testa att sätta ut nån av dem nån gång. Det är en av sömnmedicinerna som jag tog bort för några dagar sen, & de första 2 nätterna gick jättebra, sen kommer "djävulens natt" & jag sov knappt nånting alls. Natten efter (vilket var inatt) kunde jag inte somna & gav till slut upp & gick & tog en tablett iaf & jäklar vad skönt jag sov! Men allting har ju en baksida också, & baksidan med den tabletten är att man känner sig trött hela dagen efter, så idag har jag nästan känt mig som en zoombie & det är inge roligt. Nu under kvällen har jag tagit en halv tablett för att se hur det går.

Men nu orkar jag inte skriva längre, handleden gör för ont. Men fortsätta söka efter sjukdomar & läsa det jag hittar kan jag fortfarande göra.

Som en del av er har läst på Facebook så har jag spenderat större delen av dagen på vårdcentralen & sjukhuset. Så jag tänkte berätta lite om vad som hände.

Igår fick jag ett brev från läkaren på vårdcentralen & hon hade fått svar från neurologkliniken, de tyckte att mina symtom var så ospecifika & de visste inte vad det kunde vara, men de trodde inte på kataplexi. Så nej, jag får ingen hjälp därifrån & då tyckte läkaren på vc att jag skulle börja motionera på olika sätt & se hur det går, & det var precis det jag gjorde idag.

Jag cyklade till apoteket & hem, på vägen dit gick det bra, några bortdomningar, men jag ramlade inte nån gång. På vägen hem gick det sämre, kroppen domnade bort & jag föll handlöst ner i backen. Jag tog då emot mig med ena handen & kände direkt smärtan. Och när jag kom hem så var handleden blå & svullen, så jag gjorde mig iordning & åkte till vårdcentralen.

Väl på vårdcentralen fick jag vänta nästan 1 timme innan jag fick träffa en sköterska(?). Han klämde & kände på handleden & jag skrek vid några tillfällen, så grymt ont gjorde det. Han drog slutsatsen att den nog var bruten & därför fick jag en tid till röntgen.

På röntgen drog det ut på tiden som satan, nästan 1,5 timmar fick jag vänta innan jag fick komma in. Sen behövde jag dock inte vänta så länge innan jag fick svaret. Svaret jag fick var att allt var helt, så det var bara att åka hem med handen lindad i stödbandage & så får den "läka" av sig själv.

Så här är jag nu, hemma i soffan med en hand om hela tiden påminner mig om att den finns där. Hur lång tid det kommer att ta innan den är bra igen vet nog ingen, det är bara att vänta & se.

Och nej, jag tänker inte prova att cykla nånting mer! Imorrn bitti ska jag ringa till vårdcentralen igen & beställa en telefontid med min läkare & mer eller mindre tvinga henne att skriva ännu en remiss till neurologkliniken. För såhär vill jag inte fortsätta att ha det! Hela dagen har kroppen bråkat löjligt mycket med bortdomningar & jag är så jävla trött på det. Så ja, morgondagen startar med ett telefonsamtal.