Som så många andra redan har gjort så är det nu dags för mig att summera året som varit.

Januari:
En månad med massor av lydnad & vallning. Vi debuterade i lydnadsklass 1 & fick ett 1:a pris. Jag jobbade också en hel del i stallet, dels mitt "vanliga" jobb, & även en del nattpass när hästar hade kolik. Självklart var Java med hela tiden, så vi bodde mer eller mindre i stallet (& i fårhagen).
Vi tog även en sväng till Eskilstuna där vi för första gången träffade Em! Det var även tåg-premiär för Java, något hon klarade utmärkt.

Februari:
Ännu en månad med massor av vallning! Vi åkte ner till Java's uppfödare där vi vallade mycket & vi gick även en helgkurs för Katia Maines (som äger Java's pappa Loki). Vi satsade verkligen på detta med vallning & hade som mål att klara vallhundsprovet senare under året.
Jag gjorde även min första piercing.
Det var även en månad med mycket tårar då jag fick 2 jobbiga besked i stallet. Min favorit, min bästa vän sen 11 år tillbaka (snart 12 nu), skulle säljas & jag hade ingen möjlighet att köpa honom. Att skiljas från honom kändes omöjligt, han har ju funnits där för mig i så många år, hur skulle jag överleva utan honom?! Det andra beskedet jag fick var att min hopphäst Falken aldrig mer skulle få hoppa. Så inte nog med att jag skulle förlora Stjärnan, jag skulle aldrig få hoppa med älskade Falken.

Mars:
En sann månad kan väl kalla Mars. Jag "gick ut" med min psykiska ohälsa & fick jättemycket positiv respons. En stor sten lättade från hjärtat & jag såg verkligen en ljus framtid. Sen vände allt & jag spenderade mycket tid på psyk, både frivilligt & med LPT.
Jag skulle köpa en lundehundsvalp som jag längtat så himla mycket efter! Jag var själaglad, ÄNTLIGEN skulle jag få komma tillbaka till lundehundsvärlden, något som betydde jättemycket för mig. Men uppfödaren till den valde valpen vägrade helt plötsligt att sälja valp till mig & min värld rasade samman ännu mer & jag gjorde en del riktigt dumma saker på psyk när jag var tvångsinlagd.
Men lydnadsmässigt så lyckades jag & Java ta vårt sista 1:a pris i klass 1 & fick därmed hennes första titel; LP1!
När det kom till hästarna så valde jag att sluta med dem, kanske för gott. Jag klarade inte av tanken att skiljas från dem hela tiden, för alltid var det nån som försvann! Och när man rider på ridskola så kan man bara snällt anpassa sig efter vad andra tycker, man har ju ingenting att säga till om själv & det fick mig att ta detta beslut.

April:
En månad med mycket agilityträning. Vi tränade på flitigt inför tävlingssäsongen som väntade till sommaren.
Trots mycket träning så började Java må dåligt, vissa dagar var hon seg & vill inte göra nånting alls. Utom agilityn, den körde hon på precis som vanligt & det var därför vi kunde fortsätta med den träningen.
Jag var inlagd på psyk ett par dagar/nätter även denna månad, men betydligt mindre än månaden före.

Maj:
Massor av tävlingar! Här drog säsongen igång på allvar, vi tävlade lydnad, freestyle & debuterade i agility. Lydnaden & freestyleen gick inte alls bra, Java var seg & låg & ville inte alls göra som jag hade tänkt. Det kändes helt hopplöst & jag funderade allvarligt på att lägga ner alla såna tävlingar! Trots den känslan så kvalade vi in till finalen i Agria Freestyle Cup! Agilityn däremot gick bra & var skitrolig!

Juni:
Även denna månad var det väldigt många tävlingar, dock bara i agility. Java mådde inte alls bra & vi spenderade många, många timmar på djursjukhuset. Anledningen till att vi ändå fortsatte att tävla agility var för att det inte märktes på henne att hon var dålig då & jag började fundera på om hon verkligen var sjuk eller om hon bara inte gillade de andra sporterna.
Jag hjälpte till att köra alla lektionshästarna till sommarbetet, utan mina 2 favoriter Champis & Falken. De fick jag ta hand om några dagar innan det var dags för Falken att åka till himlen, & så fick Champis trots allt åka iväg på betet. (Han fick vara kvar p.g.a att det var en som ville köpa honom, men som sen ändrade sig.)
Vi var nere hos Java's uppfödare igen & försökte ta tag i vallningen. Vi tog några privatlektioner för olika personer som verkligen kan detta med vallning. Java var dock inte på topp så resultaten var jag väl inte supernöjd med.
MH hann vi också med, & vi fick ett resultat jag inte alls kände mig nöjd med. Nu i efterhand önskar jag att jag hade väntat med MH't tills hon var frisk, men det är ju lätt att vara efterklok.

Vi skulle även gå en kurs i vallning här hemma i Värmland, men p.g.a Java's hälsa så fick vi hoppa av den kursen.

Juli:
Ännu fler agilitytävlingar! Vi plockade några pinnar & livet som tävlingsekipage började kännas bra igen. Under Värmlandsrallyt (agilitytävling varje dag i en vecka i Värmland) så plockade vi en pinne & hon kändes kanon i alla lopp. Näst sista dagen på denna cup så blev hon superdålig & vi fick åka in akut till djursjukhuset. Där konstaterades det att hon hade juverinflammation & därmed fick vi avbryta vår tävlingssäsong.
Senare under månaden så kastrerades hon & ÄNTLIGEN började hon må bättre!
Det var inte bara Java som mådde dåligt, min mage kraschade fullständigt & jag fick spendera flera dagar på sjukhuset.
I samma veva så flyttade vi från Herrhagen till en större lägenhet på Kronoparken & äntligen fanns det massa skog man kunde gå i!
Jag fick även "låna" Champis & hoppa lite med honom på vallen, kanske var det en av våra sista hoppningar tillsammans.

Augusti:
Många fler vändor på sjukhuset för min del. Läkarna hittade aldrig något fel & till slut så försvann mina besvär lika plötsligt som de dykte upp. Jag fattade ingenting, min bästa gissning var att jag haft sån psykisk press i.o.m Java att magen "tog smällen" eller vad man ska säga. Jag var iaf glad över att äntligen bli av med magkramperna!
Java fortsatte att återhämta sig efter operationen & vi kunde börja gå lite längre promenader igen.

September:
Nu tog vi upp tävlingarna igen, vi vann vår första freestyletävling! Java mådde mycket bättre & tyckte att det var superkul att träna & tävla, & jag var superglad över att ha tillbaka min glada, vilda brud.
Själv mådde jag ganska dåligt, åkte in & ut på psyk med jämna mellanrum. Jag växlade mellan hopp & förtvivlan, & för första gången nånsin så blev jag lagd i respirator efter en överdos. Med andra ord har jag aldrig varit så nära döden som jag var då.

Oktober:
Här var månaden som verkligen fick mig att vakna till & inse allvaret i mitt dåliga mående. Jag tog en grym överdos & blev åter igen lagd i respirator, den här gången i 6 timmar!! Efter det fick jag inte åka hem utan blev inlagd på psyk med ett stort fett LPT över mig! Jag avskydde att vara där, jag överklagade beslutet om LPT & hamnade i rättegång. Tyvärr förlorade jag rättegången, men eftersom jag fick byta avdelning så fick jag träffa en underbar läkare som verkligen lyssnade på mig & var villig att ge mig chansen. Som ett bevis på att jag menade allvar med att ALDRIG mer ta en överdos, så lämnade jag in hela mitt undansparade tablettförråd. Kort därpå så blev jag fri & lyckan var total!
Jag & Java gjorde inte mycket tillsammans, för inte nog med mina psykiska problem så blev mina fysiska värre & det innebar att jag inte kunde motionera Java alls utan att bara falla ihop. Jag sökte hjälp för det hos läkaren på vårdcentralen & en utredning tog sin början.

November:
Träningar & tävlingar i freestyle, så kan man nog lättaste summera November månad. Vi lyckades prestera riktigt bra på tävlingarna & jag älskade henne mer än nånsin (om det var möjligt)!
Jag fick träffa läkaren på vårdcentralen några fler gånger & fick göra lite tester för att försöka komma fram till vad det kunde vara för fel. Läkaren där kunde dock inte komma fram till vad det är för fel, utan skickade en remiss till en neurolog.

December:
Ja, nu är ju inte den här månaden slut än, men det lär inte hända så mycket mer eftersom Java inte är hemma. Hon är i Sunne hos Anna, Erik & deras 4 border collie's, anledningen till att hon får vara där på "hälsoläger" är att mina kroppsliga besvär. Jag har haft jättedåligt samvete för henne, så jag tyckte att hon skulle ha det bättre i Sunne än hemma just nu. Självklart är det oerhört tomt utan henne, men som sagt, det här är det bästa för HENNE & hon går alltid i första hand.

Ja, vad ska man säga om året som gott? Alldeles för mycket tid på sjukhus!! Både psyk & "vanliga" avdelningar. Den 14:e Februari var sista gången jag skar mig, 15 Mars var sista gången jag brände mig med en cigarett, 4 Oktober var sista gången jag tog en överdos, & 16 Oktober var sista dagen jag spenderade på psyk! Nu har jag som mål att ALDRIG NÅNSIN göra om dessa saker, för det blir inte mycket till livskvalité när man bara åker in & ut där.
Och Java då, jo, hon har ju också haft ett tufft år med alla hennes besvär. Men hon har varit så himla tapper & snäll, för trots att jag har varit borta såpass mycket så har hon anpassat sig till att vara extremt flexibel & det har aldrig varit några problem att lämna bort henne.

Det har som sagt verkligen inte varit vårt år, men vi har ändå tagit oss igenom det & det har gjort oss så mycket starkare! Vi har i.o.f.s inte haft så mycket val, men det innebär ju inte att vi inte har klarat av det, eller hur?

Jag hoppas (& tror) att nästa år blir MYCKET BÄTTRE! Jag har några planer som med största säkerhet kommer att genomföras & jag blir glad bara jag tänker på dem. Som alla tävlingar, jäklar vad vi ska satsa!! Jag hoppas innerligt att jag ska få hjälp med mina fysiska problem & att sjukdomarna sen håller sig långt borta från mig & Java.