Dagens äventyr var en timmes dragpass för Java, & en timmes hålla-balansen-&-lyckas-svänga på längdskidor för min del. Java var supermegataggad i början & kunde inte alls dra, utan snurrade bara omkring & skällde. Hon gör ju likadant när man åker inlines, men där kan jag ändå bryta henne betydligt snabbare än jag kunde idag. Att åka längdskidor är fan inte lätt, & även om jag inte behövde åka själv så var det jobbigt för benen att hela tiden parera & hålla balansen, jisses, det var några gånger jag verkligen höll på att stupa. Java blev lite trött, men jag tror att hon hade kunnat köra ett pass till, men det tyckte inte mina ben.  

Java vill köra mera.  

Kroppen skötte sig UTMÄRKT under hela åkningen & domnade inte bort en enda gång!  Kan det bero på att jag plockade bort Olanzapinet igår kväll? Kan det vara så bra? Idag har jag fått "klartecken" från min läkare på psyk att jag kan sätta ut den medicinen & istället ta en annan sömnmedicin för att se om det blir bättre. Även om inte läkaren hade gått med på detta så hade jag slutat med Olanzapin eftersom min läkare på vårdcentralen tror att mina fysiska besvär beror på den. Men, men, otroligt skönt att läkaren på psyk är på min sida & att jag nu har fått en annan sömnmedicin, en jag har haft förut & fått väldigt lite biverkningar av. Så nu är det bara att hoppas på att bortdomningarna försvinner!

Vad som händer imorrn har jag ingen aning om, men nåt får det ju bli. Kanske kör vi ännu ett pass med skidorna, det beror på hur kroppen känns imorrn, just nu känns den helt okej, men man vet ju aldrig efter natten.  

Resten av dagen/kväll kommer det inte att hända nåt, jag känner mig trött då jag inte har sovit ordentligt inatt. Tänk bara om Kissen kunde lugna ner sig, hon är helt galen! "Tur" att Java försöker hålla reda på henne, haha.