Som så många andra redan har gjort så är det nu dags för mig att summera året som varit.

Januari:
En månad med massor av lydnad & vallning. Vi debuterade i lydnadsklass 1 & fick ett 1:a pris. Jag jobbade också en hel del i stallet, dels mitt "vanliga" jobb, & även en del nattpass när hästar hade kolik. Självklart var Java med hela tiden, så vi bodde mer eller mindre i stallet (& i fårhagen).
Vi tog även en sväng till Eskilstuna där vi för första gången träffade Em! Det var även tåg-premiär för Java, något hon klarade utmärkt.

Februari:
Ännu en månad med massor av vallning! Vi åkte ner till Java's uppfödare där vi vallade mycket & vi gick även en helgkurs för Katia Maines (som äger Java's pappa Loki). Vi satsade verkligen på detta med vallning & hade som mål att klara vallhundsprovet senare under året.
Jag gjorde även min första piercing.
Det var även en månad med mycket tårar då jag fick 2 jobbiga besked i stallet. Min favorit, min bästa vän sen 11 år tillbaka (snart 12 nu), skulle säljas & jag hade ingen möjlighet att köpa honom. Att skiljas från honom kändes omöjligt, han har ju funnits där för mig i så många år, hur skulle jag överleva utan honom?! Det andra beskedet jag fick var att min hopphäst Falken aldrig mer skulle få hoppa. Så inte nog med att jag skulle förlora Stjärnan, jag skulle aldrig få hoppa med älskade Falken.

Mars:
En sann månad kan väl kalla Mars. Jag "gick ut" med min psykiska ohälsa & fick jättemycket positiv respons. En stor sten lättade från hjärtat & jag såg verkligen en ljus framtid. Sen vände allt & jag spenderade mycket tid på psyk, både frivilligt & med LPT.
Jag skulle köpa en lundehundsvalp som jag längtat så himla mycket efter! Jag var själaglad, ÄNTLIGEN skulle jag få komma tillbaka till lundehundsvärlden, något som betydde jättemycket för mig. Men uppfödaren till den valde valpen vägrade helt plötsligt att sälja valp till mig & min värld rasade samman ännu mer & jag gjorde en del riktigt dumma saker på psyk när jag var tvångsinlagd.
Men lydnadsmässigt så lyckades jag & Java ta vårt sista 1:a pris i klass 1 & fick därmed hennes första titel; LP1!
När det kom till hästarna så valde jag att sluta med dem, kanske för gott. Jag klarade inte av tanken att skiljas från dem hela tiden, för alltid var det nån som försvann! Och när man rider på ridskola så kan man bara snällt anpassa sig efter vad andra tycker, man har ju ingenting att säga till om själv & det fick mig att ta detta beslut.

April:
En månad med mycket agilityträning. Vi tränade på flitigt inför tävlingssäsongen som väntade till sommaren.
Trots mycket träning så började Java må dåligt, vissa dagar var hon seg & vill inte göra nånting alls. Utom agilityn, den körde hon på precis som vanligt & det var därför vi kunde fortsätta med den träningen.
Jag var inlagd på psyk ett par dagar/nätter även denna månad, men betydligt mindre än månaden före.

Maj:
Massor av tävlingar! Här drog säsongen igång på allvar, vi tävlade lydnad, freestyle & debuterade i agility. Lydnaden & freestyleen gick inte alls bra, Java var seg & låg & ville inte alls göra som jag hade tänkt. Det kändes helt hopplöst & jag funderade allvarligt på att lägga ner alla såna tävlingar! Trots den känslan så kvalade vi in till finalen i Agria Freestyle Cup! Agilityn däremot gick bra & var skitrolig!

Juni:
Även denna månad var det väldigt många tävlingar, dock bara i agility. Java mådde inte alls bra & vi spenderade många, många timmar på djursjukhuset. Anledningen till att vi ändå fortsatte att tävla agility var för att det inte märktes på henne att hon var dålig då & jag började fundera på om hon verkligen var sjuk eller om hon bara inte gillade de andra sporterna.
Jag hjälpte till att köra alla lektionshästarna till sommarbetet, utan mina 2 favoriter Champis & Falken. De fick jag ta hand om några dagar innan det var dags för Falken att åka till himlen, & så fick Champis trots allt åka iväg på betet. (Han fick vara kvar p.g.a att det var en som ville köpa honom, men som sen ändrade sig.)
Vi var nere hos Java's uppfödare igen & försökte ta tag i vallningen. Vi tog några privatlektioner för olika personer som verkligen kan detta med vallning. Java var dock inte på topp så resultaten var jag väl inte supernöjd med.
MH hann vi också med, & vi fick ett resultat jag inte alls kände mig nöjd med. Nu i efterhand önskar jag att jag hade väntat med MH't tills hon var frisk, men det är ju lätt att vara efterklok.

Vi skulle även gå en kurs i vallning här hemma i Värmland, men p.g.a Java's hälsa så fick vi hoppa av den kursen.

Juli:
Ännu fler agilitytävlingar! Vi plockade några pinnar & livet som tävlingsekipage började kännas bra igen. Under Värmlandsrallyt (agilitytävling varje dag i en vecka i Värmland) så plockade vi en pinne & hon kändes kanon i alla lopp. Näst sista dagen på denna cup så blev hon superdålig & vi fick åka in akut till djursjukhuset. Där konstaterades det att hon hade juverinflammation & därmed fick vi avbryta vår tävlingssäsong.
Senare under månaden så kastrerades hon & ÄNTLIGEN började hon må bättre!
Det var inte bara Java som mådde dåligt, min mage kraschade fullständigt & jag fick spendera flera dagar på sjukhuset.
I samma veva så flyttade vi från Herrhagen till en större lägenhet på Kronoparken & äntligen fanns det massa skog man kunde gå i!
Jag fick även "låna" Champis & hoppa lite med honom på vallen, kanske var det en av våra sista hoppningar tillsammans.

Augusti:
Många fler vändor på sjukhuset för min del. Läkarna hittade aldrig något fel & till slut så försvann mina besvär lika plötsligt som de dykte upp. Jag fattade ingenting, min bästa gissning var att jag haft sån psykisk press i.o.m Java att magen "tog smällen" eller vad man ska säga. Jag var iaf glad över att äntligen bli av med magkramperna!
Java fortsatte att återhämta sig efter operationen & vi kunde börja gå lite längre promenader igen.

September:
Nu tog vi upp tävlingarna igen, vi vann vår första freestyletävling! Java mådde mycket bättre & tyckte att det var superkul att träna & tävla, & jag var superglad över att ha tillbaka min glada, vilda brud.
Själv mådde jag ganska dåligt, åkte in & ut på psyk med jämna mellanrum. Jag växlade mellan hopp & förtvivlan, & för första gången nånsin så blev jag lagd i respirator efter en överdos. Med andra ord har jag aldrig varit så nära döden som jag var då.

Oktober:
Här var månaden som verkligen fick mig att vakna till & inse allvaret i mitt dåliga mående. Jag tog en grym överdos & blev åter igen lagd i respirator, den här gången i 6 timmar!! Efter det fick jag inte åka hem utan blev inlagd på psyk med ett stort fett LPT över mig! Jag avskydde att vara där, jag överklagade beslutet om LPT & hamnade i rättegång. Tyvärr förlorade jag rättegången, men eftersom jag fick byta avdelning så fick jag träffa en underbar läkare som verkligen lyssnade på mig & var villig att ge mig chansen. Som ett bevis på att jag menade allvar med att ALDRIG mer ta en överdos, så lämnade jag in hela mitt undansparade tablettförråd. Kort därpå så blev jag fri & lyckan var total!
Jag & Java gjorde inte mycket tillsammans, för inte nog med mina psykiska problem så blev mina fysiska värre & det innebar att jag inte kunde motionera Java alls utan att bara falla ihop. Jag sökte hjälp för det hos läkaren på vårdcentralen & en utredning tog sin början.

November:
Träningar & tävlingar i freestyle, så kan man nog lättaste summera November månad. Vi lyckades prestera riktigt bra på tävlingarna & jag älskade henne mer än nånsin (om det var möjligt)!
Jag fick träffa läkaren på vårdcentralen några fler gånger & fick göra lite tester för att försöka komma fram till vad det kunde vara för fel. Läkaren där kunde dock inte komma fram till vad det är för fel, utan skickade en remiss till en neurolog.

December:
Ja, nu är ju inte den här månaden slut än, men det lär inte hända så mycket mer eftersom Java inte är hemma. Hon är i Sunne hos Anna, Erik & deras 4 border collie's, anledningen till att hon får vara där på "hälsoläger" är att mina kroppsliga besvär. Jag har haft jättedåligt samvete för henne, så jag tyckte att hon skulle ha det bättre i Sunne än hemma just nu. Självklart är det oerhört tomt utan henne, men som sagt, det här är det bästa för HENNE & hon går alltid i första hand.

Ja, vad ska man säga om året som gott? Alldeles för mycket tid på sjukhus!! Både psyk & "vanliga" avdelningar. Den 14:e Februari var sista gången jag skar mig, 15 Mars var sista gången jag brände mig med en cigarett, 4 Oktober var sista gången jag tog en överdos, & 16 Oktober var sista dagen jag spenderade på psyk! Nu har jag som mål att ALDRIG NÅNSIN göra om dessa saker, för det blir inte mycket till livskvalité när man bara åker in & ut där.
Och Java då, jo, hon har ju också haft ett tufft år med alla hennes besvär. Men hon har varit så himla tapper & snäll, för trots att jag har varit borta såpass mycket så har hon anpassat sig till att vara extremt flexibel & det har aldrig varit några problem att lämna bort henne.

Det har som sagt verkligen inte varit vårt år, men vi har ändå tagit oss igenom det & det har gjort oss så mycket starkare! Vi har i.o.f.s inte haft så mycket val, men det innebär ju inte att vi inte har klarat av det, eller hur?

Jag hoppas (& tror) att nästa år blir MYCKET BÄTTRE! Jag har några planer som med största säkerhet kommer att genomföras & jag blir glad bara jag tänker på dem. Som alla tävlingar, jäklar vad vi ska satsa!! Jag hoppas innerligt att jag ska få hjälp med mina fysiska problem & att sjukdomarna sen håller sig långt borta från mig & Java.

Inatt har jag lyckats med bedriften att stuka stortån - i sömnen!  När jag la mig igår kväll så mådde den bra, & imorse när jag vaknade så var den röd, svullen & värkte som tusan. Och smärtan går inte över, köra bil visade sig vara det värsta man kan göra, jisses vad ont det gjorde! Men, men, jag tröstar mig med att jag vet att det går över.

Jag har tillbringat dagen i stallet där jag först klippte Svampen & det gick bra! :D Lite bortdomningar, men jag tappade inte maskinen nån gång, vilket jag var rädd för att det skulle hända. Han är ju alltid lika snäll att klippa, älskade lilla guldponnyn, han är den bästa.  
Efter klippningen så var det dags för den årliga luciashowen & den var sådär detta år.  När den började komma igång så var det en som flög av & skadade sig, så efter det höll alla tillbaka & vågade inte riktigt "leva sina roller fullt ut". Jag förstår dem, jag hade också blivit osäker själv, men som åskådare blev det lite för tråkigt, tyvärr.

Jag tyckte alltid att luciashowen var årets höjdpunkt, speciellt de åren jag satt på den underbara hästen Fabiola! Ingen annan häst har kunnat vara så jävla skön som hon var, hon tyckte också att det var askul!  Snyggaste kläderna hade man också, haha.

Resten av dagen/kvällen ska jag tillbringa i soffan under filten, för jäklar vad kall jag blev av att sitta såpass länge på läktaren, även om jag hade mycket kläder på mig. Kylan tränger verkligen in överallt, inte alls roligt. Men när man promenerar eller typ åka skidor så känner man inte alls av kylan lika mycket som man gör när man bara sitter stilla.
På tal om skidor, jag hoppas att jag ska få någon hjälp av neurologen så att jag kan åka skidor med Java! Jag har längtat efter det i ett par år & nu när det finns massa snö & Java kan drag-kommandon så hindras jag av kroppen.  Men som sagt så hoppas jag att jag får den rätta hjälpen snart så att jag kan börja leva som vanligt igen.

Det har varit en helt okej dag, fram tills nu. Jag saknar Java så mycket att det gör ont inombords, min älskade prinsessa.  Jag vet att jag får hämta hem henne när jag vill, men trots att jag saknar henne så grymt mycket så kommer jag inte att hämta henne tidigare än vad vi sa från början. Hon behöver vara där & "komma i form" lite mer, & min kropp behöver vila.

Igår hjälpte ju jag & min lillebrorsa till att bära pellets hemma hos farsan & min kropp klarade inte mycket.  Jag fick jättedåligt samvete för att min bror fick slita ännu mer, men vad kan jag göra när kroppen sviker? För inte nog med bortdomningar så fick jag blodtrycksfall flera gånger. Det är inte alls roligt att ha det såhär, så vill nån byta så ställer jag gärna upp på det!

På måndag har det gått 3 veckor sen jag var hos läkaren & jag har fortfarande inte hört nåt från nån neurolog! Börjar bli ruskigt trött på att vänta, men det finns tyvärr inte så mycket annat jag kan göra i dagsläget.

Imorrn är det luciashow i stallet som jag har tänkt att åka iväg på & kolla. Jag brukar vara iväg varje år, så det har liksom blivit en tradition.  Ska bli kul att få träffa Svampen igen, saknar verkligen guldponnyn! Jag borde åka dit oftare, men av nån anledning kommer jag aldrig iväg. Under nästa vecka ska jag försöka komma iväg en dag, & sen på söndagen (nästa vecka) så är det ju klubbhoppning & då måste jag ju vara där! Har jag lite tur så kommer jag även att tävla, jag som inte har ridit på hur länge som helst, hur tänker jag här?! Det blir kanske min sista tävling med Stjärnan, det är sånt man aldrig vet, så jag ska helt klart ge det en chans, trots min fysiska besvär.

Nu ska jag försöka slappna av lite här i kylan så att jag kan bli trött & lägga mig inom kort, vill bara att det ska bli ny dag.

Mitt nya favorithalsband helt klart! Fast de flesta av er har ju redan sett det eftersom jag la ut bilden på hemsidan igår kväll.

Den här dagen har gått skrämmande långsamt, vad gör folk utan hund egentligen?!  Jag är bara inne på dag 3 helt utan Java & det känns redan som om jag ska gå under. Men jag ska klara det här, det är nyttigt för mig, & bäst för bruden just nu, så det är bara att bita ihop.

Imorrn ska jag & min lillebrorsa åka hem till farsan & hjälpa till att bära pellets, vi får väl se vad min kropp säger om det. Jag tror inte att den kommer att vara så snäll, men man vet ju aldrig, under kan ju ske!

Nu ska jag lägga mig tillrätta i soffan under filten & kolla på film.  

Foto: Anna Åström

Foto: Anna Åström

Bilderna talar ju för sig själva, Java har det bra på sitt "hälsoläger".  Hon älskar ju andra hundar så att ligga & sova med hela Fantasium-flocken njuter hon nog av så mycket det bara går. Så frågar ni Java så skulle hon nog vilja ha en polare här hemma.  

Under dagen har jag varit på stan & utökat mitt tygförråd, köpte 3 stycken riktigt snygga tyger!  Ett blått med stora vita stjärnor, ett rött med stora vita stjärnor & ett i regnbågens alla färger. Håller nu på att sy ett halsband med färg-tyget & jag tror ta mig fan att jag slagit nytt rekord i tid - åt helt fel håll!  Namnet var omöjligt att få till, tråden fastnade & gick av & symaskinen la av. Bokstaven J måste vara djävulens bokstav, för fan vad det krånglade där! Jag fick t.o.m göra om namnet helt en gång, för jag var inte alls nöjd med det första försöket. Jag vill ju ha SNYGGA halsband, därför är jag noga & kräsen.

Bild på nya halsbandet kommer imorrn när det är klart, för resten av kvällen ska jag titta på tv & bara ta det lugnt.

Idag har jag sytt halsbandet till Java, det tog ungefär 3 timmar = ny rekordtid!  Jag kom ihåg mer än jag trodde att jag skulle göra, därför gick det såpass fort. Så nu har Java ännu ett halsband att använda, jag vill ju att hon ska ha MÅÅÅNGA som man kan välja mellan, för man kan ju aldrig ha för många halsband.  

När jag har fått lite info om vilka färger & storlekar folk vill ha så ska jag påbörja de beställda halsbandet. I dagsläget har jag 6 stycken halsband att göra, men jag ska inte påbörja nåt förren jag har bestämt pris på dem. För att kunna göra det så måste jag till affären & kolla upp vad allting kostar, men jag TROR att de kommer att hamna på 100:-/styck.

På hemsidan har jag lagt upp lite info & bilder på HUR jag gör mina halsband. Visst syr jag gärna till andra, så många i min sits skulle nog aldrig "gå ut" med hur man gör, men jag sökte ju på google hur man skulle göra, så varför inte lägga ut det själv när det ändå är så lätt att få tag i? Bilderna finns i galleriet under fotodagbok 4/12.

På tal om hemsidan, jag har även uppdaterat Java's lydnadssida med protokollet & lite egna tankar om helgens tävling. Sen är även kalendern uppdaterad med lite freestyletävlingar. Adressen till hemsidan är såklart http://SuperMagic.se

Dagens äventyr gick till Sunne där jag lämnade av Java hemma hos Anna, Erik & Fantasium-flocken. Java sprang glatt med alla sina nya polare (bland annat hennes kullbror Tintin) när vi tog en promenad. (Några bilder finns i galleriet på hemsidan.)
Det kändes riktigt bra & även om jag kommer att sakna henne grymt mycket så vet jag att hon får det bra där. Jag får trösta mig med att det bara är ett par veckor, sen kommer hon ju hem igen & jag gör det ju för HENNES skull! Hon är värd det bäst.  

Projekt sy-hundhalsband startar imorrn. Nu är det nästan 1 år (!!) sedan jag sydde mitt sista halsband, så det kanske tar lite tid innan jag kommer in i det ordentligt. Men idag var jag nere i källaren & hämtade symaskinen & alla tyger jag har, & tack & lov så hade jag skrivit ner vilka inställningar jag ska ha på maskinen vid de olika "momenten", så det är bara att köra!  Java kommer att få ett mörkblått med gul text, & självklart reflex, det syr jag på ALLA halsbanden då jag själv inte vill använda halsband utan reflex nu i mörka tider. Sen gör det ju inget att det blir ännu snyggare med reflex.  

Nån dag snart ska jag även ta en tur till stan för att inhandla lite fler d-ringar & kanske några nya tyger, vill ju ha en del att välja på.  De brukar ha såna där "stuv-bitar" som är billiga & lagomt stora, helt perfekt ju!

Ringde till vårdcentralen imorse & alla prover hade sett bra ut...Som alltid. Läkaren hade skickat iväg ett brev (en remiss) till neurolog-enheten (?), men inte fått något svar än, så det är väl bara att vänta. Hoppas att det kommer ett svar så snart som möjligt för om 2 veckor när prinsessan kommer hem igen så har jag tänkt att jag ska fortsätta motionera henne, men då måste jag ha en kropp som klarar av det. Så håll tummarna för att de snabbar på lite!

Nu ska jag fortsätta slöa här vid datorn, sen blir det en tidig kväll/natt då jag är rätt så trött.

Dagens lydnadstävling kan vi slänga i soporna, eller möjligtvis i kattlådan.  Hon var ofokuserad & i slutet ville hon inte alls vara med längre. På hoppet (som hon älskar) så sprang hon runt hindret, & fjärren, ja, den fick vi ju en 10:a på sist, nu nollade vi den eftersom lilla fröken vägrade att sätta sig upp!  Så efteråt var jag lagomt irriterad på henne & belöningen uteblev. Jag gick ett varv runt ridhuset & stannade sen på parkeringen där vi tränade lite fotgående & då minsann kunde hon!  Jag belönade henne massor då, så att det skulle sluta bra, men kattmaten, nej, den fick hon inte. Jag tänkte ju att vi skulle sluta med en bra känsla nu innan vi skils åt, men nej, så blev det inte.

Imorrn på dagen kommer vi att packa in oss i bilen & köra till Sunne där jag ska släppa av Java hemma hos Anna & Erik & där ska hon bo i 2 veckor. Hon kommer att få massor med motion där, plus att hon numera går helt på sitt bantningsfoder, så jag hoppas att hon ska gå ner lite i vikt under sin vistelse där. Anledningen till att jag lämnar bort henne behöver jag väl egentligen inte skriva om, eller? Det är iaf för att jag inte kan motionera henne själv & i.o.m det så har jag fruktansvärt dåligt samvete för henne. Visst anpassar hon sig jättebra till ett stillsamt liv, det har hon verkligen gjort, men ändå, jag VET ju att hon vill röra på sig, hon älskar ju att springa omkring. Så hemma hos Anna & Erik så får hon springa med sin kullbrorsa Tintin & de andra 3 bc'na Ruth, Aska & Sirius, så hon kommer nog att tro att hon har hamnat i himmelriket.  Jag behöver inte tvivla på att hon får det bra, det är ju en sak som är säker!

Under tiden hon blir borta så hoppas jag att jag kan få någon hjälp med min kropp, så att jag kan fortsätta motionera damen när hon kommer hem igen. En annan sak som jag ska sysselsätta mig med är att sy halsband!  Det var längesen nu, men jag kommer ju att ha all tid i världen så det är bara att sätta igång.  Först ska jag sy ett till Java (så att jag kommer in i det igen) & sen ska jag börja med de beställda halsbanden, måste bara kolla så att jag har rätt tyger till det. Så jag kommer som sagt att "arbeta" på medans damen är på bantningsläger.

Det kommer ändå att bli tomt utan henne, tänk, 2 hela veckor, det är aslång tid. Men jag vet att det blir bäst såhär, jag tänker på Java i första hand & vad som är bäst för HENNE, mina "behov" kommer liksom i andra hand.