Det kommer aldrig att finnas några bättre grabbar än de på denna bilden.  Champis lever ju fortfarande, men snart flyttar han & det kommer att bli oerhört tomt utan älskade Stjärnan. Men han förtjänar det bästa, så jag hoppas att han kommer till ett riktigt bra hem där de tar tillvara på hans talanger & tävlar dressyr med honom, för han är riktigt fin i dressyren & kan lugnt få flera placeringar på lokala tävlingar. Så jag hoppas att han får flytta så snart som möjligt, 11 år på ridskola räcker för guldponnyn. Jag hoppas att jag nån gång kan få åka & hälsa på honom i sitt nya hem, det skulle betyda så mycket för mig, men samtidigt försöker jag ställa in mig på att det kanske inte blir möjligt. Det är ju hans nya ägare som avgör det.

Magic då, världens bästa hund! Saknaden efter honom är enorm, men jag vet att jag tog rätt beslut som lät honom somna in, för ingen ska behöva lida som han gjorde i slutet, varje andetag lät smärtsamt & nej, i såna lägen får man inte tänka på sig själv utan man måste faktiskt tänka på djuret, vilket jag gjorde. Nu kan jag minnas honom med glädje & uppskatta allt han lärde mig, jag ler vid tanken på min bästa kung & det känns skönt! Det var ju inte alltför längesen jag inte kunde tänka på honom utan att bryta ihop i tårar, men som sagt, nu har jag passerat det stadiet.  Jag hoppas att han har det bra där han är nu, & jag VET att han hjälper mig när jag behöver honom som mest, det har jag redan fått bevisat för mig.

Min läkare undrade för längesen hur länge jag skulle fortsätta att tortera mig själv, & frågade "Hur ont får det göra innan du slutar?". Just då hade jag inget svar på den frågan & det tog lång tid innan jag till slut kom fram till svaret => HÖJDEN AV SMÄRTA ÄR ATT FÖRLORA DEN MAN LIDER FÖR. Så när min kung försvann så fick jag nya krafter, han älskade verkligen livet trots all sin smärta så varför skulle inte jag kunna lära mig att uppskatta det? Löftet jag gav honom sekunder innan han somna in kommer jag att hålla, det har varit tufft, jag har misslyckats flera gånger, men nu är jag äntligen på rätt väg & har kommit en bra bit. Jag tänker fortsätta åt det här hållet, jag ska leva för både mig & Magic, det är det minsta jag kan göra.

Jag känner mig stark, mycket starkare än jag gjort på länge, ingen kan slå undan benen på mig nu, jag har hittat bra fotfästen som håller mig oavsett vad som händer. Jag tänker fortsätta jobba med mig själv tills jag kan fungera "normalt" igen & börja plugga för att i slutändan kunna få ett jobb som jag vet att jag skulle trivas med. Det spelar ingen roll vad folk säger för elaka saker till mig, de har inte levt mitt liv så de kan omöjligt förstå hur det är. De som däremot puschar mig framåt & tror på mig, de får mig ännu starkare, så snälla, fortsätta gärna med det.

 

Darknesta

23 mars 2012 05:30

Det är skönt att höra att du mår så mycket bättre idag än när vi hade kontakt senast, och du Malin, ge aldrig upp dina tankar och drömmar, det kommer du garanterat lyckas uppnå sinom tid.

Kram på dig vännen <3

http://darknesta.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...