Snacka om att det har varit några turbulenta dagar den senaste tiden. Jag har mer & mer återvänt till det jag känner till - självskador av olika slag. Jag har inte skurit mig igen, MEN istället har jag tryckt i mig en hel del tabletter. Jag känner mig fortfarande lite påverkad av tabletterna så därför kommer jag inte att köra bil idag, utan min lillebrorsa får skjutsa mig till stallet & sen hämta mig, så länge det inte vänder & jag blir mycket piggare, men just nu så känns det väldigt ostabilt.

Jag har sagt att jag aldrig mer vill vända tillbaka till mörkret, tillbaka till självskadorna, tillbaka till allt det där som är så farligt, men ändå är det precis vad jag har gjort de senaste dagarna, varför?! Jag vet svaren, jag har utsatt mig själv för saker som jag TRODDE att jag var redo för, men som istället visade sig ta knäcken på mig. Jag har nu insett vart min gräns går & jag tror att jag kommer att såra många vänner genom att göra såhär, men jag måste tänka på mig själv i första hand. Kanske är det egoistiskt, men jag har inget val, fortsätter jag som jag gör nu så tar det inte många dagar innan jag ligger inlåst på psyk igen & tro mig, det är inget jag eftersträvar.
Så alla ni som hör av er till mig när ni mår skit & behöver hjälp, snälla, vänd er till nån annan. Jag klarar knappt av att bära mina egna problem så att behöva tampas med andras är omöjligt. I framtiden vill jag kunna det, men i dagsläget är jag för svag.

Efter hockeyn igår så följde min lillebrorsa med mig hem & tog ALLA MINA TABLETTER!!!!!!!!!!!!  Det kändes hemskt, för nu är det verkligen OMÖJLIGT för mig att ta en överdos! Men samtidigt så känns det ändå bra, för jag vill ju framåt i livet, trots alla bakslag & i.o.m att Nikke nu har tagit hand om alla tabletter så minskar risken radikalt att jag ska falla tillbaka. Jag måste se framåt, tänka på mina drömmar & hur mycket de betyder för mig, är det verkligen värt att slänga bort sina drömmar för några tabletter? Nej, verkligen inte.

Jag tänker på en viss person när jag skriver det här, du vet vem du är, men jag nämner inte ditt namn, av flera olika anledningar. Du behöver inte oroa dig för mig & mina fyrfotade vänner, jag kan inte skada mig igen, jag har ju som sagt inga tabletter kvar. Jag vet att det finns andra sätt att skada sig på, men jag vill verkligen sluta med allt sånt. Jag vill att folk ska kunna lita på mig & gårdagens samtal fick mig att bryta ihop, så snälla snälla du, hjälp mig, du anar inte hur mycket det skulle betyda för mig om det blir som jag vill. Jag vet att jag redan har Java & trots det så har jag fortsatt med mitt sjuka beteende, men jag jobbar mig framåt för varje dag som går, alla får bakslag emellanåt, så även jag, men jag ska fixa det här, allt ska bli bra, så snälla - hjälp mig!

Fick igår kväll ett samtal från ännu en person som betyder mycket för mig, hon fick mig att inse att detta måste få ett slut, vilket det också ska få. Nu pratar vi inte om hemska slut, utan om lyckliga slut. Jag vill träna & tävla hund, jag vill åka Svergie runt på tävlingar & plocka hem priser efter priser, såna saker som får mig att må riktigt, riktigt bra. Jag vill inte dö, absolut inte, men fortsätter jag som jag har gjort nu de senaste dagarna så är det precis vad som kommer att hända, alltså måste jag sätta stopp för allt NU! Innan det är för sent.

Så sammanfattningsvis så kan jag lugna er alla genom att säga att min överdos-tid är över, jag har ingenting kvar. Men man måste ju alltid byta ut allt mot något annat så när allt blir för jobbigt & jag bara får massa negativa tankar så tänker jag sätta ner mig & lägga pussel! Då kommer jag ha att göra ett bra tag framöver eftersom pusslet är några tusen bitar...

Så snälla ni som läser det här, oroa er inte, jag fick så många "wake-up-call" igår så nu vet jag hur mycket jag har att förlora & det tänker jag inte göra, jag ska stå som segrare i mitt liv & för att kunna göra det så måste jag ändra mitt beteende ännu mer, & det är precis det jag håller på att göra nu.