Att allt kan vända så fort, jag förstår det inte.   För bara några få dagar sen kände jag mig stark & oövervinnerlig, men vad händer nu? Jo, den ena överdosen efter den andra & jag vet inte hur jag ska lyckas bryta detta mönster. Ärligt talat så längtar jag till nästa överdos, för det är sån speciell känsla när man bara häller i sig massa tabletter i väntan på att få däcka helt.

Igår kväll försökte jag avstyra de tankarna så jag bad Elina komma hit, vilket hon snällt gjorde. Vi pratade en del & skrattade & sådär, sen var det som om någon annan "tog över" mig & allt jag kunde tänka på var tabletter. Jag hällde i mig fler & fler, stackars Elina försökte hindra mig, men när jag befinner mig i det tillståndet som jag gjorde då så kan jag inte ta åt mig nåt av de folk säger. Hon fick iaf dit min lillebrorsa & sen ringde de efter ambulansen & sen gick färden till sjukhuset där jag blev lagd i ett rum i väntan på någon läkare (?). Jag ville bara skada mig, på vilket jävla sätt som helst & trots att min lillebrorsa, Elina & hennes pojkvän kämpade för att hålla i mig så gav jag inte upp, jag var panikslagen med en enda tanke i huvudet - jag måste skada mig.

Jag minns inte vad som hände sen, men imorse när jag vaknade på Mava så mådde jag skit, ville åter igen bara ta fler tabletter, men det fanns inga att få tag i. Jag försökte då övertala personalen om att få åka hem, men de sa bara till mig att vänta tills läkaren kom (för de har rond varje morgon) & när de väl kom så sa läkaren att detta var min andra intox på 2 dygn & därför kunde han inte låta mig gå därifrån utan bokade en tid på psykakuten & fram tills dess skulle jag stanna på Mava.

Jag grät väldigt mycket under de timmarna jag väntade, livrädd för vad konsekvenserna skulle bli som jag fick LPT, jag vet att jag skulle ha flippat ut fullständigt & då har de åter igen inget annat val än att lägga mig i bältessängen & det är en av mina värsta mardrömmar! Jag satt i fönstret & tänke, tänkte & tänke, sen fick jag idén om att rymma, så jag tog min jacka, satte på mig skorna & sen sprang jag därifrån. Ingen hann stoppa mig & nu är jag fri igen, även om det kanske bara är tillfälligt, men jag hoppas att de låter mig vara hemma nu, för jag vill inte tillbaka dit.

Samtidigt som jag som sagt absolut inte vill tillbaka till sjukhuset så längtar jag som en tok efter nästa överdos, att bara hälla i sig massa tabletter känns så jävla bra. Jag vet inte varför jag tycker, tänker & känner så, men det är verkligen så illa, så himla sjuk i huvudet är jag! Jag vet inte hur jag ska bryta detta nu, jag har faktiskt ingen som helst aning. Jag får inte ge upp, det vet jag, men jag vet inte alls hur jag ska ta mig härifrån.

Mitt i allt detta så tycker jag så grymt synd om min älskade bästa prinsessa! I tisdags när boendestödet kom hem & hämtade mig så vägrade Java att lämna mig i sängen, hon låg PÅ mig & morrade åt alla som försökte närma sig. Inte en chans att nån fick komma nära, sen lyckades de lura ut henne i köket med hjälp av hundmat & väl där så kopplade de henne & hon kunde bara se på hur hennes matte blev utkörd på en bår.

Igår när Elina var här & försökte hindra mig från att ta mer tabletter så skyddade hon mig igen, hon bet Elina 6 gånger, eller rättare sagt, nafsade henne 6 gånger, det gick aldrig hål, vilket var en jävla tur! Min lilla prinsessa har aldrig nånsin visat såna här sidor förut, men hon känner antagligen attt det är allvar nu, att jag inte kan skydda mig själv & som den trogna vän hon är så ställer hon upp.

På sjukhuset pratade personalen om att "den där hunden" borde tas bort & hade jag haft några krafter kvar vid det laget så hade jag flygit på dem! Ingen ska komma här & säga att Java måste avlivas för att hon skyddar sin matte! ALDRIG!!!

Allt detta har fått mig att fundera väldigt mycket & jag tror det allra bästa för både mig & Java vore att resa iväg några dagar, bara få komma bort från allting & få lite lugn & ro. Vart vi skulle ta vägen har jag dessvärre ingen aning om, men att vi skulle behöver komma iväg är jag helt säker på.

Min underbara fina prinsessa, INGEN ska få säga att du borde avlivas bara för att du skyddar mig, jag är ju trots allt den personen hon tycker allra mest om & hade det vart en annorlunda situation med människor så inte fan hade folk tyckt att man skulle döda en människa bara för att den skyddar någon annan! Java är världens snällaste hund, hon skulle inte kunna göra nånting så länge hon känner att jag inte är i fara. Att en hund reagerar så som hon gjorde tycker jag är helt normalt.

Men vad tycker ni som läser detta? Borde Java anses som farlig? Eller är hon bara den mest trogna vän som finns?

 

Katrin

15 mars 2012 16:51

Jag tycker inte att hunder bör avlivas men man behöver se över hela situationen och vad som är bäst för er båda. Vad det är kan inte jag svara på och förmodligen inte du heller eftersom du är mitt inne i situationen. Att ett djur, och då framförallt en hund som står en familjemedlem så otroligt nära, får uppleva att du inte mår bra och att folk måste ta tag i dig för att du ska lyssna och lugna dig gör den såklart nervös och nervös är ofta lika med aggressiv.

 

Sanna

15 mars 2012 17:04

Ursch jag lider verkligen med dig i din tunga period. En tanke som slår mig och som givetvis är svår men det bästa för stunden kanske vore att lämna bort Java för ett tag och bara fokusera på dig själv så att du kan lyckas komma på fötter igen? Situationen som den känns nu verkar ju inte vara varken bra eller hållbar i längden vilket självklart är fruktansvärt tråkigt för alla inblandade. Men jag kan inte säga vad som är rätt eller fel och hade jag varit hemma så hade du gärna fått komma hem till mig med Java en stund för att bara vara!

Men som sagt; jag kan inte säga vad som är rätt elle fel, hur du ska göra eller inte göra. Jag önskar jag kunde ge dig styrka.

 

Em

15 mars 2012 17:32

Ni är alltid välkomna hos mg <3
och ta bort Java, nej aldrig då tar jag henne! Den snällaste hunden jagträffat!!!!

 

anne kekki

15 mars 2012 18:10

Ärlig som jag är så skulle jag vilja att du tar hjälp av psyket. Java skyddar ju dig, så hon behöver ju bara vara hos någon medans du får tid med psyket att reda upp din situation. Men vännen ta hjälp, du är en sådan fin tjej och har så mycket att ge. Så var inte rädd för hjälpen som du behöver. varma kramar

http://personligutvecklingmedpiratemom.blogspot.co

 

Carro

15 mars 2012 18:30

Du behöver hjälp nu Malin, du vet att det finns hjälp att få. Nu lider både du och alla som du har kär, då även Java. Vet att det är superjobbigt för dig att höra detta, och varför skulle det bli bältesläggning och LPT? Du har ett val Malin <3 Det finns alltid människor som vill hjälpa <3 Och du är värd det!

http://www.cefeus-kelpie.com/carro

 

Fröken Klöver

16 mars 2012 11:54

Precis som jag skrev på facebook - jag tycker verkligen inte att Java ska avlivas. Jag kanske hade sett på saken annorlunda om hon bitit ordenligt och det blivit riktiga sår, men nu nafsade hon så att jag fick blåmärken. Jag haltade lite de första timmarna, men sen kände jag ingenting längre och jag vet att hon bara gjorde det för att skydda dig, även om vi egentligen försökte hjälpa dig. Det vet ju inte hon, sånt förstår ju inte hundar, så hon gjorde bara vad hon trodde var rätt, vilket är precis vad man ska kunna förvänta sig av sin hund.

<3

http://frokenklover.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har bloggandet flyttat till hemsidan helt & hållet. Så vill ni fortsätta följa oss så är det SuperMagic.se ni ska följa i fortsättningen!     ...

Igår var det en väldigt dålig dag, tuff, tung & mörk på alla sätt & vis, men jag tog mig levande igenom den. Eftersom jag inte mådde bra så tränade jag inget med hundarna, för jag ville inte riskera att tappa humöret & bli irriterad i träningen. Dem ...

Åter igen, tack för alla era kommentarer! Det är nyttigt att höra andras åsikter nu när jag själv inte är säker på hur jag ska gå vidare. Jag får svar från SLS (Lundehundssällskapet) imorrn eller under helgen, så vi får se vad dem har att säga. Rasen...

  Kommer jag nånsin att få uppfylla min dröm med att föda upp hundar? Först köpte jag Java, som min tilltänkta stamtik & vad hände med henne? Jo, hon blev sjuk & var tvungen att kastreras.  Sen köpte jag Rally & vad hände då? Jo, hon har fel på ...

Idag blev det inte alls som planerat.  Ingen Bira & ingen långis. Jäkla regn!! Visst, man kan ju faktiskt gå långisar även fast det regnar, men idag gjorde vi inte det. Jag hade ju sett fram emot en skön tur i solen liksom, men nope, inte idag.   ...