Klubbhoppning i stallet stod på dagens schema, jag var själv inte med & tävlade, men jag åkte dit & var funktionär. Av nån anledning trivs jag riktigt bra på framridningen på klubbhoppningar, & alla verkar trivas bra med mig där & min hjälp blir uppskattad, vilket gör det hela ännu roligare.
Nästa klubbhoppning är i slutet av December & då har jag tänkt att vara med på Stjärnan, en sista liten tävling med honom, innan vi skils åt. Hade tankar på att starta idag, men ändrade mig. Vi kommer bara att starta 70 cm eftersom jag inte har ridit sen Februari & Stjärnan inte brukar hoppa några högre höjder längre. Så det är bättre att ta en lägre höjd & vara säker på att komma runt, eller ja, säker & säker, man vet aldrig med Herr Svamp.  

Jag ville ge dig allt, men nådde aldrig fram
En saknad kom så fort du släppte min hand
Jag ser livet från ett annat håll idag
Jag lever för dig, men du finns inte kvar

Den senaste tiden har jag verkligen saknat min kung otroligt mycket, på gott & ont. Förmodligen beror det på att jag förlorade honom i slutet av året 2010, men ändå. Jag vill sakna honom på ett hälsosamt sätt, med bara stolhet över honom, men nu tränger sorgen sig fram. Jag skulle kunna bryta ihop när som helst, så mycket saknar jag honom.

En annan jobbig sak är min kropp som inte alls samarbetar för tillfället.  Idag i stallet så var jag nära på att falla ihop några gånger & anledningen till det var bortdomningar i hela kroppen kombinerat med ett jävla lågt blodtryck! Jag hoppas att jag ska få ett positivt svar av min läkare på onsdag morgon när hon ringer. Hon skulle prata med nån neurolog om mina problem då jag kan ha fått en sån sjukdom (som om det inte skulle räcka med de andra)...Jag vill bara vara frisk, är det verkligen för mycket begärt?! Vill nån ha mina sjukdomar så ger jag gladeligen bort dem!