Jösses, vilken grej det har blivit av det här!  Många har läst det jag skrev igår, både här på bloggen & i vallhundsgruppen på Facebook. Jag har fått en hel del meddelanden från folk som stöttar mig mot den här personen. Jag behövde inte skriva hennes namn så att alla kunde läsa, för folk visste vem jag menade ändå. Det är tydligen inte första gången den personen är "i bråk" med andra personer, för jag har nu fått höra både det ena & det andra.

Jag har även blivit erbjuden att få komma hem till några andra & valla hos dem. En del bor långt bort & andra lite närmare. Jag är jätteglad över att ha blivit erbjuden detta, men samtidigt är jag livrädd för att utnyttja en sån grej igen. Visst, oddsen för att jag skulle träffa en likadan person igen är väl inte jättehöga, men rädslan finns kvar.

Ärligt talat så vet jag inte alls hur jag ska göra med vallningen. En del av mig vill jättegärna fortsätta med den, för både jag & Java älskar det, men samtidigt, nja, är det värt det? Jag är ny inom vallningen, Java är min första vallhund (räknar inte med Speed eftersom jag bara provade några få gånger med honom) så vi är långt ifrån några proffs. Att valla är det svåraste jag har gjort inom hundvärlden, men när det väl funkar så är känslan helt grym.

Men jag vet redan nu hur det kommer att bli nästa gång, OM det blir nån nästa gång. Och jag vet inte om det är värt det eller inte. Och jag har isf ingen aning om vart jag skulle våga vara. Kanske hos Javas uppfödare, för jag VET att hon är snäll & hjälper mig när jag behöver det. Och hon skulle aldrig säga/skriva elaka saker, utan skulle nånting dyka upp så säger hon det direkt till mig. Men som sagt, jag vet inte om jag är stark nog att ge det en ny chans?

Idag har vi gjort nånting vi är bra på, nånting vi känner till mycket väl, & det är att åka inlines! Vi körde inte hela den vanliga sträckan då Java inte är i full kondition än. Jag märkte ganska tidigt på henne att hon inte hade samma energi i galoppsprången som hon hade förut, så jag lät henne avgöra tempot, & kortade som sagt ner sträckan en aning.

Och ja, ni ser rätt på bilden, hon har SKOR på sig! Hon sliter ut sina klor så mycket när hon springer på asfalten, plus att hon ibland bränner upp trampdynorna (även om det aldrig har hänt i samband med inlinesåkning), så jag tyckte det var en bra investering att köpa riktiga skor till henne. Hon var väl inte överförtjust i att ha dem på sig, men hon accepterar allt väldigt snabbt.

Efter inlinesturen så blev det såklart bad för tjejen! Hon fick dock inte simma så mycket eftersom hon var trött efter att sprungit massor, men sjön är helt perfekt för att svalka av henne ordentligt i. Hade ni frågat henne så hade hon nog mer än gärna stannat kvar i vattnet ännu längre, men jag fick bestämma det eftersom hon inte alltid vet sitt eget bästa.  

Sen åkte vi till Helmia där vi köpte färg till bilen, självklart fick Java följa med in & hon skötte sig riktigt bra! Hon försökte hoppa upp med framtassarna på disken ett par gånger, men satte sig sen när & lyssnade på mig. Hon är ju van att alltid få godis av folk som står i affärer bakom en disk, så hon förväntar sig alltid det. Men jag behövde som sagt bara säga till henne ett par gånger, sen satt hon så fint så.

Imorrn kommer Bira igen, hon skulle ha kommit idag också, men jag avbokade det då jag mådde sjukt dåligt under natten. Jag hoppas att jag får sova ordentligt inatt, för imorrn vill jag ha massa krafter eftersom vi ska dejta Evelina & Shandi!!  Vi har inte setts på nån vecka nu & både jag & tjejerna saknar dem, vi har verkligen kommit varandra nära & trivs ihop, & det är så himla härligt! Så fint väder imorrn tack, för då ska vi vara ute hela dagen!