Kl. 18 ikväll blir det agilityträning ute på Karlstad brukshundklubb tillsammans med några kompisar. Det ser jag verkligen fram emot, & det skulle nog mina tjejer också göra om dem visste om det. Java älskar ju agility över allt annat, & även Rally verkar tycka att det är himla skoj!  Nathalie har med sig sin valp Nikki, så jag blir inte ensam om att träna valp. Nikki är en afgan på runt 3 månader gammal. Jag & Nathalie kör tävlingar med vanliga hundar (bc & sheltie) & så försöker vi bevisa det omöjliga, att det går även med udda raser (lundehund & afgan). Känns hur bra som helst!  

Igår kväll var det jobbigt, min terapeut ställer vissa krav på mig som jag måste följa då vi har skrivit kontrakt på det, & det är inte alltid det är så lätt att göra som hon säger. Nu vill hon att jag ska lämna ifrån mig ALLA mina tabletter!!  Hon anser att risken för en överdos är på tok för stor om jag har kvar alla hemma, & egentligen, innerst inne, så vet jag att hon har rätt. Men tanken att lämna ifrån mig alla, den skrämmer mig. I flera, flera år har jag alltid haft ett lager undangömt, ifall man kan behöva. Jag har nog en medicin för varje tillfälle, så varför göra sig av med dem?

Min sista stora överdos tog jag 4 Oktober förra året, & då fick jag åka ambulans med blåljus & sirener, samt ligga i respirator i 6 timmar. Så ja, jag höll på att dö, hade jag inte kontaktat Em som tvingade mig att ringa efter ambulans så hade jag inte suttit här idag.
Jag försöker att påminna mig om detta, för nej, jag vill inte dö, ändå leker jag rysk roulette med livet. Jag får tänka på min familj, mina vänner & mina fina tjejer. Vad skulle hända med dem om jag dog? Rally skulle nog kunna anpassa sig till en ny flock, men det skulle inte bli lika lätt för Java. Hon vill bara ha mig, ingen annan. Så ja, jag får tänka på dem när det känns tufft.

Imorrn smäller det, tror jag, det är iaf då som jag ska säga till min terapeut att hon får som hon vill, jag lämnar in alla mina piller, även om det gör jävligt ont. Så morgondagen lär inte bli lätt, inte på nåt sätt, säkert många tårar & mycket ångest, men som ni förstår; jag har inget val.

En del av er tänker nog att jag kan behålla tabletterna, men ge fan i att ta för många, & ja, jag önskar att det var så lätt, men det är det inte. När man mår skit så tänker man inte alltid så långt, utan det är lätt att hiva i sig mer piller än man borde. Därför måste jag se till att "säkra min omgivning" så mycket som möjligt. För JA, jag vill verkligen leva & till slut få bli frisk & leva livet fullt ut. Det är mitt mål.

Tänk om man kunde se livet lika okomplicerat som hundarna, shit vad mycket lättare saker & ting vore!

Nej, dags att ta fram korven ur frysen, så att jag får med mig Rally på planen sen.  Hon är lite för ofokuserad än för att man ska kunna belöna med leksak, så därför får vi köra korv ett tag. Sen hoppas jag att jag ska kunna byta ut den mot en leksak, men det får vi ta längre fram.