Jag är en samlare, oavsett vad det gäller, jag samlar på ALLT! De som känner mig vet det, speciellt när jag flyttar då det är tonvis med saker som jag bara "måste" ha kvar & inte kan slänga. Jag försöker att bättra mig på denna punkt, men det är skitsvårt, varje gång jag rensar så blir jag nästan tårögd & jag kan få riktig ångest av att slänga saker. Ingen som känner likadant kan förstå hur hemskt det är, men detta ska tydligen vara ett typiskt symtom på min Asberger, men ja, jag vet inte riktigt.

Vissa saker är ofarliga att samla på, men så finns det ju de här livsfarliga sakerna. Jag har i flera år sparat på både rakblad & tabletter, jag är som en hamster & lagrar upp förråd med framför allt piller. På nåt sätt känner jag mig "trygg" med att ha dem hemma, men det är bara en falsk trygghet som jag snarare borde se som en fara. Jag har kvar dem ifall att jag mår skitdåligt & därmed behöver dem, men det är ju när jag mår som sämst som jag inte får ha tillgång till dessa förråd! För utan tillgång till rakblad & mediciner så kan jag varken skära mig eller ta en intox.
Nu är det ett par veckor sen jag gav bort mitt sista rakblad till E, det var ett stort steg för mig, min friska sida blev oerhört stolt över att jag vågade lämna bort det, medan min sjuka sida tryggt tänkte att jag kan köpa nya, eller i värsta fall ta en kökskniv. Idag tog jag ETT ÄNNU STÖRRE STEG på vägen att bli frisk & fri, jag gav nämligen bort mitt underbara(?) tablettförråd som jag har kämpat för att få ihop så länge. Det känns tomt, ändå har det bara gått cirka en halvtimme sen E kom & hämtade dem. Nu är det OMÖJLIGT för mig att ta en intox, för jag har inga piller kvar...Bara tanken skrämmer mig, men jag vet att enda sättet för mig att bli frisk & fri är att ta såna här steg, oavsett hur mycket ångest de skapar både när man genomför dem & ett tag efteråt. I slutändan är det värt det, för jag ska ju inte syssla med såna saker längre, för jag ska ju bli frisk, eller hur?

Jag försöker hela tiden att blicka framåt, & till våren får jag min efterlängtade belöning efter att ha varit skadefri (eller rakbladsfri) i 1 år! Jag vet att om jag klarar 1 helt år utan att behöva skära mig så klarar jag mig fan resten av livet! Visst, det kan hända saker längre fram som kan framkalla återfall, men det får jag inte tänka på just nu, utan nu ska jag bara blicka framåt. Jag är stolt över mig själv & ingen kan i dagsläget få mig att se ner på mig, för nu har jag varit duktig & framför allt MODIG!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Annars har det inte hänt så mycket idag, jag & Java har kört lite kondisträning i form av inlines & Java bättrade på sin tid med ännu 1 minut runt ett ställe, iaf första varvet, sen gick hon tillbaka till senaste tiden. Vi körde 3 varv där borta & så sträckan dit & hem & vi fick samma tid som sist - detta trots att vi alltså körde en längre sträcka!  Hon är så duktig min tjej & det är kul att se att träningen ger resultat. Kanske är det dags för hennes matte att också börja träna ordentligt? Eller?  

Sök ingen eld om du glömmer bort glöden
Jag tar strid till döden
Kommer aldrig ge mig, aldrig nånsin ger jag upp nu
Kan du stoppa en vind eller hålla den i handen
Glöden tänder branden
Kommer aldrig ge mig, aldrig nånsin ger jag upp nu
För jag är fri, är fri