Jag fick precis veta att en vän till mig har fått ett bakslag & skurit sig igen, hon har (precis som jag) kämpat mot det varje dag i 3 månader (fast jag är ju uppe i snart 7 månader). Det gör mig så ledsen att veta att hon mår så dåligt & tappade kontrollen, så det är först nu som jag kan förstå hur nära & kära till mig känner sig när de fått veta att jag gjort så. Det är hemskt & jag vill be alla om ursäkt för den smärta jag har orsakat er när det bara har varit meningen att enbart skada mig själv. Så förlåt. Jag menade det verkligen inte, jag ville inte vara självisk, jag förstod bara inte då. Förlåt.

Efter min "nära-döden-upplevelse" så inser jag att jag nu har fått en andra chans här i livet & jag tänker ta väl tillvara på den. Jag ska fortsätta blicka framåt & även om jag vet att vägen mot ljuset består av mycket gropar, eller snarare djupa dalar så ska jag hålla blicken uppåt hela tiden & fortsätta min kamp tills jag når slutet. Det kommer inte att bli lätt, det vet jag mycket väl, jag kommer med största säkerhet att bryta ihop flera gånger, men jag lovar er att göra allt jag kan för att dämpa fallen. Jag ska klara det här, min kamp fortsätter & jag tänker inte sluta förens jag nått mitt mål!

I övrigt har det varit en bra dag, eller ja, jag har känt mig ganska seg & har sovit ett par timmar under dagen, men nu är jag igång igen. Har tränat ett kort pass med lilla späckisen & hon var SUPERTAGGAD!! Hon är verkligen helt galen numera, operationen gjorde underverk! Jag är själv taggad till tusen inför morgondagens freestyletävling i Linköping, om Java fixar alla delarna i programmet så tror jag faktiskt att vi har stora chanser att vinna, inte för att jag vet vilka fler som är med i vår klass, men hej, man måste tro på sig själv ibland.