Gårdagens agilitytävling kan beskrivas på många sätt, men ROLIGT hade vi iaf!  Först klassen var en agilityklass & banan var sjukt svår, inte alls många tog sig runt & med ett startfält på typ 50 ekipage så var det endast 4 stycken 0:or, så ni kan ju tänka er hur svår den var. Java brukar ju älska däcket, men igår hade hon aldrig sett något sådant påhitt.  Jag fick henne dock att hoppa det, men hon tog ju såklart ett annat hinder på vägen & disken var ett faktum. Vi hann nog diska oss 3 gånger under loppets gång, haha.
Andra agilityklassen var MYCKET lättare, men tyvärr hoppade hon in i ett hinderstöd & därmed fick vi 5 fel, annars felfria. Så hade vi nollat loppet så hade vi fått en pinne, så det känns lite surt!

Hopploppen slutade med disk. Ena gången kunde hon inte slalom & sista klassen så tog hon fel tunnelingång! Jag var tvärsäker på att hon skulle suga på RÄTT ingång, för den var så självklar, men nejdå, då skulle Java göra det hela mer komplicerat. Riktigt synd, för resten av banan gjorde hon superbra, t.o.m slalom funkade bra!

Men jag är nöjd med bruden ändå, hon är inte ens 2 år än & kan redan väldigt mycket, men saknar tävlingserfarenheter. Jag glömmer ofta hur ung hon faktiskt är, så jag tror att det är viktigt att jag påminner mig själv om det ibland, så att jag inte sätter alldeles för höga krav på henne, eller oss. Men det är svårt, för jag vill ju så mycket, vill plocka rosetter, pinnar, uppflyttningar, titlar osv. men jag försöker verkligen att tänka på hennes ålder.

Nu har vi bara 2 agilitytävlingar kvar det här året & de går 13 + 14 Oktober. Sen blir det lite agilitytävlingsvila över vintern (brukar finnas nån enstaka tävling) & så får vi ta nya tag till våren & sommaren när det drar igång på allvar igen.  

Det är så roligt att vara iväg på tävlingar & träffa massa folk, man skaffar sig nya vänner & så får man träffa såna som man bara "känner" via facebook. Alla är så trevliga & ja, jag trivs verkligen på såna ställen. Jag träffade bl.a Jonna som har lundehunden Love & det var konstigt att klappa en lundis igen, var ju lääängesen sist. Jag minns första gången jag träffade Love, jag var sjukt imponerad av hur lydig han var & jag fick då som mål att Magic skulle bli lika lydig när han blev stor (hav var runt 4 månader när vi träffades första gången). Och det blev han, om inte ännu lydigare. Vi pratade lite om hur speciella lundehundarna är & vi båda var helt överens om att leva utan lundehund är inget man vill göra, för har man en gång fastnat för den underbara rasen så är det omöjligt att släppa den. Visst, nu har ju inte jag någon lundis, men vänta ni bara, det kommer så småningsom.  

Idag blir det nog vila, kanske att vi tar en längre promenad ensamma så att Java får röra sig lite lätt, men det blir inget ansträngande. Hon fick ta i en hel del igår & eftersom det hade regnat + regnade under tävlingen så var det väldigt halt, vilket såklart ökar risken för sträckningar. Nu är inte Java ett dugg halt eller så, men jag vill liksom vara på "den säkra sidan".

Imorrn är det ny vecka & då tar vi nya tag, ska försöka få in flera lydnadspass så att vi kommer igång ordentligt med det igen. För nu när agilitytävlingarna tar slut så vill jag ju kunna tävla lydnad istället.  Men, men, det krävs mycket träning innan det blir någon tävling för oss igen, jag vill ju inte gå ut i planen & redan i förväg veta att vi inte har en chans, ånej, jag är alldeles för mycket tävlingsmänniska för det!

Här nedan ser ni banan för sista klassen, det var på hinder nummer 9 som vi diskade oss, vilket alltså var tunneln efter slalom. När ni ser på bilden så förstår ni nog min chock över att hon tog den bortersta tunnelingången när den närmsta var helt solklar...