Jag är väldigt bra på att berätta om alla negativa saker med vården, men det finns faktiskt positiva små saker också, som jag nu tänkte lyfta fram. Det fanns en skötare på avdelningen som var helt underbar, jag har träffat henne förut när jag har varit inlagd & ja, hon är som en ängel. Hon föreslår aldrig mediciner som lösningar, utan väljer istället att engagera sig & är inte rädd för att ge patienterna en riktigt stor kram!  Hon är guld värd, tänk om fler var såna, snacka om att vården hade sett annorlunda ut!  Man kanske t.o.m hade velat ligga inne för att få träffa dessa underbara vårdare, men, men, det är bara att drömma vidare om det, tyvärr kommer det nog aldrig att ske. Men iaf, den här skötaren, hon får en att känna sig värdefull & viktig, hon säger de rätta sakerna & ärligt talat så vet jag inte hur hon bär sig åt! Jag blir lika förvånad varje gång som hon lyckas bryta min negativa spiral, hon bara borrar sig igenom den & får mig att tänka positivt - läskigt, men sant. Jag hoppas verkligen att hon fortsätter att vara så, så att hon inte blir som de som jobbat där länge, mer & mer omänsklig. Hon har hjälpt mig enormt mycket bara genom de få gångerna jag har träffat henne & jag önskar att hon nu kan fortsätta att hjälpa patienterna som är på avdelningen, för alla som kommer dit behöver ju nån form av hjälp & hon är verkligen på rätt ställe för att hjälpa en! Så av med stora hatten för denna skötaren!

Annars då? Jo, det är lite slitsamt, jag orkade inte med någon uppvisning idag så jag har dåligt samvete för att jag avbokade det så sent, men jag hade verkligen inga krafter.  Istället bytte jag om & åkte ut till stallet där jag (såklart) hälsade på Stjärnan & sen satt mig på läktaren & kollade på hästhoppningstävlingen som är denna helgen. Bara genom att sitta stilla där några timmar & kolla gjorde mig astrött, jag känner mig helt orkeslös nu & egentligen har jag ju inte ansträngt mig ett dugg!  Så ja, jag tog rätt beslut med att inte åka på uppvisningen, för det hade bara pressat mig mera & fått mig att må sämre.

Vissa val man gör i livet känns mer rätt än andra, jag har den senaste tiden gjort ganska många val & idag blev jag extra glad över ett av dem!  Jag tänker inte stanna kvar på nåt ställe som får mig att må dåligt, utan jag satsar istället på att vara där jag trivs & har det bra. Ta bara exemplet med psyk, att vara inlagd får mig att må sämre, därför väljer jag att vara hemma istället. Ett annat val är att jag väljer bort de destruktiva handlingarna & byter ut dem mot mer hälsosamma, det är ett jävligt bra val!
Sen får vi ju inte glömma valet att välja bort hästvärlden mot hundvärlden, idag insåg jag än en gång att det är hundar & inte hästar som jag ska hålla på med. Visst kan det vara roligt att åka iväg & kolla på någon hopptävling då & då, men där kommer det att stanna, bortsett från Stjärnan. Jag vill att han ska flytta så snart som möjligt, för han förtjänar det, & jag vill så gärna veta vart han kommer att hamna & om jag kommer att få hälsa på honom ibland. Det är en sak som jag oroar mig mycket över, tänk om jag aldrig mer får träffa min underbara vän efter flytten, han har ju ställt upp & hjälpt mig mer än någon annan under så lång tid, så ett farväl känns inte helt välkommet. Men, det finns inget jag kan göra nu för att påverka det utan jag får ta det när det kommer.

Resten av dagen ska jag bara ta det lugnt, känner mig som sagt helt slut & tack & lov så är även Java trött efter att ha suttit på läktaren några timmar. Jisses, man skulle ju kunna tro att vi har varit med & tävlat.  Haha.

Imorrn ska jag försöka motionera Java ordentligt igen, hur vet jag dock inte, men nånting ska jag väl ändå orka hitta på!