Den här dagen har spenderats i stallet där jag har varit funktionär under klubbhoppningen. Visst saknade jag att inte tävla själv, men samtidigt måste jag lära mig att den tiden är förbi, förmodligen för alltid. Kanske att jag ställer upp & tävlar Stjärnan en sista gång på nästa klubbhoppning, men det återstår att se.
I vilket fall som helst så var det underbart att få träffa guldponnyn, krama hans varma hals, pussa på hans mjuka mule & se in i ögonen som säger mer än tusen ord. Hans blick är så speciell, den går rakt in i hjärtat på mig & jag smälter varje gång jag ser in i dem.

Men det är bara att inse, jag kan inte leva både ett hund- & ett hästliv, för jag vill verkligen satsa ALLT på det jag gör & väljer jag hästarna så innebär det att jag inte kan ha kvar Java & bara tanken på att skiljas från henne får mig att känna mig fullständigt säker på min sak. Det betyder inte att hästarna inte längre betyder lika mycket för mig, för det gör dem verkligen, men jag måste som sagt välja & jag har gjort mitt val.

Måste säga att det faktiskt är skönt att vara hundledig nu, för då kan jag passa på att göra saker utan att behöva få dåligt samvete för att Java inte kan vara med, som idag t.ex i stallet, där hade hon inte kunnat vara med. På tisdag kommer hon hem igen & det ser jag fram emot, hon är ju trots allt som mitt lilla barn & det kommer hon alltid att vara!

Nu när Java inte är hemma så har jag såklart massor av tid & energi, typiskt, men inget ovanligt i mitt fall. Hon är iaf hos Allex några dagar så att vi kommer ifrån varandra, att vara hundledig behöver man (eller iaf jag) ibland, för att samla motivation & krafter. Hon kommer hem på tisdag förmiddag & på eftermiddagen har jag tänkt att träna lite med henne innan jag ska åka iväg på hockeyn.

Jag har några planer för oss inom den närmsta framtiden, men exakt vad det är för planer väljer jag att behålla för mig själv, just för att minska pressen från alla runt omkring. Visst, jag vet att den största "boven" i dramat är jag själv, men genom att göra saker som ingen annan vet om att man gör känns bra på nåt sätt.  Hoppas bara att det slutar lika bra som jag vill, hoppas & tror!

Annars händer det inte mycket, jag längtar till våren, är redan nu trött på kylan & inte lär det bli bättre, utan snarare ännu kallare! Visst är det mysigt med snö, men nej, jag föredrar våren, det är den bästa årstiden, sen kommer sommaren. Jag längtar redan nu efter att tävlingssäsongen ska sätta igång igen på allvar, trots att den inte är helt slut än. Så ja, jag längtar helt enkelt till senare tiden & tycker att tiden går megasakta just nu. Men så är det ju alltid när man ser fram emot saker & ting, de kan aldrig komma fort nog!  

Imorrn blir det nog ett besök i stallet, det är ju klubbhoppning då & det är alltid roligt att titta på, & eftersom Java inte är hemma så har jag inte så mycket bättre för mig. Plus att dagen går lite snabbare om man har nåt att göra, än om man bara sitter hemma & mer eller mindre tittar på klockan. Så ja, en tur till stallet får det allt bli!

Nu däremot ska jag sätta på en film, blir en bra avslutning på dagen!  

De senaste dagarna har jag verkligen inte haft någon motivation alls till att blogga, som ni säkert har märkt. Det vore ju synd att påstå att den är tillbaka nu, tyvärr. Så jag tar eventuellt en bloggpaus några dagar, det betyder inte att Java inte får göra nånting alls på flera dagar, men att jag inte kommer att skriva om det i bloggen. Jag hoppas att jag snart ska få tillbaka min bloggmotivation, men det vet jag ju inte nu.

Igår tränade jag lydnad med Java & hon var jätteduktig! Det märktes att vi inte har tränat det på länge, för hennes uthållighet är inget att skryta om.  Men hon försöker & det är huvudsaken. På eftermiddagen gick vi en långpromenad så hon fick arbeta med både kropp & knopp.

Idag har vi tagit en inlinestur & åter igen visade Java vilken otrolig kondis hon har, för vi slog nytt tidsrekord ännu en gång!  Det är en sån frihetskänsla att åka efter henne i full fart, även om man samtidigt inser att kommer det en pinne i vägen så är man död, haha. Men det känns som om det är värt det, för jisses vad roligt vi har! Och inte behöver man ha dåligt samvete för resten av dagen heller när man har maxat hennes kapacitet såpass mycket.  

Resten av dagen blir lugn, eller ja, ikväll är det hockey, men för Javas del blir det lugnt. Det kan ju inte hända saker hela tiden, hehe.

Gårdagens agilitytävling kan beskrivas på många sätt, men ROLIGT hade vi iaf!  Först klassen var en agilityklass & banan var sjukt svår, inte alls många tog sig runt & med ett startfält på typ 50 ekipage så var det endast 4 stycken 0:or, så ni kan ju tänka er hur svår den var. Java brukar ju älska däcket, men igår hade hon aldrig sett något sådant påhitt.  Jag fick henne dock att hoppa det, men hon tog ju såklart ett annat hinder på vägen & disken var ett faktum. Vi hann nog diska oss 3 gånger under loppets gång, haha.
Andra agilityklassen var MYCKET lättare, men tyvärr hoppade hon in i ett hinderstöd & därmed fick vi 5 fel, annars felfria. Så hade vi nollat loppet så hade vi fått en pinne, så det känns lite surt!

Hopploppen slutade med disk. Ena gången kunde hon inte slalom & sista klassen så tog hon fel tunnelingång! Jag var tvärsäker på att hon skulle suga på RÄTT ingång, för den var så självklar, men nejdå, då skulle Java göra det hela mer komplicerat. Riktigt synd, för resten av banan gjorde hon superbra, t.o.m slalom funkade bra!

Men jag är nöjd med bruden ändå, hon är inte ens 2 år än & kan redan väldigt mycket, men saknar tävlingserfarenheter. Jag glömmer ofta hur ung hon faktiskt är, så jag tror att det är viktigt att jag påminner mig själv om det ibland, så att jag inte sätter alldeles för höga krav på henne, eller oss. Men det är svårt, för jag vill ju så mycket, vill plocka rosetter, pinnar, uppflyttningar, titlar osv. men jag försöker verkligen att tänka på hennes ålder.

Nu har vi bara 2 agilitytävlingar kvar det här året & de går 13 + 14 Oktober. Sen blir det lite agilitytävlingsvila över vintern (brukar finnas nån enstaka tävling) & så får vi ta nya tag till våren & sommaren när det drar igång på allvar igen.  

Det är så roligt att vara iväg på tävlingar & träffa massa folk, man skaffar sig nya vänner & så får man träffa såna som man bara "känner" via facebook. Alla är så trevliga & ja, jag trivs verkligen på såna ställen. Jag träffade bl.a Jonna som har lundehunden Love & det var konstigt att klappa en lundis igen, var ju lääängesen sist. Jag minns första gången jag träffade Love, jag var sjukt imponerad av hur lydig han var & jag fick då som mål att Magic skulle bli lika lydig när han blev stor (hav var runt 4 månader när vi träffades första gången). Och det blev han, om inte ännu lydigare. Vi pratade lite om hur speciella lundehundarna är & vi båda var helt överens om att leva utan lundehund är inget man vill göra, för har man en gång fastnat för den underbara rasen så är det omöjligt att släppa den. Visst, nu har ju inte jag någon lundis, men vänta ni bara, det kommer så småningsom.  

Idag blir det nog vila, kanske att vi tar en längre promenad ensamma så att Java får röra sig lite lätt, men det blir inget ansträngande. Hon fick ta i en hel del igår & eftersom det hade regnat + regnade under tävlingen så var det väldigt halt, vilket såklart ökar risken för sträckningar. Nu är inte Java ett dugg halt eller så, men jag vill liksom vara på "den säkra sidan".

Imorrn är det ny vecka & då tar vi nya tag, ska försöka få in flera lydnadspass så att vi kommer igång ordentligt med det igen. För nu när agilitytävlingarna tar slut så vill jag ju kunna tävla lydnad istället.  Men, men, det krävs mycket träning innan det blir någon tävling för oss igen, jag vill ju inte gå ut i planen & redan i förväg veta att vi inte har en chans, ånej, jag är alldeles för mycket tävlingsmänniska för det!

Här nedan ser ni banan för sista klassen, det var på hinder nummer 9 som vi diskade oss, vilket alltså var tunneln efter slalom. När ni ser på bilden så förstår ni nog min chock över att hon tog den bortersta tunnelingången när den närmsta var helt solklar...

Igår när jag klippte klorna på Java så råkade jag klippa i en pulpa & det blödde som fan. Jag torkade & torkade blod & sen helt plötsligt så slutade det blöda & så tänkte jag inte mer på det. Senare på kvällen så gick jag ut & tränade lite lydnad/freestyle & då "sprack" pulpan & så blödde det sådär extremt mycket igen.  Så med en halt hund fick jag gå in & tvätta ordentligt, & sen dess går hon med bandage & när vi går ut så får hon dessutom en socka på tassen för att det ska skyddas ordentligt.
Nu är jag (såklart) orolig för att detta ska påverka morgondagens agilitytävling, som jag har längtat så mycket efter! För att vara extra försiktig så kommer hon inte att motioneras nånting idag & så får jag ta bort bandaget imorrn på morgonen & hoppas att pulpan håller hela dagen. Får ta med mig bandage ifall den skulle spricka igen, men det hoppas vi på att den inte gör!

Försöker att tagga inför tävlingen, men ärligt talat går det lite segt.  Kanske beror det på att jag ska åka ensam, det är ju alltid roligare när man är flera stycken som åker tillsammans. Sen så är jag som sagt orolig för Java's klo.

Vi går verkligen mot mörkare & kallare tider, jisses, man fryser ju nästan ihjäl ute! Jag vill ha vår & värme! Tur att man har tävlingar att se fram emot under vintern, för på så sätt går tiden lite fortare iaf.

Nu ska jag lägga mig i soffan & titta på någon film, sådär lagom ansträngande.  

Tänk att denna lilla krabaten gav mitt liv en ny mening.  

Jag är en samlare, oavsett vad det gäller, jag samlar på ALLT! De som känner mig vet det, speciellt när jag flyttar då det är tonvis med saker som jag bara "måste" ha kvar & inte kan slänga. Jag försöker att bättra mig på denna punkt, men det är skitsvårt, varje gång jag rensar så blir jag nästan tårögd & jag kan få riktig ångest av att slänga saker. Ingen som känner likadant kan förstå hur hemskt det är, men detta ska tydligen vara ett typiskt symtom på min Asberger, men ja, jag vet inte riktigt.

Vissa saker är ofarliga att samla på, men så finns det ju de här livsfarliga sakerna. Jag har i flera år sparat på både rakblad & tabletter, jag är som en hamster & lagrar upp förråd med framför allt piller. På nåt sätt känner jag mig "trygg" med att ha dem hemma, men det är bara en falsk trygghet som jag snarare borde se som en fara. Jag har kvar dem ifall att jag mår skitdåligt & därmed behöver dem, men det är ju när jag mår som sämst som jag inte får ha tillgång till dessa förråd! För utan tillgång till rakblad & mediciner så kan jag varken skära mig eller ta en intox.
Nu är det ett par veckor sen jag gav bort mitt sista rakblad till E, det var ett stort steg för mig, min friska sida blev oerhört stolt över att jag vågade lämna bort det, medan min sjuka sida tryggt tänkte att jag kan köpa nya, eller i värsta fall ta en kökskniv. Idag tog jag ETT ÄNNU STÖRRE STEG på vägen att bli frisk & fri, jag gav nämligen bort mitt underbara(?) tablettförråd som jag har kämpat för att få ihop så länge. Det känns tomt, ändå har det bara gått cirka en halvtimme sen E kom & hämtade dem. Nu är det OMÖJLIGT för mig att ta en intox, för jag har inga piller kvar...Bara tanken skrämmer mig, men jag vet att enda sättet för mig att bli frisk & fri är att ta såna här steg, oavsett hur mycket ångest de skapar både när man genomför dem & ett tag efteråt. I slutändan är det värt det, för jag ska ju inte syssla med såna saker längre, för jag ska ju bli frisk, eller hur?

Jag försöker hela tiden att blicka framåt, & till våren får jag min efterlängtade belöning efter att ha varit skadefri (eller rakbladsfri) i 1 år! Jag vet att om jag klarar 1 helt år utan att behöva skära mig så klarar jag mig fan resten av livet! Visst, det kan hända saker längre fram som kan framkalla återfall, men det får jag inte tänka på just nu, utan nu ska jag bara blicka framåt. Jag är stolt över mig själv & ingen kan i dagsläget få mig att se ner på mig, för nu har jag varit duktig & framför allt MODIG!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Annars har det inte hänt så mycket idag, jag & Java har kört lite kondisträning i form av inlines & Java bättrade på sin tid med ännu 1 minut runt ett ställe, iaf första varvet, sen gick hon tillbaka till senaste tiden. Vi körde 3 varv där borta & så sträckan dit & hem & vi fick samma tid som sist - detta trots att vi alltså körde en längre sträcka!  Hon är så duktig min tjej & det är kul att se att träningen ger resultat. Kanske är det dags för hennes matte att också börja träna ordentligt? Eller?  

Sök ingen eld om du glömmer bort glöden
Jag tar strid till döden
Kommer aldrig ge mig, aldrig nånsin ger jag upp nu
Kan du stoppa en vind eller hålla den i handen
Glöden tänder branden
Kommer aldrig ge mig, aldrig nånsin ger jag upp nu
För jag är fri, är fri

Idag har vi tränat apportering inomhus. Jag hittade inte min vanliga apport så vi fick träna med det jag hittade - den stora tjocka apporten & metallapporten (som hon hatar). Hon var jätteduktig med båda apporterna, trots att det var oerhört längesen vi tränade det sist. Med träapporten gjorde vi 2:ans apportmoment, fast med kortare sträcka & lite mer hjälper. Sen fick hon även utföra lite olika trick med apporten i munnen.  Med metallen fick vi gå tillbaka till "titta-på-den-så-får-du-en-godis"-stadiet & till slut så kunde hon göra 2:ans fjärr (på kortare avstånd) med apporten i munnen!  Så himla duktig min tös är, så jävla stolt över henne så ni anar inte.  

Annars har det inte hänt så mycket på hundfronten, eller ja, inte på någon annan front heller. Jag har varit galet trött & sovit mycket, så Java fick en vilodag när det gäller fysträningen, men alla behöver vi vila ibland (även om vissa inte håller med). Igår kväll hade jag ont i halsen & feberkänsla, så jag var övertygad om att jag skulle bli sjuk, men idag (peppar, peppar) har jag inte känt nånting sånt alls. Men å andra sidan har jag som sagt varit otroligt trött så kanske är det kroppens sätt att göra sig av med förkylningen innan den ens har brytit ut, jag vet inte om det är möjligt, men det skulle isf vara svaret på min fråga om varför jag varit så trött hela dagen.

Imorrn blir det nog simning för lilla damen, & eventuellt inlines, är ju så jävla härligt att glida efter henne när hon springer i full fart, finns inte många känslor som slår det. Ni som inte har provat borde verkligen testa det! Allra roligast är det som sagt när hunden verkligen drar en, men visst kan man åka även med en hund som inte drar för fem öre. Magic drog ju absolut ingenting & det var skoj att åka med honom också, men det går ändå inte att jämföra med hur det är att åka med Java, snacka frihet där!