Den här dagen har spenderats inomhus, jag har fixat med en hel del bilder från helgens freestyletävling så de finns nu i galleriet. När jag sedan skulle ut på en inlinestur med Java så började det ju såklart ösregna, så det var bara att ställa in dagens motion...Det är ju fullkomligt LIVSFARLIGT att åka inlines när det är blött, det blir ju så jävla halt, & tänk då att åka efter en speedad & helt galen Java på halt underlag, nej ni, jag vågar inte riskera livet idag.

Vi har tränat lite smått här inne, jag försöker lära henne att stegra & gå runt mig på bakbenen, kan väl säga att det går sådär, hon har tappat balansen & de musklerna hon använder när hon står på två ben i samband med att hon var sjuk så länge. Men jag har iaf en idé om HUR jag ska lära henne det, sen om det lyckas eller inte återstår att se, men jag ska verkligen försöka orka med flera träningspass om dagen.

I övrigt har det varit en ganska tuff dag, en nära vän till mig mår väldigt dåligt & jag känner att jag inte kan hjälpa honom så mycket som jag vill, vi bor en bit ifrån varandra, hade han bott här i stan så hade jag inte tvekat utan åkt dit direkt, men nu är det inte riktigt lika lätt. Jag lyckades övertala honom att ringa till psykakuten, men där fick han bara prata med en sur kärring som jag har lust att slå nåt hårt i huvudet på för man säger fan inte så som hon sa till honom! Han samlade mod till sig & ringde & så får han bara skit tillbaka, men det är väl synd att säga att jag är förvånad, ni alla vet ju hur vården har fungerat (eller inte fungerat) för mig. Så jag tänker mycket på honom, vill inte förlora honom då han betyder mycket för mig!

Kan berätta för er att jag nu har lyckats lämna bort mitt rakblad, så nu har jag inte längre tillgång till något, vilket känns tryggt & skrämmande på samma gång. Ångesten har varit grym under dagen p.g.a detta, men nu börjar det kännas lite lättare igen. Jag föll några meter idag, men lyckades resa mig upp igen, så jag är stolt över mig själv. Det gäller "bara" att fokusera på rätt saker, men det är s oerhört svårt när man bara hör "skada-dig-själv-rösten" i huvudet. Jag har t.o.m längtat efter ännu en intox!! Hur sjukt är inte det, hur i helvete kan jag ens tänka tanken att göra om samma sak som kunde ha kostat mig livet senast?! Jag förstår mig verkligen inte på mig själv.

När det gäller måndagens möte med mina samtalskontakter & hon från Försäkringskassan så har det "löst" sig. Elina är superdupersnäll som följer med mig dit & dessutom är med på mötet! Så jag slipper känna att det är jag ensam mot 3 stycken andra, för nu kommer jag att ha Elina vid min sida. Så med andra ord är jag inte fullt lika orolig för hur jag ska lyckas ta mig dit, vilket känns oerhört skönt.

Nej, nu blir det ett litet trickpass med späckisen!

There will be no fade out
This is not the end
I'm down now
But I'll be standing tall again
Times are hard but
I was built tough
I'm gonna show you all what I'm made of