Hur komplicerade är inte dem? Eller är det bara jag som har problem med dem? Så länge jag kan minnas har jag haft olika svårt för relationer, allt från inom familjen till vänner & bekanta. Jag har väldigt få nära vänner, men de jag har betyder massor för mig & jag hoppas att de alltid kommer att finnas kvar vid min sida. Jag är också oerhört känslig när det gäller förluster, som när nån sviker & lämnar en ensam, eller när nån t.o.m dör. Jag kan verkligen falla & slå mig ordentligt när något sånt inträffar, visst, alla blir väl ledsna, men för mig går det liksom ett steg längre. Jag har fått höra att båda dessa saker är typiska symtom på mina diagnoser (borderline & asberger), men på nåt sätt har jag ändå svårt att acceptera att jag har dem. Hur som helst så hoppas jag att jag en dag ska bli bättre på att vårda mina relationer, både dem nära & dem längre bort.

Om man bortser från dessa tankar som snurrar på ganska friskt så har dagen varit hyfsat lugn. Java har fått motionera ordentligt & så har jag varit på möte. Inte så mycket märkvärdigt utan mest vardagliga saker. Jo, vi har ju tränat vidare på "back upp" & fjärrens "stå" & träningen går framåt, hon börjar förstå vad jag är ute efter & hennes engagemang är det inget fel på! Jisses, hon ger allt & är jag inte snabb nog att ge ett nytt kommando så kör hon en vända med de hon kommer på, haha. Ett av hennes favorittrick är helt klart "puss", men ibland så knockar hon en så det gäller att vara med.  Hon är helt underbar att träna med, oavsett vad vi än tränar & jag älskar henne verkligen.

Resten av kvällen kommer att spenderas med tv:n, som vanligt på tisdagar. Hur morgondagen kommer att se ut vet jag inte än, eller jo, bilen ska på besiktning & så har jag ett möte, men annars vet jag inte alls vad jag ska hitta på. Nån som har något bra tips? Jag tycker att det är så svårt att komma på nånting nytt varje dag, så det blir lätt att man kör samma sak varje dag ett tag & till slut så tröttnar jag på det, Java däremot tröttnar nog aldrig på nåt, utan allt man gör är störtroligt! Tänk om jag också kunde vara så lättroad. 

Jag kommer alltid att älska dig.

Idag blev det ÄNTLIGEN en inlinestur!  Marken hade torkat rätt så okej så jag bestämde mig för att utmana ödet & ta en tur, & det var underbart. Java var supertaggad i början & skällde mer än hon sprang, haha. Vi körde vanliga rundan, 3 varv & vi mötte massa folk, vissa flera gånger, & andra bara ett av varven. När vi kom första gången förbi ett par som var ute & gick med sina stavar så tittade de chockat på oss, andra gången vi kom så skrattade de & tredje gången så applåderade dem.  En annan som var ute med sin hund mötte jag de två sista varven & när vi kom för andra gången så sa hon "det var väldigt vad fort den springer", ändå gick det saktare än nånsin idag, vilket dels beror på att jag inte vågade pressa henne fullt ut p.g.a halkrisken (massa löv mitt i svängarna) & dels så orkade inte Java dra på lika mycket som hon brukar, med andra ord så har hennes kondis försämrats sen sist. Men, men, det är bara att ta nya tag, snart kommer vi inte att kunna åka inlines så då gäller det att hitta nåt annat roligt (!) sätt att motionera på. Exakt vad det blir återstår att se.

Vi har även varit på DjurMagasinet där jag köpte en gris (som ni ser på bilden ovan) & jag kan säga att Java ÄLSKAR den! Hon hade redan en likadan, men den grymtade inte längre, men det gör den här nya & ja, hon har fullt upp med den nu.  Passade även på att väga henne & döm av min förvåning när jag såg att vågen visade på 16,6 kg!!  Hur gick det till?! Hon är ju inte alls lika slimmad som hon har varit, men det kanske helt enkelt är så att hon har tappat muskler & gått upp fett, för muskler väger ju mer än fett, eller? Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.

Imorrn på förmiddagen väntar en långpromenad tillsammans med Viktoria & Julia, så Java får träffa sin nya polare Atlas än en gång & sen kommer ju Julia att ha med sig sin hund. Detta blir första gången jag träffar Julia & hennes hund (som jag tror är en golden), så det ska bli riktigt skoj, man kan ju aldrig få för många promenadkompisar.  Plus att Java saknar att inte ha någon annan hund att leka med, så när vi går själva så får hon ju inte ut lika mycket av promenaden som när nån annan hund är med. Så det är bara att njuta av sällskapet, vilket vi gör båda två!

Idag har vi ägnat oss åt en liten annorlunda apporteringsträning! Java har blivit riktigt duktig på att apportera (eller rättare sagt hålla i) olika saker, det finns ingenting som är omöjligt, det krävs bara lite olika mycket träning.  Här nedan kan ni se kort på de saker hon har fått hålla i idag:

1: Brago-paket
2: Digestive-choklad
3: Tv-dosan
4: Skruvmejsel
5: Skinka!!! (Kan ju avslöja att hon åt upp ett x antal såna innan det funkade.  )
6: Medicinförpackning
7: Mjölkpaket
8: Metallapporten
9: Morot
10: Vattenpistol

Bara fantasin sätter gränser!  

En annan sak vi tränar varje dag är "back upp" & idag lyckades hon för första gången backa upp i min säng med bakdelen!  Lilla damen börjar med andra ord hitta tekniken & kan styra bakdelen. Jag hoppas att denna träningen ska få henne mer medveten om att hon faktiskt har en bakdel också, haha, samt att den tränar upp lite muskler som hon vanligtvis inte använder. Även träningen av rörselen "vänd" tränar bakdelskontroll, så snart borde poletten ramla ner tycker man.  

Resten av dagen blir lugn för Javas del, själv ska jag på hockey om ett par timmar & denna gången ska jag INTE glömma att plocka bort ALLT ätbart! För den glupska lilla fröken ska inte få festa loss direkt hon blir ensam, nån måtta får det ju vara.  

Dagens hemliga uppdrag var en lydnadstävling, jag valde att inte "gå ut" med det i hopp om att minska pressen på mig själv, men nja, det gick sådär.  Jag var nervös, men bestämde mig för att ta det lugnt & få damen att fokusera från start, vilket gick strålande! Jag värmde upp henne på ett nytt sätt & gick samlat & fokuserad ut på planen & då var hon liksom med från början.  Trots att det regnade konstant så kämpade hon på, lite seg med att sätta sig, men jag måste erkänna - jag sätter mig helst inte heller i vattenpölar!  Domaren kom fram efteråt & berömde mig & Java, han sa att det var en riktigt bra hund jag har & jag kan ju inte göra annat än att hålla med honom, haha. ÄNTLIGEN kunde jag berömma damen på planen utan att hon blev låg av det, hon tog istället åt sig av berömmet & det ni, det brukar inte hända på tävlingar! Det har ju börjat lossnat för oss i freestylen & nu börjar jag få samma känsla även i lydnaden, i agilityn har vi alltid haft det.  Jag tror att det dels har med hennes mognad att göra, men också att vi får mer tävlingsrutin & hittar rätt knappar. Så framtiden ser riktigt ljus ut för oss!

Så mycket mer än så händer inte idag, vi har fullt upp med att torka efter att ha varit ute i regnet hela dagen, eller iaf Java, jag hade ju regnkläder på mig.  Så man kan slöa resten av dagen utan att få dåligt samvete - precis så det ska vara!  

Visst saknar jag Stjärnan, oerhört mycket, men jag känner mig ändå nöjd med mitt beslut. Jag kommer aldrig att sluta älska guldponnyn, även om våra vägar skils åt. Alla fina minnen vi har tillsammans, finns ingen som han, ingen kommer nånsin att kunna ta hans plats i mitt hjärta, han kommer alltid att finnas inom mig.  Snart måste jag åka till KRK & hälsa på honom, medan han fortfarande finns kvar där.

Annars då? Jo, idag har jag cyklat en sväng med bruden så att hon fick springa lite, inte sådär jättelångt då mina krafter var som bortblåsta, men hon verkade nöjd ändå. Jag saknar redan nu att inte kunna åka inlines, funderar på att trotsa förnuftet & ta en tur nån dag, fast det blir ju med livet som insats, men det kanske det är värt? Bortsett från cykelturen så har vi kört några trickpass inomhus, hon börjar nu fatta vad "vänd" går ut på, men jag kan tänka mig att hon har VÄLDIGT MÅNGA blåmärken på bakdelen då hon slår i dörrkarmar & skåp, för heter man Java så ska allt ske med fart! Att kombinera fart med noll bakdelskontroll är inte så smart, men hej, vi pratar om Java nu.  Hon försöker iaf, hon gör sitt bästa & det är huvudsaken!

Imorrn drar vi på hemligt uppdrag, ska bli spännande, det kan sluta precis hur som helst! Några vet redan vad det gäller, så jag ber er att hålla tyst om det. Jag hoppas att jag kommer att kunna känna mig nöjd efteråt, men det återstår att se.

Nu ska jag leta fram en bra film & lägga mig i soffan tillsammans med julmusten.  

Igår gick vi en 2-timmars-promenad i skogen tillsammans med Viktoria & Atlas. Java & Atlas fann varandra direkt & de lekte mycket under promenaden, så Java var helt klart nöjd!  Att man själv blev genomblöt är en annan sak, för vad gör man inte för att behaga sin dyrbaraste skatt?

Idag är jag helt ur form, vilket troligtvis beror på gårdagens kraftansträning, det är så fruktansvärt frustrerande att vara såhär kraft- & orkeslös. Det finns så mycket jag skulle vilja orka, men jag måste ta det lugnt när kroppen säger ifrån, vilket den verkligen har gjort idag. Jag har sovit massor, men känner mig fortfarande trött.  Det här är en sån dag då man önskar att Java var hos nån annan så att man hade kunnat legat i sängen hela dagen...Men, men, finns inte så mycket mer att göra än att acceptera läget & ta det lugnt idag, trots att Java tycker det är pesten.

Ett litet träningspass har jag dock orkat med här hemma & jag har nu påbörjat träningen av "back upp", ett klurigt trick om ni frågar damen.  Det tog ett tag för henne att förstå att man faktiskt kan backa även om det är en kant bakom. Hon tycker att det är så himla skoj att träna så hon ger verkligen gärnet! Många gånger hinner man inte alls med, för det tar en liten stund att återhämta sig mellan skratten.  Min lilla prinsessa, världens bästa lyckopiller! <3

Nej, dags att göra sig iordning för att handla, ett nödvändigt ont.

Ja, nu får det vara slut med fett! Java MÅSTE gå ner i vikt, & allra helst på en gång! Hon äter precis ALLT som kommer i hennes väg & just nu går hon på helt fel foder, så här måste en förändring ske! Vi startar imorrn, på nåt sätt ska jag lyckas väga tjockisen & sen så ska hon motioneras mer, testa att stödmata henne med morötter, sen är det "bara" att hitta rätt foder. Innan hon kastrerades vägde hon strax under 17 kg, nu tror jag att hon ligger nånstans runt 20 kg...! Och ja, ni hör ju själva, detta är inte helt okej, inte okej alls faktiskt.

Om man bortser från hennes vikt, ja, då finns det en vild, otroligt charmig liten brud som mer än gärna hittar på saker. Jag tog med henne på en liten cykeltur förut & hon sprang jättefint bredvid cykeln hela tiden, lös såklart (för att cykla med kopplad hund är ju livsfarligt, om ni minns!) & medan jag var inne på apoteket & fixade ny medicin till mig så fick hon köra platsliggning med dold förare.  Jag såg henne genom fönstret hela tiden, men hon såg inte mig.  Jättebra att köra med olika störningar, för det var folk som gick förbi henne flera gånger, ibland gick de riktigt nära t.o.m, men hon låg kvar stilla & snällt. Allra helst skulle jag vilja ha med att hon ligger med hakan i backen, men så långt har vi inte kommit än, tyvärr. Men det ska väl inte vara helt omöjligt?  

Annars då? Jo, jag var på avdelningen på utskrivningssamtal & numera är jag alltså FRI igen!!!  Nu gäller det bara att anpassa sig till ett liv helt i frihet & jag ska ta med mig läkarens råd om att ta det lugnt, & att vila mycket. Han tyckte att jag skulle skita i vad alla andra tycker, tänker & ska göra, blir jag trött så ska jag inte pressa mig själv utan tillåta mig att vila. Detta är ju något som kan bli väldigt spännande, jag brukar inte lyssna på mig själv, men nån gång måste ju förändringen ske, inte sant?

Så imorrn väntar massa saker i vårt nya liv, men innan dess så blir det att kura ihop sig i soffan & kolla på Ceasar Millan & efter det väntar min underbara säng!  

Idag har jag fått nattpermiss, vilket känns otroligt skönt & tänk, imorrn ska jag tillbaka till avdelningen av UTSKRIVNINGSSAMTAL & efter det är jag alltså helt FRI igen!!!  Friheten är helt klart underskattad, ni som aldrig har varit inlåsta kan inte förstå, men det är hemskt.
Fast det är inte bara positivt just nu, visst mår jag bra & längtar efter att bli fri, men det är oerhört krävande att anpassa sig till ett liv utanför psykets väggar. Man blir så jävla hospitalierad & när man väl blir fri & utsätts för massa intryck så blir man helt slut & måste lägga sig & vila flera gånger om dagen för att orka. Jag måste helt klart jobba på denna punkten, lära mig att lyssna på både kropp & knopp & lägga mig när jag blir för trött. Jag får inte ha bråttom att bli helt anpassad till verkligheten igen, utan jag måste tillåta att det får ta tid.

Veckans planer existerar knappt, jag ska fortsätta träna de nya tricken med Java & jag hoppas att vi snart ska kunna prova dem ute, men först måste de sitta bättre inomhus. Man får liksom dela upp det slutliga målet i olika delmål, något jag kan göra när det gäller Java, men inte mig själv. Tänk hur konstigt det kan vara!  

Nej, om man skulle ta nattkissen med Java, för ja, jag är så trött att jag snart ska gå & lägga mig. Jag hoppas att jag ska få tillbaka mina krafter inom en snar framtid, för jag måste ju börja motionera Java som tusan nu & det blir svårt att göra när man är orkeslös...