Visst saknar jag Stjärnan, oerhört mycket, men jag känner mig ändå nöjd med mitt beslut. Jag kommer aldrig att sluta älska guldponnyn, även om våra vägar skils åt. Alla fina minnen vi har tillsammans, finns ingen som han, ingen kommer nånsin att kunna ta hans plats i mitt hjärta, han kommer alltid att finnas inom mig.  Snart måste jag åka till KRK & hälsa på honom, medan han fortfarande finns kvar där.

Annars då? Jo, idag har jag cyklat en sväng med bruden så att hon fick springa lite, inte sådär jättelångt då mina krafter var som bortblåsta, men hon verkade nöjd ändå. Jag saknar redan nu att inte kunna åka inlines, funderar på att trotsa förnuftet & ta en tur nån dag, fast det blir ju med livet som insats, men det kanske det är värt? Bortsett från cykelturen så har vi kört några trickpass inomhus, hon börjar nu fatta vad "vänd" går ut på, men jag kan tänka mig att hon har VÄLDIGT MÅNGA blåmärken på bakdelen då hon slår i dörrkarmar & skåp, för heter man Java så ska allt ske med fart! Att kombinera fart med noll bakdelskontroll är inte så smart, men hej, vi pratar om Java nu.  Hon försöker iaf, hon gör sitt bästa & det är huvudsaken!

Imorrn drar vi på hemligt uppdrag, ska bli spännande, det kan sluta precis hur som helst! Några vet redan vad det gäller, så jag ber er att hålla tyst om det. Jag hoppas att jag kommer att kunna känna mig nöjd efteråt, men det återstår att se.

Nu ska jag leta fram en bra film & lägga mig i soffan tillsammans med julmusten.