Jag hade hoppats på att denna veckan skulle bli betydligt bättre än den förra, men den här dagen har bara varit kaos.  Skulle ha uppskattat om man kunde börja om dagen från början & då försöka göra den bättre, men, men, jag kan ju bara drömma vidare om det.

Under dagens promenad så fick vi med oss Twixie då hon behövde passning ett par timmar. I början av turen gick det bra, lite mycket att hålla reda på 3 hundar, hur orkar folk med det dagligen?!  Men iaf, i skogen så sprang de lösa & skötte sig helt okej, men sen när vi kom ut på cykelvägen så vet jag inte vad som hände, men alla vägrade att lyssna. Jag bestämde mig för att koppla Bira då hon fullständigt sket i vad jag sa & medans jag var fullt upptagen med att prata allvar med schäfern så försvann den lilla blandrasen...Sen såg jag henne LÅNGT borta & började ropa på henne, men nej, hon sket fullständigt i att jag skrek allt vad jag hade! Jag såg framför mig hur hon blev påkörd & undrade hur fan jag skulle kunna ringa till hennes ägare & säga "Twixie har blivit påkörd". Jag gick så fort jag kunde efter henne, men hon fortsatte bara att springa rakt mot bilvägen. Till slut vände hon & kom tillbaka, tack & lov, & när hon hade kommit ända fram så blev jag oerhört lättad & sen fick även hon gå i koppel resten av promenaden.
Damerna ville inte alls gå i koppel, de drog åt olika håll & till slut tappade jag humöret helt & hållet. Jag vet inte hur många gånger jag brottade ner Bira & skällde ut Twixie, jisses. Och Java då? Jo, hon tycker ju inte alls om när jag blir arg så hon gick bakom mig hela tiden, allt för att undvika att jag skulle bli arg på henne. Till slut skärpte damerna i koppel till sig & kunde gå riktigt fint!  Så den jobbiga promenaden slutade iaf bra.

När vi hade kommit in så var de lugna & fina, & det är de än (fast nu har Twixie åkt hem). Imorse däremot kunde jag ha skjutit Bira, eller möjligtvis mig själv, för jävlar vad jobbig hon var! När jag pratade i telefonen så gick hon runt & skällde för ingenting & jag försökte verkligen få tyst på henne, men det var fan omöjligt! Så hela dagen har liksom varit jobbig, därför tappade jag humöret på promenaden.

Nu känns allt betydligt bättre, är fortfarande väldigt lättirriterad, men det blir som sagt bättre & bättre ju längre tiden går. Man kan ju inte ha bra dagar jämt, vissa dagar är såhär, men det är så jävla jobbigt att genomlida dem.

Imorrn startar dagen med ett besök på djursjukhuset. Det finns ju betydligt roligare saker att lägga pengarna på, men vad gör man inte för de man älskar mest? Jag misstänker ju att Java har dragit på sig en urinvägsinfektion eftersom hon visar samma symtom som hon gjort dem tidigare gångerna hon har haft det.  Nu var det ju ett tag sen vi var på djursjukhuset, men det är inge roligt att åka dit ändå, dels så är det påfrestande för ens psyke & dels så blir det alltid så dyrt. Men som sagt, har man djur så har man ibland inte så mycket att välja på.

Det är mycket tankar & känslor som bubblar inombords, tänk vad skönt det skulle vara om man hade en knapp man kunde trycka på & så stannade alla tankar & känslor av en stund, rena drömmen ju! Men istället för att trycka på den magiska knappen så får jag fortsätta att sortera & hantera allt själv.