Nu var det ett tag sen jag skrev nåt om mina fysiska problem, bortdommningarna, men det betyder inte att de inte finns kvar.  Jag har pratat med olika läkare om det & ingen har nån aning om vad det kan vara för fel. Läkaren på vårdcentralen tror att det är biverkningar från mina mediciner, & läkaren på psyk säger att det inte är biverkningar utan att det måste vara något kroppsligt fel. Båda skickar mig vidare till varandra & så mycket mer än så har inte hänt. Därför bestämde jag mig för att ta saken i egna händer.

Under nästan 1 vecka har jag nu varit HELT MEDICINFRI, inte ett enda litet piller har ja tagit, & hur tror ni att det är med bortdomningarna? Jo, de är kvar, så nu kan jag med säkerhet säga att det INTE handlar om några biverkningar från medicinerna! Detta har ju medfört att mitt psykiska mående inte direkt har varit på topp under veckan, utan jag har haft det riktigt kämpigt, helt orkeslös & omotiverad till ALLTING, men jag har ändå tagit mig igenom tiden utan att göra nånting dumt. Så även om det kostade en del för min del så var det helt klart värt att genomföra det, det känns som om det var det enda sättet att säkert få veta om det är medicinernas fel eller inte. Och nu när jag som sagt vet att det inte är det så ska det bli skönt att gå tillbaka till medicinerna igen, så nästa vecka kommer med största säkerhet att bli bättre!

På måndag har jag telefontid med min läkare på vårdcentralen & det ska bli intressant att höra vad hon har att säga nu när det är bevisat att det inte beror på medicinerna. Kanske blir det ännu en remiss skriven till neurologen? Fast de har ju redan sagt att de inte heller har en aning om vad det kan vara för fel...

I väntan på den telefontiden så har jag skrivit in till 1177.se & kort beskrivit mina symtom & idag fick jag detta svar:

Svar

Hej!

Jag beklagar att du blivit skickad mellan olika läkare och att ingen av dem tagit på sig ansvaret för att hjälpa dig.

Jag förstår att du undrar vad som är orsaken till dina besvär. Jag har inte träffat dig och undersökt dig och kan tyvärr inte avgöra detta, men jag ska skriva ner mina tankar om det du berättar i din fråga. Jag ska också ge förslag på vart du bör vända dig.

Jag vet inte vilka undersökningar som du fått göra, men om du kom till mig på min mottagning skulle jag i första hand utesluta vissa vanliga sjukdomar som orsak till dina besvär. Jag skulle nog kolla om du hade blodbrist genom att ta blodprov och undersöka hjärta och lungor.

Om alla undersökningar är normala vore det bra om man kunde undersöka dig just i det ögonblick du får besvären. Framför allt för att utesluta att hjärtat funkar som det ska. Att kroppen domnar vid ansträngning beror oftast på att hjärtat inte orkar pumpa runt tillräckligt mycket blod och syre. Om man anstränger sig mer än vad kroppen klarar av är det normalt att kroppen känns bortdomnad.

För att undersöka hur ditt hjärta fungerar när du anstränger dig, och för att se vad som händer när kroppen domnar, skulle man kunna göra ett så kallat arbetsprov. På länken nedanför kan du läsa om hur ett arbetsprov går till.

Mitt råd är att du vänder dig till en allmänläkare på vårdcentralen för att få en bedömning av dina besvär. Du får gärna visa detta svar. Fördelen med att vända sig till en allmänläkare är att läkaren är van att bedöma alla typer av besvär, oavsett om det är hjärtat eller något annat som är problemet.

Med vänlig hälsning

Rikard Viberg
Läkare, specialist i allmänmedicin

Det svaret blev jag både glad & jätterädd över att få! Glad för att nån läkare äntligen tänker på nånting annat än psyket (för ja, jag är HELT SÄKER på att bortdomningarna INTE har med mitt psykiska mående att göra!), men att läsa att man kanske har hjärtfel...Ja, det är minst sagt skrämmande!  
Nu behöver det ju verkligen inte vara så illa, men av det han skrev så låter det ju som det. Alla provtagningar & undersökningar ser normala ut, men nånting är ju helt klart fel.

Så på måndag när jag pratar med min läkare så ska jag berätta detta & be om att få göra ett arbetsprov. Jag ska fan gå till botten med det här, jag vill ha ett normalt liv igen! Vissa dagar (när jag inte gör nånting) känner jag ingenting alls & det är så skönt - så vill jag ha det varje dag! Fast kunna röra på mig såklart. Det måste ju finnas nåt sätt för mig att få ett bra liv igen, ett aktivt liv utan att hela tiden behöva riskera att falla ihop.

Sen tänker jag mycket på ANLEDNINGEN till att jag har fått dessa problem, än så länge kan jag ju bara spekulera om det, men jag har ju hela tiden misstänkt att det är till följd av alla överdoser jag har tagit. Med tanke på hur allvarliga många av dem har varit så är det nästan konstigt om kroppen INTE har tagit någon skada av dem. Och har jag rätt angående detta, att det beror på överdoserna, ja, då får jag ju egentligen bara skylla mig själv.  För det är ju ingen annan som har tvingat mig att svälja alla dessa piller, utan det är min psykiska sjukdom som har gjort det & den är ju (än så länge) en del av mig.
Men har jag rätt så innebär ju också det att kroppen för alltid är skadad, & frågan är då; kommer jag nånsin att kunna leva ett normalt liv? Eller kommer mitt liv att se ut som det gör nu?

Jag har pratat med läkaren på vårdcentralen om mina misstankar att det beror på överdoserna, men hon trodde inte det. Hon sa att om det var någon hjärnskada så skulle den ha uppkommit DIREKT efter överdosen & inte gått över. Men då pratar vi ju om hjärnfel & inte hjärtfel...

Ja, jag vet inte, som sagt, än så länge så kan jag bara spekulera i allting, & tro mig när jag säger att jag verkligen gör det! Min hjärna går fan på högvarv & jag vill bara att det ska bli måndag så att jag får prata med min läkare & förhoppningsvis få lite fler svar.