Nu är det några dagar sen jag skrev sist, anledningen till det lilla "uppehållet" är helt enkelt att jag inte har tagit mig tid. Men jag tänkte köra en kort uppdatering nu.

Igår tävlade jag & Java lydnad igen, något jag inte alls var taggad inför. Jag hade allvarliga tankar på att skita i tävlingen, så oladdad var jag. Nathalie skulle också vara med, så på lördagen träffades iv & tränade lite, & Java gick SKITBRA! Så jag bestämde mig för att åka iväg på tävlingen iaf, & det är jag glad över nu i efterhand.

Vi var på tävlingsplatsen i god tid, gick en sväng med hundarna & förberedde oss mentalt. I lottningen drog jag såklart sista numret, som alltid. Vi var bara 6 stycken i klassen, men det var ändå uppdelat i 2 platsliggningar. För första gången på väldigt länge så la sig Java ner FÖRSTA gången jag sa ligg, det brukar inte hända! Men vi tränade iofs inte på så mycket annat precis innan vi skulle gå in.  Hon låg så fint så under hela platsen, så det kändes jättebra.
När vi sen skulle köra alla andra momenten så försökte jag peppa henne innan, för att få fart & rätt attityd i henne, men direkt vi kom in så blev hon sådär låg & osäker igen.  Så det fria följet gick inte alls bra & en del av mig ville bryta, men jag bestämde mig för att fortsätta ändå, Mellan varje moment försökte jag "leka upp" henne, & hon svarade allt bättre på det. När det var dags för inkallningen så blev hon sådär fantastisk & gjorde momenten klockrent = 10!! Efter det var hon med & försökte göra sitt bästa & jag fick en helt annan känsla, eller rättare sagt, VI fick en helt annan känsla. Resten av momenten är jag nöjd med, vissa kunde hon ha gjort lite bättre, som fjärren, men jag är ändå jättenöjd med henne, för KÄNSLAN betyder så mycket!
Poängen vi lyckades skrapa ihop blev 170 & därmed ännu ett 1:a pris!!  Så nu har vi bara ett enda kvar tills vi har titeln LP2. Och det kommer vi att försöka med i Grums i början av Mars.

Idag var första dagen jag testade att ha min nya daghund, en schäfertik på 2,5 år som heter Bira. Jag & Java har träffat henne & hennes husse en gång tidigare & då lekte brudarna jättebra. Men idag har det sett lite annorlunda ut. Stackars Bira, som varken känner mig eller Java, var ganska stressad till en början & Java hade svårt att hantera det. Ute gick det bra, men inomhus var det jobbigare. I slutet av dagen "rök de ihop", de har inte gjort upp vem som bestämmer än, så jag tror det berodde på det plus stressen från Bira. De slutade dock "bråka" direkt jag sa till dem, så det var absolut ingen fara. Alltså, att säga att de bråkade är att ta i, men de hade lite olika åsikter.
Jag vet sen tidigare att det är jobbigt i början med en ny daghund, eftersom vi inte känner varandra, men det brukar bli bättre efter några dagar, kanske ett par veckor. Så jag ska fortsätta ha Bira & så får vi se hur det utvecklas.

Ända sen Bira åkte hem så har Java varit helt slut, haha, det tog verkligen på hennes krafter att hålla koll på en annan hund flera timmar.

Det har varit en helt okej födelsedag idag, jag hade ett jobbigt läkarmöte i stan, men jag tog igenom mig det också.

Imorrn har jag ett annat möte i stan & efter det tänkte jag ta en lite längre promenad med brudarna. Vart jag ska gå har jag inte bestämt än, men det visar sig.  

Eftersom jag nu måste skicka in en ny ansökan till Försäkringskassan om förlängd aktivitetsersättning så innebär det att jag måste samla alla mina journaler från olika avdelningar, välja ut de "viktigaste" sidorna, kopiera, & sen skicka in. Det är med högst blandade känslor jag läser igenom vad som har hänt, det väcker oerhört mycket minnen till liv, såna minnen som man bara vill glömma. Men jag MÅSTE göra det här, annars får jag verkligen ingen förlängd aktivitetsersättning från FK & jag är fortfarande inte stark nog att klara av att söka arbete/jobba/plugga, utan jag behöver MER TID.

Tänkte dela med mig av några journalanteckningar från vårdcentralen, den journalen fick jag hem idag & det gjorde ONT att läsa den. Jag har svårt för att förstå att allt som står där faktiskt har hänt, allt känns som ett dåligt skämt, samtidigt som det är oerhört smärtsamt.

Det är på "egen risk" ni läser detta, jag har inte förfinat det ett dugg, utan det är den brutala sanningen.

Det som står i fet stil har jag skrivit av ordagrant från journalen. Det i vanlig stil är mina egna kommentarer.

"Magerlagd, vägrar kommunicera från början."

Testa själv att vända in & ut på dig själv för en helt främmande människa när du redan mår så dåligt att du har skadat dig ordentligt.

"Malin remitteras tillbaka till psykiatrikliniken. Under tiden som remissen skrivs & telefonkontakt försöker upprättas med psykiatrikliniken avviker hon."

Japp, inte helt oväntat. Säger nån till mig att jag måste stanna för att jag ska bli inlagd så är det klart som fan att jag drar vid första bästa tillfälle!

Båda de styckena ovan kommer från anteckningar som gjordes den 9 Februari 2012, DAGEN EFTER ATT JAG BLIVIT BÄLTAD FÖR FÖRSTA GÅNGEN! Jag var LIVRÄDD för alla sjukpersonal, utom undersköterskan som var med, för henne litade jag på. Ju mer jag tvekade på att våga säga nåt, desto mer försökte de pressa ur mig & då reagerar jag såklart med försvar - bli så tyst som möjligt. När de sedan hotade med inläggning så fick jag panik, allt jag såg framför mig var bältessängen, så det var därför jag stack så fort jag fick chansen!

"Går inte att kommunicera med pat under suturering & inte innan eller strax efter heller. Efter en stund börjar hon svara på frågor men väldigt långsamt med latens. Man får ingen som helst uppfattning om hennes emotionella status förutom att hon mår dåligt. Verkar ha en hög ångestnivå. Säger att hon kan äta 6-7 Stesolid 10 mg på kvällarna men att det inte hjälper. Man får dra ur henne information. Ger ingen information som kan underlätta bedömning av suicidrisk, självskaderisk. Uppenbarligen är det helt nyckfullt & okontrollerat. Pat har dessutom eskalerat sitt självförstörande beteende genom att skära sig på en helt ny lokal som kommer att ge ett fult ärr. Djupare & värre än de tidigare jag har sett på henne. Pat har ju skurit sig oräkneliga gånger, se journal ovan. Undertecknad bedömer att det finns en verklig risk att pat gör något radikalt självdestruktivt som kan kosta henne livet. Bedömer att hennes ångestnivå har eskalerat så att den i kombination med hennes personlighetsstörning är att likställa med allvarlig psykiskt störning. Hon har ingen kontroll över sitt beteende. Vården kan inte ske poliklin nu. Pat tackar också nej till erbjudande om att åka till psykklinik eller psykakuten. Vill inte bli inlagd. Skriver därför LPT enl § 4. Diskuterar med psykjour. Får poliseskort härifrån."

Blev väckt av min lillebrorsa som frågade om jag inte skulle gå upp snart, jag frågade honom då vad klockan var & han svarade halv fem. Jo, tjena du tänkte jag & kollade därför på klockan jag har bredvid sängen, & döm av min förvåning när den står på 16:32!!!  Så jag gick upp då & åt frukost, tänkte att jag skulle hålla mig uppe till iaf klockan nio innan jag fick lägga mig igen, men riktigt så blev det visst inte...  Efter frukosten så gick jag in till min lillebrorsa & la mig i hans säng & somnade.  Haha, så bra gick det att hålla sig vaken! När klockan var strax efter åtta så förflyttade jag mig till min säng igen & somnade om så fint så.  

Och nu sitter jag här, med känslan av att det borde vara onsdag, haha. Inte lätt när man mer eller mindre hoppar över en dag sådär. Jag måste verkligen ha haft mycket sömn att ta igen då jag har sovit ganska dåligt iom hostan. Men nu har jag sovit ikapp!  

Jo, förkylningen börjar ÄNTLIGEN släppa taget, halsen är nästan helt bra, hostan har minskat radikalt, febern är borta & den snoriga näsan torkar allt mer.  Det lär nog ta ett par dagar till innan jag har fått tillbaka krafterna, men det är skönt att det äntligen går åt rätt håll!

Nu är det fan inte roligt längre! Jag har varit sjuk i 8 dagar & inte fan blir det bättre.  Lydnadstävlingen på söndag närmar sig med stormsteg & jag har inte ens damen hemma för att kunna träna. För idag fick hon åka hem till Allex där hon ska vara några dagar eftersom jag är för sjuk för att ta hand om henne just nu.  Prinsessan har skött sig mer än perfekt denna veckan, men jag tycker synd om henne, därför fick hon åka iväg. Jag testade faktiskt att träna lite inomhus med henne härom dagen, men det slutade bara med att rösten, halsen & hostan blev sju resor värre...

Så medan Java är borta så kurerar jag mig med Ipren, halstabletter, hostmedicin & nässpray. Roligare saker har jag ju haft för mig om jag uttrycker det så. Men undertempen har försvunnit, istället så ligger jag på gränsen till feber om jag inte tar Ipren med jämna mellanrum. Det var fan längesen jag var såhär sjuk fysiskt & just nu tvivlar jag på att jag nånsin kommer att bli frisk.  Det känns liksom inte som att det är möjligt.

Till veckan väntar förändringar & förhoppningsvis kan dessa göra livet ännu bättre!  Jag startar redan på måndag, på min 26-årsdag, då är det läkarbesök på psyk som jag hoppas på ska leda till ny sömnmedicin (så att jag får ordning på sömnen igen) & nytt intyg som kan hjälpa mig framöver.
På onsdag ska jag till sjukgymnasten för utredning av mina bortdomningar & här har jag verkligen höga förhoppningar! Bortdomningarna försvann när jag slutade med sömnmedicinen, men i samband med att jag blev sjuk så kom de jävlarna tillbaka.  Och nu händer det löjligt ofta, så jag hoppas verkligen att sjukgymnasten kan komma på nåt bra, annars blir jag snart tokig på det här.

En ännu roligare sak väntar också till veckan, med start på måndag, men exakt vad det är får ni veta först när dagen är här.  

Snacka om att vara helt slut. Trots att kroppen inte mår så bra så har jag & Java varit ute på en långpromenad (över 2 timmar) tillsammans med en kompis & hennes hund. Java & Vegas sprang väldigt mycket & det var härligt att se min brud så glad, jag har ju haft ganska dåligt samvete för henne den senaste tiden iom att jag inte har kunnat motionera eller träna henne tillräckligt. Men idag fick hon som sagt sträcka ut & verkligen leka av sig.  

Efter promenaden blev det en timmes dusch & sen ett par timmar i sängen, jag måste återhämta mig ordentligt efter ansträning.

Så detta är anledningen till att jag inte har bloggat på ett par dagar, det har liksom inte hänt så mycket annat än att jag har legat i sängen.  Tur att Java så lätt accepterar att det kan vara såhär ibland, skulle bli galen om hon inte hade kunnat vara lugn.

Sen en tid tillbaka så har jag hela tiden tänkt att jag inte fick bli sjuk inför MyDog, jag kunde gärna bli sjuk efteråt om det var så, bara det inte skulle hindra min tävling. Och hur är det nu?! Jo, jag blev ju sjuk - EFTER tävlingen!!! Så även om det inte är ett dugg roligt att vara sjuk, så njuter jag av att det inte bröt ut innan eller under MyDog.
Tävlingsmässigt så är det väldigt lugnt framför. Den 20 Januari är det lydnadsdags igen & sen får vi vänta ända tills början av Mars innan nästa tävling blir av. Detta känns ganska tråkigt, & min motivation till att träna sviktar helt klart.

Imorrn har jag tänkt att städa, så vi får hoppas på att jag inte blir sjukare. Under helgen blir det full fart, ska träffa lite hundfolk både lördag & söndag, & under lördagen så är det dessutom hockey. Så åter igen, nej, det är inge roligt att vara sjuk, men samtidigt är jag oerhört glad över att det bröt ut nu.

Idag skulle vi ju ha träffat Viktoria & Atlas & gått en promenad, men hon fick förhinder så jag & Java fick gå själva. Jag blev besviken då hon hörde av sig & sa att hon var tvungen att ställa in, för jag hade ju sett fram emot promenad så mycket. Men vi gör ett nytt försök på onsdag.

Imorrn har jag möte & på kvällen är det hockeydags, så Java kommer att få en ganska tråkig dag.  Men så är livet ibland, ska försöka få till minst ett par träningspass iaf.

Resten av veckan har vi promenader inbokade VARJE dag!!  Så ska det ju se ut jämt, både jag & Java kommer att röra på oss tillsammans med andra människor & deras hundar, vilket innebär att både jag & framför allt Java får ut mycket mer av promenaderna. 2 av dagarna kommer vi att träffa helt nya personer & hundar, så det ska bli spännande att se om Java & jag kan få några nya kompisar, för såna kan man ju aldrig ha för mycket av.  

Kan även meddela att Java fortsätter att gå ner i vikt!  Efter veckorna hos Anna & Erik så såg man midjan på henne & nu blir den mer & mer markant. Än är hon inte slimmad (vilket hon ska bli igen), men det är skönt att det går åt rätt håll! Det blir lättare att hålla henne i trim under sommarhalvåret eftersom hon då simmar en hel del plus att vi åker inlines. På tal om inlines, nu under vintern så har jag hittat nygamla vägar som vi kan köra på inlinesturerna framöver! Jag fattar inte att jag inte har tänkt på de vägarna förut, men, men, jag är glad över att jag har hittat dem nu, för det skadar ju inte att ha några olika vägar att välja mellan när man ska åka, blir ju roligare då.

Nu tycker Java & hennes mage att det är matdags, så jag får väl göra henne till viljes.

Haha, igår trodde jag att det var söndag, det var därför jag skrev att jag skulle träffa Viktoria idag & därmed få en bra start på veckan.  Men det är ju såklart imorrn måndag som det händer.

Även denna dag har jag varit jättetrött, seg & omotiverad.  Jag & Java har tränat några kortare pass inomhus & ett utomhus, annars har det inte hänt mycket, vilket Java tycker är jättetråkigt. Jag hoppas att jag ska ha mer krafter imorrn, för vid det laget borde jag ha återhämtat mig från vår lilla resa. Det är inte alls roligt att bli såhär trött efter att man har gjort något, men jag har fått lära mig att acceptera det & göra det bästa av situationen istället för att bara gräva ner mig i det.

Idag fick Java en av leksakerna jag köpte på MyDog, en bäver som både låter & prasslar = EN MYCKET UPPSKATTAD LEKSAK!!! Just det där prasslandet är Java oerhört svag för, lilla sötnosen.  

Idag har vi bara tagit det lugnt, sovit en hel del då vi (eller iaf jag) behöver ta igen oss efter några intensiva dagar. Imorrn ska vi träffa Viktoria & Atlas & ta en långpromenad, så det blir en bra start på veckan!  

Här kommer filmen från finalen i Agria Freestyle Cup som gick av stapeln igår på MyDog!

Nu ska jag göra mig i ordning & åka iväg till hockeyn!